Livet, festen och vardagen.

Ingen kan köpa livet.

2010-07-13T11:47:00.002+02:00

Men visst skulle det vara lätt som en plätt om man kunde gå till affären och köpa en burk lycka, eller varför inte en blandbruk med lycka och glädje.
Många droger marknadsförs på det viset. Inte alla som inser att det är falsk marknadsföring. Inte alla som känner att det är ett falsarium större än den största lögnen.

Ångesten sliter i bröstet och det enda sättet att fly i från sig själv är att köpa en bruk lycka. Denna burken lycka blir så småningom en förtvinad skalle och ett skitit liv fullkommligt ovärdigt. För endel går det fortare, andra slits mellan drogträsket och det sanna livet under en längre tid. Men majoriteten kommer lika fullt till den punkten då det är drogträsket som blir vardagen.

Att det hela ofta börjar hos små unga människor är inget nytt. Barn i 12 års åldern som sakta börjar sin väg mot drogträsket är inget nytt fenomen, det är kalla fakta. Små barn som börjar sin bana ut till ett liv ovärdigt att leva, ett liv som ingen vill välja men som ändå existerar och finns.

Vart fan befinner sig alla politikerna i den här frågan tro? Vart är alla som säger sig skapa det vackra Sverige där skyddsnät och sociala fina lagar har uppdiktats. Jag tycker inte att det alls är så konstigt att det inte kommer i gång med drogförebyggande åtgärder som det borde. Vem i den styrande toppen är fd tjackpundare som vet exakt vad han/hon talar om? Hur många i den styrande Sverige är barn till knarkande föräldrar? Hur många år har Stadsministern skakat galler på Kumla så att han kan tala om egna erfarenheter?

Jag tror verkligen inte på iden att man kan läsa sig till erfarenheter i en bok när det gäller bemötande av människor som är i utkanterna av samhället. Ge dom som varit dit och vänt frågan, hur fan skulle samhället ha gjort för att du inte skulle ha komit så snett? Hur kunde samhället ha hjälpt dig?

Släng ut Mona och Fredrik 1 månad i Stockholms vinterkyla. Ingen bostad, ingen mat bara en enda uppgift, överlev !

Up the irons.

Slut på VM.

2010-07-12T21:04:00.002+02:00

Känner ingen sorg för att fotbolls VM nu är avslutat. Känner mera för de människorna i Sydafrika som det hela börjar för,eller snarare är precis är som vanligt för. Alla de som bor i sjul byggda av vad man kan hitta och använda sin fantasi för att få ihop till ett litet kyffe.

Alla de människorna som såg arenorna byggas för pengar i svindlande summor medans deras lilla bostad knappt höll i hop. Jag vill tro på de som menar att detta var starten på en nu era för Sydafrika. Jag hoppas och vill så gärna tro det, snälla gör mig inte ledsen och besviken.

De stora stjärnorna spelade på arenorna medens de riktiga stjärnorna sparkade boll eller något som liknade en boll på de dammiga, sandiga öppna ytorna mellan skjulen. För mig är en riktig stjärna någon som varje dag kämpar för att överleva. Varje dag på ruinesbrant står de människorna och kämpar för att mätta sina barns magar och kanske drömmer om ett liv i lyxs som för mig är vardag.

Det är då jag får en djävulsk skulld när jag tänker på hur mycket frisk driksvatten jag med hjälp av en pump pumpar upp rakt in i min pool. Jag bär för fan inte vattnet själv änns. Medans jag läser min tidning så sköter sig allt själv och jag sitter njutningsfullt på lagom solig plats och pillar mig i naveln. När törsten gör sig påmind knallar jag med lätta steg in i köket och spolar i lite kallt vatten och tar mig ett glas saft.

Ska jag skämmas för att jag har det så mycket bättre än många i Sydafrika? Är det mitt fel att jag har det så mycket bättre än dom? Nej ta mig fan det är heller. Och jag kommer inte att skämmas för det. men jag skullle och borde skämmas ordentligt om jag inte brydde mig. Som en hund med svanen mellan benen borde jag skämmas om jag inte insåg och visade dessa människor respekt och genom det lilla jag kan göra verkligen göra det.

Jag kan ge mina barn en vettig sund fostran, jag kan ge mina barn värderingar och en egen förmåga till slutledning om rätt och fel i världen. Jag kan själv gå först och visa dom vägen om att människors lika värde inte bara är snygga polerade ord utan även något som man verkligen kan leva efter. Jag kan vara den som bromsar upp och vägleder mina barn under större frågor och jag har det mandatet att ge mina barn frihet under ansvar. Jag kan försöka uppmuntra mina barn att vara nyfiken och vilja veta om hur människor världen över faktiskt har det och att det är roligt att undersöka andra kulturer och lära känna människor.

Tillsamans kan vi hjälpas åt och driva världen dit vi vill ha den. Men då kommer frågan, har vi den bästa utav alla världar och är det så att vi vet så väl vad som är så bra för anndra människor? Vid närmare eftertanke så tror jag att vi är ett mera U-land på många fronter än man först kan ana och tro.

Skrapar man på Sveriges yta så spricker det ganska så fort. Kanske är det så att vi borde lära oss av de människorna i skjulen i stället. I fina Sverige kan man bli så ensamen och osynlig som man bara kan tänka sig. Frågan är blir man det bland sina grannar i Sydafrika ?

Livets frågor.

2010-07-09T21:03:00.002+02:00

Det fins så mycket vi inte kan förklara, det finns krafter vi aldrig kan rå på.
Det faktumet ställs vi alla inför. Saker som händer saker vi måste hantera. Då kommer den stora frågan, hur väljer vi att göra?

Det är i den typen av livsfråga som agnarna skiljer sig i från veten. Det är just i det ögonblicket när vi väljer att bli offer eller krigare som är avgörande. Ingen är ett offer före offerkoftan är på.

Att vara ett offer eller krigare väljer man. Snygga tjusiga ord, svårare att genomföra. Men jag vet att det fungerar och skulle så innerligt gärna villja dela med mig av den kännslan till er alla. Precis i det ögonblicket när man är säker på att det är det sista andetaget man drar ner i lungorna, det är då viljan och kampandan kommer i stället. Att bli jävligt förbannad är en drivkraft. Konsten är att förmedla sig lugnt och sakligt, trots att det är härdsmälta i skallen.

Konsten är att balansera likt en lindansare på den tunna linan.

En blick tillbaka.

2010-07-02T12:32:00.002+02:00

Kikade på foton och de nyfunna festival vännerna.Vilket gäng !! Festivalfamiljen bara växer och växer. Två nya vänner i från Åland,vilka sköna lirare :-)

Tänk om man skulle ta och bjuda in alla på en fest här hemma. Det skulle bli en brakfest i dagarn tre med. Kanske skulle man sända ut en inbjudan både inrikes och utrikes till alla.

Popcorn till frukost och solsken i blick.

2010-07-02T10:14:00.003+02:00

-Mammmmmaaaaaaa,jag vill ha popcorn,utbrister sonen precis efter att han vaknat och sömdrucket kommer knatandes ner för trappan.

Själv har jag sovit på soffan under natten, dels för att det är skönt och dels för att inte störa någon under natten med samtal i från det ljuva festival livet. Dottern lovade att ringa när de kommit till platsen som hon skulle sova på och vid 02.00 fick jag smatal i från henne. Mycket glad och energifylld efter dagens alla upplevelser. Allt var bra men hon var lite trött och frusen. Känner mig helt lugn i själen, hon klarar det bra. Temat på årets festival är Frihet. Och visst vill jag ge henne frihet. Men det innbär också ett ansvar. Och det visar hon mig att hon har och ett samtal för en liten check av läget känns bra.

-Men maaammmmmaaaa får jag poppa popcorn eller?

Ja så klart får man käka popcorn till frulle om man vill. Är inte det också frihet? Det är sommar och strålande sol och lovet ska inehålla endel avsteg i från det vardagliga. Hur många tusen miljoner gånger har man inte tjatat på att frukosten måste ätas upp före avfärden till skolan? Hur många gånger har man inte stått där och mässat om att dagen blir inte bra om inte gröten är uppäten? Så varför inte vara lite wild and crazy och ta en påse popcorn?

Jag vill att mina barn ska känna frihet inom de ramar och gränser som krävs för att fungera i samhället. Friheten är att kunna skapa sitt eget liv,frihet är att ta ansvar för sina handlingar och utifrån det göra sina fria val. Frihet är ett vackert ord men innebär en hel del eftertänksamhet och ansvar.

-Ja du får popa popcorn om du så gärna vill ha det.
-Tack mamma det var snällt, men först så ska jag ta lite flingor och mjölk så att jag inte bli hungrig på en gång. Sen popar jag popcorn.

Det är frihet under ansvar. Även om det handlar om att äta en popcornspåse till frukost.

Sommar och solsken på mina ben.

2010-06-30T09:49:00.002+02:00

Har införskaffat mig en lite kortare byxa än den jag brukar ha. Skulle aldrig våga ta på mig en vanlig kortbyxa,skulle känna mig helt naken och blottad. Tur det finns lösningar. I går var det skönt tills åskan stog inför dörren så min lite kortarebyxxa kom väl till pass. Vågade mig på en mopedtur i trafik också. Jäklarns annacka vad jag är vågad :-)

Underligt det där, kan få stora skälvan för att visa benen, men att min vackra dotter ska på festival första gången på egen hand gör mig inte alls så värst ur balans. Det handlar om åratal av uppbyggt förtroende, det handlar om ett steg ut i vuxenvärlden,det handlar om ett genuint musikintresse, det handlar om så mycket mera än att sända i väg sitt barn på festival,det är stort.

Säkerhetskontrollerna runt det hela är ordnade. Hon ska kunna nå mig vid minsta lilla fundering, hon ska veta att jag är vid hennes sida om något skulle bli galet och det vet hon. Jag litar blint på henne, vi har kämpat sida vid sida i många strider och det här förtroendet har byggts upp under resans gång.

Säkert så funderar många andra föräldrar på hur jag kan känna lugn,kanske anser endel att detta är fullkommlig galenskap. Svaret är väl kanska enkelt,har levet endel festivalliv själv under årens lopp,har även haft kidsen med på tillställningar så båda är väl inskolade i vad som gäller,hur man gör ,uppför sig och vad som kan vara faror.

Jag vet att säkerhetstänket kring en festival är enormt. Personal och kringvandrande ordningsvakter är mycket stort. Det är ett tryggt ställe att vara på. Känner större oro inför en storhelg nere på byn där har kidsen ingen att vända sig till.

Det vardagliga vettet och etiketten gäller även under festival. Man sköter sig och beter sig som folk mot andra människor. Man grisar inte runt och spelar apa och allan ballan. Man rättar in sig i leden och gör vad som krävs av en för att vara en del av det trevliga som är tanken med festival. Syftet med det hela är musiken som förenar alla. Mycket alkohol flödar och säkert andra saker också,men det är då det gäller att ha tagit ställning själv. Det är då det gäller att vara modig och stå för det man själv har bestämt sig för. Och i vårat fall tvivlar jag inte en sekund på saken. Musikupplevelsen är för viktig för att lortas bort på andra skitsaker.Musiken i dotterns och våra liv är värdefull,det är hela familjens stora intresse.

I dag sa det köpas festivalmat att ta med, det ska fixas inför avfärden och allt måste klaffa och vara klart. Det ska bli en rolig minnesvärd upplevelse för henne.

Älskade barn,spänn ut dina vingar och flyg. Ge dig av i från hemmets vrå ut i världen. Men glöm inte att du alltid har ett bo att återvända till. Jag älskar dig härifrån och till eveigheten./Mamma.

Always on my mind.

2010-06-25T10:39:00.002+02:00

Midsommar i dag.......
Saknar dig så mycket älskade pappa. Små saker som jag borde ha sakt. Saker som vi borde ha gjort.Men jag tog mig aldrig tiden till det. Förstog inte bättre. Tog allt för givet i ungdomens naiva syn på livet. Jag var inte så snäll som jag borde alla gånger men jag älskade dig mer än vad jag då förstog.

Ger dig varma tankar och kärlek vart du nu än är. Du är alltid vid min sida.

Mentalt inferno och en toalett.

2010-06-24T19:57:00.003+02:00

Tidigt i morse åkte jag till min skola. Jag och en god vän tog tag i det hela och bokade en tid. Ett litet uppehåll och när vi väl var på plats så hade man ju redan förträngt endel av vad pluggat innebär.

En hjärna i kaos och kris sållar bort det som för stunden känns väldigt oviktigt. Och just då när jag pausade det hela så var det mer än kao, det var nästan jordens undergång.

Fröken ger mig den skriftliga studie handledningen och säger att den kursen måste vara klar under sommaren eftersom nästa kurs kräver att man har fixat det hela.
-Smina du ska diagnostisera 10 fall ur handledningen med hjälp av DSM och GAF-skalan skatta dom,fröken säger detta och menar alltid allvar i det hon säger.

Thunder and lightning, kom just på hur det var att pluggaefter frökens ord. Långa svettiga kvällar och nätter. Inte nog med att uppgiften ska lösas, det hela SKA ställas upp enligt konstens alla regler och källhänvisningarna ska vara korekta.
Nå ja, inte behöver jag gruva mig, bara jag kommer i gång så rullar det på fint.

Efter samtalet känndes skallen aningen rörig,kanske överilar jag och tror att jag är starkare än jag är. Kanske tror jag att jag kommer orka sen kommer den där blixten igen. Men jag vill gärna ha min examen, det skulle kännas så bra.

Drog vidare till husvagns försäljaren. En toalett var beställd och skulle fraktas hem till goda vänner som vill ut på camping under midsommar. Klappat och klart, trots detta otrevliga bemötande av försäljaren. Kanske såg han på mig att jag inte hade 300 ooo att slänga upp för husvagnen jag kikade in i .

Efter jag släppt av min vän i Mora så drog jag på ljudet i bilen. Massor av Dio och Maiden. Sköna tongångar men vemodet för att Dio inte är i bland oss griper ta i mig mellan varven. Kännde sorgen och ännu en gång komm det salta tårar rullande på min kind.

Under färden genom skogen svichar alla funderingar och tanker genom skallen. Mycket att tänka på. Men en dag ska det bli ordning och struktur.

Nu ska jag smälta dagen och bara ta det aktsamt och varligt.

Up the irons!

Sista arbetsdagen.

2010-06-22T23:48:00.002+02:00

Har jobbat i allt för många dagar i streck nu. Men i morgon blir det sista dagen före midsommarhelgen startar.

Mycket planering och justeringar på tider som ska stämma för hela familjen. Men hitills så har det fungerat bra.

Nu ska jag sova. God natt världen vart och vem du än är./ Smina

Efter några timmars sömn.

2010-06-22T07:22:00.002+02:00

Skönt att sova när man väl gör det. Men det fridfulla natten skapar alltid så mycket lugn så att det är svårt att komma till sängs. I bland känns det som om jag inte har tid att sova. Vill gärna sitta uppe och filosofera och fundera över dagen som varit.

Drömmar är så underliga, önskar att jag oftare kom ihåg det jag drömmde för att sen skriva ner. Det skulle bli en spännande läsning. Ofta när jag drömmer mardrömmar så är jag helt själv och återkommande är att jag faller och faller.....En dröm som jag minns är att jag svävade ute i rymden, helt ensammen bland stjärnor och planeter. Det enda jag kunde hålla i var en liten simmdyna, om jag tappade taget om den skulle jag snabbt falla neråt så det gällde att hålla i den ?!?! Underig dröm, känns ju kanske lite så där halvgalet. Men jag har den solklart i minnet trots att det var jätte länge sen jag drömde den. Så något speciellt betyder den om man som jag tror att man inte bara drömmer utan anledning utan att det är det undermedvetna som talar.

Den lite drygt 1 kilos klumpen i gele vi har mellan öronen är en mycket intressant och spännande del av våran kropp. Hjärnan som mäst ser ut som en grå massa och ganska betydelselös har allt som oftast ganska kluriga lösningar på saker och ting. Och när något går galet i skallen så tycker jag att det hela blir ännu mera intressant.

Att se en psykotisk person och lyssna på deras galenskap som för dom är alldeles på riktigt kan vara skrämmande men ändå tycker jag att det är intressant. Vanföreställningar, röst,syn,hörsel och lukt hallucinationer kommer ju någonstans i från. Skallen signalerar om detta och för den sjuka människan är det aldeles på riktigt. Kryper det mskar ur tapeten så gör det. Är man avlyssnad av FBI eller UFO gubbar så är man. Sen kommer jag och har en annan verklighet och säger att det inte alls är maskar som kryper ut ur tapeten,klart som korvspad att jag i samanhanget är den galna eftersom när maskarna helt uppenbart och tydligt kryper där.

I hjärnan har något gått galet och blvit fel frågan är vad som hänt och varför just vissa drabbas av de här sjukdommarna? Läste för en tid sen i tidningen att just OCD (som innebär tvång, tex tvång att tvätta sig eller säga vissa saker osv)visar sig vara en liten defekt på en gen som sen skapar detta otroligt svåra handikapp för en person. Det går alltså inte dirket under en "vanlig" del av ångest syndrom utan här ser man det genetiska på ett annat sätt.

Ja det är en hel del som kommer och far igenom skalleknoppen. Men nu känner jag att även magen vill ha lite mat så jag ska värma lite creps som får bli en typ av brunch.

Up the irons !!

Brain storm inför bokens manus.

2010-06-22T00:21:00.003+02:00

Kära Örebroare......så sa Kungen när han besökte Arboga. Även den bästaste utav kungar kan göra lite fel i bland. Så även Smina. Jag kan göra så fel så fel och i bland blir det general knas. Men jag kan inte mer än göra om och göra rätt. Historian går inte att ändra, bara framtiden.

Att förlika sig med detta kan i bland framkalla skam, ångest och hjärtklappning. Det kan i bland vara så svårt att bära. Människor som sårats, vänskapsband som svikits och framförallt det svek man gör mot sig själv när man sviker andra.

Jag har en mörk historia men jag har också en ljus framtid, det vet jag säkert.Stundom tvivel stundom hopp men efter varje knäck en kännsla av en ljus framtid.

I mina tankar och mitt innre har jag sparkat Satan i röven, vrålat fuck face dra åt helvete och lämna mig i fred jag vill leva, inte plågas till döds. Felval för många herrans år sen och jag gav satan en fribiljett att åka med mig på livets tåg, då förstog jag inte. I dag ångrar jag mig bittert.

Jag har gått igenom hela mitt kännsloregister mer än tusen gånger vill jag lova. Jag har själv mött mitt mörkaste innersta, det är en äcklig träskmark att stappla runt i. Frätande och bara vidrigt. Jag är en snäll person, en människa som alltid försökt det bästa men i bland gjort fel. Men sen en dag så kom kännslan, jag tänkte tankar jag aldrig har uttalat i ord. Vad hade jag at förlora, jag hade ju redan tapat allt. Inget spelade någon roll, absolut inget.

Men sen kom det, den dagen jag ville bestämma över min fripasagerare. Kampen och striden på kniven började. Jag lyssnade på min favorit musik och försökte hitta styrkan. Allt som oftast låg jag i fosterställning och bara grät och darrade.....NEEEJJJJJ......jag vill inte dö. Jag vill bara leva och ha lugn och ro.

Jag sökte tröst och stöd, men vem skulle kunna förstå? Vem skulle kunna det när jag inte gjorde det själv ? Ville ju så gärna berätta och bli tröstad. Men efter en tid så insåg jag att ingen kunde hjälpa mig. Jag var ensam i träsket och stapplade. Det har var mitt slag mot demoner och andar. Det var bara jag som kunde få ett slut på det.

Stunder av misströstan har varit så jobbiga. Stunder där jag trodde på riktigt att det var mitt livs lott att ha ett helvete. Jag förlikade mig med det hela och tänkte väl att det var så här det blev med mitt liv.

Men sen kom styrkan, det ska fan inte vara så här. Det ska fan inte få gå till på det här viset. Bestämde mig för att det ska vara bra. Nu får det ta mig fan vara nog för en gång skull. Jag ska ta tillbaka makten och livet för mig och dom mina ska vara bra. Om det så är att jag inte orkar stå upprätt på mina ben så ska jag strida. Jag ska slåss för mig och min fina familj tills den dagen mitt hjärta slutar slå.

Min bok kommer handla om hur jag tänkte i dom svåraste stundera. Boken kommer att beskriva händelser ur mitt liv sen 13 år tillbaka. Jag ska berätta om hur det känns i hjärta och själ att be om hjälp och sträcka ut sin hand och komma inför ännu värre saker än det värsta tänkbara man kan föreställa sig. Jag kommer rikta stark kritik till samhället som säger sig hjälpa i svåra situationer. Jag är inte bitter och tänker inte hänga ut människor personligen utan hur fel jag tycker det hela är i deras yrkes proffesion. Jag har inget syfte att hämnas, jag har ett syfte att försöka hjälpa alla inblandade arter att förstå och lära sig av sina misstag och kanske inbringa hopp hos andra i liknande situationer.

Jag vill förändra synsätt och det systemet som säger sig vara de sociala skyddsnät vi har i Sverige. Jag vill uppmärksamma alla medborgarna om hur det hela går till och hur förbannat fel det är. Ingen vet före man varit ner på botten och vänt. Jag har vänt, jag ser varje dag så mycket ljusare, jag har en själaro som jag glömt hur känndes efter så många år i rädsla och förtvivlan. Jag vet hur det kan vara.

Jag tänker använda mig av det svåra till att visa världen att det går att överleva det hela. Det går att stå ut, trots att det känns som att andas i en plastpåse. Jag har planer och en ljus tro på framtiden för mig och min familj.

Up the irons !! / Smina

Efter Swedenrock 2010.

2010-06-14T09:41:00.002+02:00

Sorgen och det lilla onda i hjärtat känns. Tomt och bistert och ensligt inombords. Alla fina vänner som man säger hej då till. Om ett år ses vi igen, det är många långa dagar.

Nu återstår jobbet att smälta alla intrycken och sortera allt i det facket det tillhör. In put av intryck är så otroligt stort så att det är svårt att sortera det hela på plats.

Mixer torn som blåst ner, Axl Rose som nonchar hela publiken och får 30 000 i publiken att bua.Anvil som ger allt för de sina, Sabaton som tar upp min Dalahäst på scenen och samtidigt gör en kanonspelning. Steel Panter som driver jäck med hela hårdrocken och har texter som med ironi och kärlek träffar rätt,Eternal som rockar så fett att det dryper margarin runt det. Det är ju bara en gnutta av allt.

Alla människor i från olika hörn av moderjord man har träffat och bytt några ord med. Alla visar hänsyn och respekt och ingen tjafsar i onödan med någon. En frizon av allt otrevligt i omvärlden, man har ingen aning om den verkliga världen av elände och otäckheter utanför festival området. 33 000 hårdrockare att dela sin vardag med under några dagar går utmärkt.

Jag deltog i den scermoni som var till minne för hårdrockens unika alldeles speciella Ronnie James Dio. Oj oj oj vad jag grät. Det bara liksom kom. Försökte svälja ner gråten men det var omöjligt. Vi var många där med ett gemensamt syfte. Vi ville hedra Dio och ta avsked. Vi har forlorat en storhet inom hårdrocken. En storhet som aldrig någonsin kommer kunna ersättas så som Dio en gång var. Tror föresten ingen vill det heller. Talaren Jorn Lande sa " Det regnar i dag, men det är inte regn, det är Dio som gråter i från sin himmel för att han hade gärna hade varit här i dag". Det var i det ögonblicket jag själv grät som mäst. Visst är det så att Dio ville vara på Sweden rock. Han ville inte lämna oss fans kvar här på jorden. Men någon villae annat och vi har inte Dio kvar, så är det.

Nu ska jag försöka samla i hop mig. Ont i halsen och aningen dassig. Men jag vet att det snart går över. Up the irons!!

Smina say hevy metal in my hart !!

Ett ögonblick i från min vardag

2010-06-02T07:28:00.003+02:00

Mina fina barn. Det är ni som vaktar framtiden. \m/

Up the irons!

Festival, mer än bara musik.

2010-05-31T14:40:00.003+02:00

I går kom vi hem i från Rockstad Falun. Hela familjen trivdes fint och vi alla har fått minnen för hela livet.
Det är svårt att beskriva kännslor och möten men jag ska göra ett försök. Vi checkade in på Hotellet och jag vill lova att bara det blev aningen lustigt. Det syntes väl vilka som var där på affärsresor och vem som tillhörde Rockstad på ett eller anat vis. Slips,kostym och välpolerat kontra oborstat, långhårigt och bandtröjor. Den delningen var mycket märkbar under frukosten. Mitt i denna delningen befinner vi oss som familj och känner oss nog mäst hemma i mänskligeheten,alltså hos alla som är snälla och trevliga mot oss oavsett vad man är i Falun för att göra.

Första frukosten så sitter vi i matsalen och pratar lite om ditt och datt när det rummlar ner ett gäng långhåriga typer. Då hör jag bordsgrannen viska till sin vän, se nu kommer det sånna där rockare som är här för att gå på den där festivalen.

Fnissade till inombords och funderade på vad han trodde vi var i Falun för att göra? Trodde han att vi var där för att besöka koppargruvan eller på genomresa för att så småningom besöka Furuviksparken?? Det här med normer och steriotyper är ett intressant fenomen. Men hur det nu än är så tycke jag mig se en aning nyfikna blickar och funderingar i från den välpolerade sidan. Rockfolket var i ett "forum" som inte tillhörde slipsarnas vardag.

Ingen bråkade för det men jag tror att de som vanligen bor på hotell och befinner sig i den världen tyckte att det var lite exotiskt med besök i från rockern. Till saken hör att de nog inte hade den blekaste aning om VEM det var dom viskade om. Men det visste vi :-) Det var faktiskt Gamma Ray i från Tyskland med sin crew som till största del tog plats i hotellets matsal. Cooooollllttt !!!

Jag själv darrade till en aning när jag rundade hörnet och Kai Hansen checkar in på Hotellet. Det var då jag fick känna på hur det är att möta Lassie. Jag hade inga nerver för den saken ska jag bara be om att få tala om. Sonen hade det som tur var. Han fixade signs på sin jeansväst och kände sig mycket cool, vilket han också var. Ett plektrum i från gitarristen fick han också personligen överräckt i sin hand. Sonen sken som en sol medans jag darrade som ett asplöv och rökte ett gäng cigg. Ett foto på Henjo Richter och sonen blev det också.

Dottern träffade en vän som hon hängde med under hela helgen, henne såg vi inte mycket av. Men jag har hört henne försiktigt knysta om att Gamma Ray är ett kanon band, mamma är stålt :-)

Under en repa ut i rökruntan så träffar jag på en man som gör intryck på mig. Han berättar att han enbart är i Falun för att se Sabaton. Men att han kommer i från Orlando i USA. Då mina vänner måste jag påstå att man är ett hängivet fan av en grupp. På min mycket knaggliga engelska så försöker jag prata med honom. Och tack och lov, måste jag bara säga,så har mitt jobb gjort mig väldigt oblyg för att säga fel saker på engelska så jag vågar tala med honom så gott det går.

Han säger att vi i Sverige är välsignade som bor här. Han har aldrig varit med om så mycket lugn och harmoni och han frågar mig om vi i Sverige aldrig är stressade?!?! Hummmmm...han skulle se mig i min rätta skepnad vid 07.30 tiden på morgonen när jag ska fösa ungar till skolbussen så kanske han ändrar sin uppfattning. Han tycker att det är fantastiskt att det finns ställen på jorden som är så vackert som Sverige. Allt är så lugnt och fridfullt och ni Svenskar är så trevliga och tar er tid för att prata. Jo då prata tycker jag om även fasten jag gör det på urdålig engelska så sammlar jag på möten med andra människor.

Mannen i från Orlando berättar för mig om att i sin bil hemma har han en revolver av något slag( som svensk så har jag ingen uppfattning om vad kalibern han talar om innebär men det måste nog vara något kraftigt antar jag).När någon inte tar hänsyn i trafiken tar han upp den och hotar bilister med den för man vet aldrig om det är en tokig kärring eller galen rånare som vill preja ner en i diket, säger han och skrattar.

Antar att han ser mina stora ögon av förvåning och jag känner mig jävligt dum och verkligen som en person som inte varit utanför Dalarnas gräns. Jag vet inte vad jag ska säga men får iaf ur mig att det är stora kulturella skillnader i den frågan för vi har det inte så i Sverige. Det är då han säger att han vet det och att det är en av dom sakerna som jag ska känna mig välsignade för när jag bor i Sverige.

Han hade sett sonen springa runt en bra bit i från oss som han själv uttryckte det, vilket kan röra sig om 20-30 meter och han sa att det hade han ALDRIG tillåtit sina barn göra i Orlando. När hans barn var små var han ute med dom och hade den här revolvern i byxlinningen, det var så mycket pedofiler och löst folk överallt så hans barn fick aldrig gå utanför dörren utan uppsikt. Jag känner att detta är ju helt otroligt och inte bara som på film,fulkommligt bizarrt men vardagen för den här mannen.

Han hade gått hela vägen upp till hoppbackarna för att fotografera vyn. De här bilderna skulle han visa sina barn och övriga familj när han kom hem till Orlando. Han ville verkligen ha bevis för vilket otroligt vackert ställe han hade besökt och att det existerade på riktigt. Dom kommer inte att tro mig annars sa han.

Hårdrocken förenade oss i ett samtal som jag sent kommer att glömma. Och han fick mig verkligen att fundera efter. Vad är frihet? Vad är det som betyder något, jo svaret är enkelt, att kunna skapa och ha möjligheter till det liv man själv vill ha. Precis så som vi kan här i Sverige. Mannen i från Orlando i USA som är kännt för Disney land och Universelstudios osv säger att JAG är välsignad som bor i Sverige och Dalarna. Någon kan ju försöka att kalla mig för lantnolla igen, om det sker så kommer jag att skratta. Mina barn är fria, jag är aldrig rädd där jag bor jag har allt.

Up the irons!!

Och när jag skulle somna så kom tankarna igång som bäst.

2010-05-25T07:52:00.002+02:00

Den ständiga nattsuddaren och grubblaren. Sitter allt som oftast och ser ut i den mörka natten och funderar om det stora och det lilla.

I bland så skulle jag spela in mig själv under mitt grubblande i en diktafon. För under dagen så har jag glömt hur det var jag tänkte. Inte glömt allt kanske men stora delar av hur det var jag resonerade.

I går handlade mina tankar till stor del om det ungdomsfylleri vi har att hantera här i Kommunen. Kan dra mig själv till minnes att det här var på tapeten redan för 15-17 år sen när jag var und och den målgruppen man talade om. Tycker inte att det ser så mycket annorlunda ut i dag.

Vuxenvärlden förfasar sig över det hela och står handfallna brevid och ser på. Och den ständiga repliken återkommer, -Ja men vart ÄR deras föräldrar? I går var det en av åhörarna som sa,-Ja men jag är väl inte en barnvakt åt anndras undgar!! Och jag ångrar mig i dag varför jag inte frågade varför personen då engagerade sig i den idiella föreningen som nattvandrar för? Jag önskar att jag hade frågat varför och i vilket syfte människan då var nattvandrare för? Fan att jag inte gjorde det.

Vad är syftet med att nattvandra? För mig så handlar det om att vara en vuxen förebild i bland de unga nera på byn. Ett stöd och någon att tala med, någon som kan hjälpa under en trasslig situation. Någon att tala med. Ingen bitter person som ser sig själv som en barnvakt och är förbannad på att det inte är flera föräldrar eller vuxna ute och vandrar.´Ångrar att jag inte sa att det var toppen att den här personen var där då eftersom det tycktes saknas andra vuxna.

Att flera vuxna inte är ute i samhället under kvällar och nätter har väldigt många orsaker och anledningar. Att tro att ALLA föräldrar som inte vistas på byn skulle skita i sina ungar är väldigt trångsynt och en snedvriden uppfattning. Jag tror heller inte att föräldrarna tänker att Nattvandrarna är väl barnvakt åt min unge så jag skiter i att gå dit.

Jag se en kedja av ett problem och ser man först den är det enklare att lösa det. Att gå in i en problemkedja och bryta en länk mitt i fungerar inte. I den här ungdomsfylleri frågan behövs det resurser och krafter i från alla håll. En verksamhet med frivilliga krafter som Vuxna nattvandrare är bra. Men det behövs mera än så. Det behövs annställd personal som vi kan kalla fältassistenter. Personer som skapar sig en relation med ungdommarna. Det behövs krafttag i från skolan, som tex att små underåriga elever röker trots att det är 18 års gräns på cigg. Att säga NEJ till det är ett ställningstagande i från skolans sida. Ska man kunna gå till skolan och smygröka trots att det är förbjudet hemma. Skolvärdar behövs, inte som en patrullerande polis utan som en vuxen som står upp för rådande regler och skapar en relation med ungdomen.

Föräldrar ska ha en enkel väg att gå om problem i familjen uppstår. Grupper ska startas och föräldrar ska få lov att utan skuld och skam kunna be om hjälp. Föräldrar måste våga stå fast vid sina beslut och sina regler. Framförallt måste föräldrar orka stå kvar. Alla med tonåringar vet väl vad tjat är, alla har väl varit med om den emotionella utpressningen en tonåring är expert på när det gäller att få sin vilja igenom. Det är här man måste vara stark. Det är här som många behöver känna stöd i sitt föräldrarskap.

Att sätta upp normer och egna ramar för hur man själv tror att saker är och varför vuxna inte visar sig på byn en Lördagkväll är fullständigt galet. Ingen vet hur och varför mer än de som är inblandade i det hela.

Att sitta på ett offentligt möte med 30 talet andra vuxna och trycka ur sig ord som ,jag är väl inte barnvakt åt andras ungar eller vart är andra föräldrar med en ton av underliggande agg blir väl ändå inte så bra. Kanske var det någon i den skaran människor vars försök att engagera sig verkligen gicki stöpet just där. Att höra i från alla håll vilken rutten jävla dålig förälder man är skapar verkligen ingen kännsla av lust till förändring i det hela. Att som förälder känna sig degraderad och dålig innan man har försökt är illa. Och framförllt känna att vissa tycks se sig själv som bättre för att dom var där gör ju att ingen känner sig särkillt välkommen att delta i framtiden heller.

Jag funderar på hur jag sågs som förälder under Pingsthelgen? Jag hade ingen gul jacka på mig och promenerade runt på trotoaren, men jag har gjort det tidigare under årens lopp. Jag hade min bil och jag hade en tät telefonkontakt med mitt barn. Vi sågs under kvällen och vi talades vid och bestämde en tid för hämtning. Eftersom jag inte hade den gula jackan på mig och var delaktig i vuxenvandringen och ingen av de såg mig räknas jag då som en av de som inte var där? Är jag en av de som andrar tror skiter i mitt barn?

När jag hörde resonemanget kring det hela av endel vuxenvandrare så måste jag säga så här. Det resonemanget kan inte jag ställa upp på och kommer i framtiden inte heller delta i vandringarna i deras regi. Jag kommer att sköta det hela på eget initiativ och jag gör det precis som jag vill och när jag vill. Jag tänker INTE ingå i en organisation som dömmer andra människor och degraderar deras förmågor i sitt föräldrarskap på det viset. Det var beslutet jag kom fram till under den sena nattens grubblerier.

Up the irons!

Nolltoleransen på brännvinet.

2010-05-24T21:52:00.002+02:00

Har under aftonen sett resultatet av undersökningen om alkoholvanor i de yngre åldrarna. Det hela handlar om ungdomar i åk7-9. Resultatet är ingen överaskning för mig måste jag säga. Det är ju bara att kika en sväng under en Lördag vad som händer och sker på byn.

Och som alltid under dessa tillställningarna så sitter det endel människor och med ett hånskratt deklarerar att det ÄR föräldrarnas ansvar att se efter sina ungar, och i samma andetag ställer de sig frågan vart är föräldrarna? Skulle vara jävligt skönt om det någon gång kunde vara så att den frågan släpptes. I stället fokusera på vad problemet är. Vart andra föräldrar håller hus och varför de inte är på byn finns det säkert tusen olika varianter och anledningar till. De som funderar på detta kan ju ringa hem till ungdomens förälder och fråga varför, är nog det enklaste sättet att få ett svar på det.

Jag tycker att det är jävligt underligt att man engagerar sig i ungomen samtidigt som man sen är aningen aggresiv i tonen och förbannad på att det inte dräller av vuxna på byn. Är man då ute som en vuxen förebild med rätta syftet undrar jag då? Så klart är det önskvärt att flera vuxna visas ute bland ungdomarna men nu är det inte så och det är de faktum man har att utgå i från. Så hur handlar man utifrån det faktumet?

Det Janne Forsgren säger att vi ska göra enligt Öckerömodellen är att alla måste kräva nolltolerans för ungar under 18 år när det gäller alkohol. Att man ska gå samman och bestämma tider och kollektiva avtal för ungarna. Absolut nolltlerans på röka och kröka har vi här hemma. Det blir jävligt obekvämt att försöka sig på den här delen av utsvävningar här hemma hos oss. Det blir konsekvenser och inte alls en trevlig stämmning. Så är det. Kan vara en av anledningarna till att Pingsthelgen avlöpte alkoholfritt, jag är stålt som tuppen för det. Och det har varit NEJ du får INTE smaka mer än en gång. Lagen är inget jag råder över men något som ska följas, både med drickat och rökat. Om inte gör om och gör RÄTT. Det är bara att tugga på, att ligga på med blåslampan. Så nolltoleransen för våran del är inget underligt alls. Mera underligt tycker jag att andra föräldrar inte vågar stå fast vide det. Men varje familj gör efter sin egen förmåga och sina förutsättningar, jag dömmer ingen.

Det jag absolut inte kommer att gå med på är ett kollektivt avtal för tider de får vara ute eller inte. Där tycker jag att varje familj avgör precis hur de själva ska ha det. Om man inte kan bestämma över en sån sak är det då så att man har den kontrollen som man ska? Tider i våran familj har aldrig varit på annat vis än när jag har bestämt att det räcker med att vara ute. Jag jobbar oregelbundna tider och börjar kl 07.00 i bland på en helgdag. Då har jag ingen lust att hämta ungar på byn mitt i natten eller för den delen lägga mig och sova när de som ska vara hemma inte har kommit hem. Det faktum är bara att accepteras. Om inte så får man vara hemma. Enkla ord men inte alltid helt friktionsfritt, men jag vågar och jag står kvar som en gjuten pelare och viker mig inte.

Fick också höra att Socialtjänsten är fulltändigt överbellmrade med jobb så de hinner inte med. Tacka fan för det när hela verksamheten är fullständigt inaktiv i sina utredningar och pappersvändande. Nu är det så att även i den frågan har jag min åsikt som jag står fast vid. Socialtjänstemännen ska sköta sina jobb på sina kontor, sen ska resten av yttre verksamhet skötas av de som har sina utbilldningar för den saken. Lätt som en plätt så var den frågan också löst. Jag skulle gärna ta jobbet som fältassistent och bygga upp den verksamheten. Kanske ska jag sända ett förslag om detta till Socialnämnden. Jag lovar att detta skulle vara en ren vist i budgeten för´den sociala biten. Både i här och nu samt i framtiden.

Du kommer ALDRIG i närheten av ungdomen om du inte bygger en relation. Personalen på ungdomsgården säger att det är tydligt att det är yngre som mår dåligt och att de nu mera är mäst socialarbetar uppdrag i stället för ungdomsledare dom pysslar med där. VAD FAN ÄR DET FRÅGAN OM??? Så klart ska väl det anställas en socialarbetare där då som sköter den biten och ungdomsledarna får göra det jobb som dom är där för.

Den sociala budgeten är som den är för att det som händer och sker inaför väggarna där är helt galet. Jag vet många sätt som kan bli effektivare och samtidigt mera pengar som kan sparas. Och framför allt människo liv som kan räddas.

Gör om gör rätt!!!

Hårdrocksvärlden sörjer.

2010-05-21T11:07:00.002+02:00

Alla och då menar jag precis ALLA saknar den store ikonen Ronnie James Dio. Har läst så många fina ord i från världens stora hårdrocksband skrivna till Dio.
Metallica, Ozzy, Lemmy Kilmister för att bara nämna några.

Alla talar om den unika rösten och Dios hjärtliga sätt att hjälpa fram banden för att nå status på hårdrocks himmlen. Alla talar om hans unika röst som vi aldrig mera kommer att få lyssna till. Han kunde konsten att på ett väldigt skört nästintill hjärtskärnade sätt sjunga, lika väl som han kunde lägga kraften i sin röst så varenda kotte kunde blåsa omkull.

Dio var en liten kortväxt man, knappt längre än en tvärhand hög. Men den största av dom alla och varenda gång jag lyssnat till Dio så har jag funderat på vart fan han fick kraften i från till sin röst.

Hans fru Wendy skriver till oss fans i hela världen att Ronnie älskade oss alla, att hon önskar att hans musik ska fortsätta leva genom oss fans, vi som lyssnar och har gett honom en extra plats i våra hjärtan. Ronnie James Dio kommer aldrig att tystna, det är jag säker på. Det var han som gjorde hårdrocken hård på ett förbannat värdigt sätt. Han visade vägen och alla andra följde. Han hade kunnat skapat mycket bra här hos oss under en lång tid till, men något ville annat. Hårdrocksvärlden sörjer och ett tomrum som aldrig kommer fyllas igen påminner oss alla om att en storhet har gått ur tiden.

Swedenrock kommer att hedra Dio med en speciell cermoni. En av scenerna kommer också att uppkallas efter Dio. Jag vet att under den scermonin kommer många av alla de tuffaste hårdaste hårdrockarna fälla en tår, en av dem kommer vara jag. Men det kommer kännas skönt att få visa sitt deltagande på något vis. Ronnie har besökt festivalen fyra gånger under årens lopp, och jag kommer stå på den marken där han gjort historia. Det kommer kännas bra.

Dio, always in my hart. Keep on rocking!

När man blir så varm inombords så hjärtat smälter.

2010-05-18T16:16:00.003+02:00

Fick den här av min älskade dotter i en kärlekspresent i från henne till mig." Du får den här för den är lite likt dig, den är rund och svart och har ett stort hjärta precis som du mamma"

Tårarna av glädje och lycka brännde kan jag säga ´.
Älskade barn vad jag vad jag är glad för att just jag är din mamma. Du vaktar framtiden och jag vet att det blir bra.

Surfdator is da shit.

2010-05-18T14:54:00.002+02:00

Gjorde slag i saken och rusade in på Expert och brännde lite kontanter. Nu har jag en fin liten surfdator som ska följa mig vart i världen än jag går. Det blir allt bra det ser ni :-)
Detta är det första som jag trycker ut i skrift på den och jag är redan väldigt kär. Tangentbordet är 93% av ett vanligt stort tangenbord och det känns behagligt att skriva. Inga problem alls. Färge på deb blev svart, precis som natten och hårdrock
:-)

Nu ska jag klicka vidare på den så får vi se vart i syperspace vi hammnar´.

Up the irons!

Rutten jävla värld, stick och brinn för fan!!

2010-05-17T00:39:00.002+02:00

Underligt hur allting kommer sig. Så där bara som om inget har hänt så har han mage till att ge sig av, taskigt! :-(

Drar i väg till utan att säga hej då och lämna mig i sticket.
Vi har ju stretat framåt under många år, så fort jag har varit ledsen,förbannad,glad så har han ju varit där, alla dagar alla nätter varenda sekund och nu kommer jag aldrig mera att få se honom. Jag minns första gången vi möttes. Jag var väldigt liten då, och du så mycket äldre. Jag var med min morbror och hans tjej. Plötsligt så var det magi, det var något som hände. Jag tycket om dig redan i från första sekunden men jag inte mogen då för att inse vidden och det stora i det hela.

Åren gick och titt som tätt kom det hela upp i mina tankar. Vad fan var det den där snubben hette? Det var ju han....han som ..ja men ni vet han som helt enkelt är....äsch. Glöm det.

Till slut gjorde jag slag i saken och vann lyckan. Det blev mycket bättre än jag kunde ana. Det var förevig kärlek jag visste det och du har många gånger lovat mig att aldrig överge mig. Jag betydde för dig, jag kännde det du kunde få mig att känna mig speciell och tala rakt in i mitt hjärta, och nu är du borta.

Min älskade kära idol Ronnie James Dio, om du ändå kunde inse vad du har betytt i mitt liv. Så många gånger har jag lyssnat och analyserat dina texter och tagit det till mig. Ditt budksp till mig har varit solklart, livet går upp och ner men ta mig fan så klarar man sig. Så kan man enkelt beskriva det hela.

Minnet av när min morbror slängde på Dio gör mig berörd än i dag. Jag tyckte om det men jag fattade inte varför. Under en senare eftertanke så fattar jag, jag var född till rocker och så blev det. Jag vet att min pappa grät få gånger under sitt liv. En av gångerna var när Elvis dog. Då tyckte jag att det lät absurt att man kunde gråta för en person man aldrig har haft så där speciellt nära. Men vad fel jag hade.
En idol är alltid nära. En idol tycker man mycket om, en idol lär man att känna genom musiken. Man vet i princip allt om sin idol.

I dag komm beskedet ut över hela världen. Dio är död, han besegrades av den helvetes sjukdomen. På vartenda forum jag surfat på och varenda musiksajt som jag ofta häckar på så står det, DIO somande in tidigt i morse.
Jag börjar gråta.

En ikon och grundare av hela min kära musik gengre har nu gått ur tiden. Han besegrades av sjukdomen trots alla tänkbara insattser och läkarkunskap. Ingen kunde hjälpa honom och hans tid i bland oss är nu över.

Jag är ändå tacksam för att jag har fått uppleva Dio live under några tillfällen. Och under sommaren var det menaingen att jag ännu en gång skulle få göra det. Men någon ville annat. Jag vet att hon kommer fortsätta vara min tröst under svåra tider, han kommer vara med under glada tider och för alltid kommer Ronnie James Dio ha en speciell plats i mitt hjärta. Det var han som fick mig att inse det stora i hårdrocken, det var han som tröstat mig och torkat mina tårar. Det var han som fick mig att inse att jag är betydelsefull och att jag aldrig någonsin skulle tappa tron på det.

Tack min kära idol och vän för allt du under alla åren har inbringat i mitt liv. Du har alltid varit ett kravlöst stöd och vän. Oavsett när än jag har behövt dig så har du varit där.

Dio, Rainbow in the sky.\m/

Dagens heliga tala är 16 och 28.

2010-05-12T10:17:00.002+02:00

Förberedelserna för säsongens festival liv är nu igång på allvar. 16 dagar tills Rockstad Falun brakar igång och bara 28 dagar tills Swedenrock portarna öppnar sig.

Under Rockstad Faun har jag några absoluta konserter jag måste se.
-Sabaton
-Gamma Ray
-Pretty Maids
-John Lindberg trio
Samt det osignade kanonbandet i från Björbo Eternel.

Resten av musiken blir lite bonus, skön stämmining och umgänge med trevligt folk.

Sen har vi då det absolut optimala festivalernas festival Swedenrock Festival. Där är det så otroligt mycket bra band att se så det går knappt att lista dom. Men några av de givna spelningarna jag ska se där är:

-W.A.S.P
-Gary Moore
-Bachman&Thurner
-Danzig
-U.D.O
-D-A-D
-MSG
-Anvil
-Sator
-Raven
-Jorn
-Epica
-Unisonic
-Stratovarius

Detta är listan för måste se banden, sen är det ju en uppsjö med flera bra saker som ändå inte är prio 1. Men som gammal i gemet så vet jag precis hur det blir. Under ett helt år så sitter man och bevakar händelser på SRF sajten. Bandsläppen kommer lite pö om pö och man måste ha kollen. Maniskt inväntar man datumet för bandsläppet och uppdaterar sidan fler än en gång. Det är så spännande, som lotteri. Kommer det bli något som faller mig i smaken eller vad blir det?

Här hemma diskuteras det och konspireras, hoppas och önskas. Sen så står det där på bildskärmen och jävlar det blev en vist. I bland helt otippade högoddsare, i bland lite mera självklara saker. SRF forumet går på högvarv, ryktet säger si eller så. Koll på vilka band som har lirat genom åren, kan det tänka sig att det kommer tillbaka? Koll på de tänkbara headline bandens turneer. Vart befinner sig de stora rockbanden i världen när det är dax för SRF? Är det så att det är hål i deras turneplaner då det kan passa in med ett datum för att kanske kunna göra en spelning på SRF?

Googel är min bästa vän,fansen världen över har koll och det är bara att slänga ut en eventuell fråga om vad dom vet och har hört på deras officiella fansajter. Fansen har koll och har dom det inte så ska någon fråga. Spänningen stiger och de mindre banden man redan har koll på kräver att man under många timmar söker som en spårhund på nätet för att lyssna in sig på deras musik. Guldkorn kan hittas och det är roligt.

För mitt musiköra och smak så har den största mäst otippade spelningen upplevets för tre år sedan. Det var året då SRF körde Heavan and Hell som headline. Trodde aldrig i mitt liv att jag skulle få se Black Sabbath med den skönsjungande Dio, men se det fick jag. Det var den natten som mina tårar och det mäst berörande ögonblicket genom tiderna på åkermaken i det lilla samhället Norje.

Som avslutande band står han bara där, Dio med sitt band Black Sabbath. Det var magi och ofattbart. Det var som ett fyrverkeri av kärlek, respekt och vördnad att lyssna och ryckas med i musiken.Att se den konserten var nästan för jobbig. Det var SÅ jävla bra. Det var så starkt och det var så helt underbart att få uppleve några av grundarna till all hårdrock och hela den eran. Det var nästan ett religiöst ögonblick. Det var som att man skulle möta Gud på Hemköp. Lika otroligt,ofattbart och nästan chokerande.

De sista tonerna ebbar ut i den mörka natten, ljuset släcks ner och Black Sabbath har avslutat SRF 2008. Då kom tårarna, jag bara grät av tacksamhet och av tomhet. Jag hade varit så nära en ikon och en artist i min musik som saknar motstycke. Vardagen kommer sakta smygande och jag vet att det är ett helt år tills det hela drar igång på nytt. Jag är utslängt i den hårda tuffa vardagen igen. Att leva i en fin vacker värklig dröm där alla är glada, trevliga och bara är där för musiken är så fantastiskt.

När jag ger mig av med packningen för festivalbesök så avslutar jag ett års googlande och musiksncka, både med irl vänner och vänner över nätet. Jag ska under året som gått få ett kvitto på hur banden jag lyssnat in mig på låter live. Jag kommer krama om festivalvänner som jag träffar endast en gång om året. Jag kommer träffa nya människor som kanske är framtida vänner. Jag kommer att snacka med lite folk i musikbranchen, kanske träffa nya. Jag vet att några ord kommer att bytas med Swedenrock Magazins redaktören, han är säkert lika sugen på att köpa den urtvättade gammla T-shirten fortfarande. Jag kommer kunna utbringa ett skål med festivalvännen Jew i från Sebirien.Det brukar vara festivalbesökare i från 25-30 olika nationer på SRF. I fjol hade två biljetter till bla Iran sålts,även några till Japan. Vi är förenade på ett enda ställe och det är på en åkermark i lilla,lilla Norje i Sölvesborhs kommun.

Endel av oss snöar in på fotboll och följer serier kring det. Jag råkade snöa in på det här. Det är mer än bara musik, det är mitt intresse och liv.

Up the Irons!!

Black Sabbath - Heavan and Hell

2010-05-11T12:45:00.001+02:00

Sing me a song, you're a singer
Do me a wrong, you're a bringer of evil
The Devil is never a maker
The less that you give, you're a taker
So it's on and on and on
...it's Heaven and Hell, oh well

The lover of life's not a sinner
The ending is just a beginner
The closer you get to the meaning
The sooner you'll know that you're dreaming
So it's on and on and on
Oh it's on and on and on
It goes on and on and on, Heaven and Hell
I can tell, fool, fool!

Well, if it seems to be real, it's illusion
For every moment of truth, there's confusion in life
Love can be seen as the answer
But nobody bleeds for the dancer
And it's on and on, on and on and on....

They say that life's a carousel
Spinning fast, you've got to ride it well
The world is full of Kings and Queens
Who blind your eyes then steal your dreams
...it's Heaven and Hell, oh well

And they'll tell you black is really white
The moon is just the sun at night
And when you walk in golden halls
You get to keep the gold that falls
It's Heaven and Hell

No no fool, fool!
You got to bleed for the dancer!
Fool, fool, look for the answer!
Fool, fool, fool!

Att inte orka.

2010-05-10T23:03:00.002+02:00

Energidepån är ständigt på låg nivå. I bland tar det helt slut och i bland tar den sig precis ovanför kanten att vara aningen påfylld. Men inte är det mycket inte. Så väldigt lite och sårbart.

Väldigt enkla saker kan bli väldigt jobbiga saker. Man vill så gärna men sitter som fast i cement. Tappra försök då jag känner mig stark och inget hinder skulle kunna stoppa mig. Men lika fort så dalar det, tappar precis allt i enegri väg.

Jag är skör och väldigt sårbar, kusligt sårbar. Hela strupen är blottlagd inför skarprättaren, så känns det. Men han kommer aldrig närmare än att jag känner den snuddande kännslan av bödelsyxans egg nära, så nära. Kallt isande stål som ger rysningar långt in i märgen. Men precis i det ögonblicket som det är dax så ångrar han sig, skarprättaren låter mig vara i fred och jag är ytterst tacksam för det.

Kännslan av det hela kan på ett bildligt vis beskrivas så. När inget fungerar och det utmattade faktumen inte går att dölja för det saknas energi för att gömma undan det. Liggandes på en soffa platt fall och bara hoppas på den liten knuff är det enda jag kan göra.

Måste i bland tvinga mig till saker. Måste tvinga mig att göra vissa ryck. Och i bland så går det bra och det hela bara rulla på. Men i bland går inte det heller.
Jag/ vi har varit så överösta med livets kompott under den långa tiden så när dagen blir dag och saker måste fungera så fungerar det inte. Projekt och en drifighet finns, men sen då? När det mitt i allt tar slut och man bara orkar inte längre.

Kommer jag alltid vara dömd till ett liv med skarprättarnen hånflinandes bakom mig? I bland så funderar jag på om det är så. I bland så vill jag bara få ett svar på hur länge han ska vara min följeslagare. Jag vill ju orka och driva saker som förut. Jag vill ju så gärna att allt ska vara som förut. Inget kommer bli som förut. Den tiden är historia, förut finns inte längre mer än som fina minnen. Framtiden är den som kan skapas och det är dit mina ögon måste riktas. Jag bestämmer själv hur jag vill ha det, jag skapar mitt eget liv och mina förutsättningar.

Det är inte hur du har det som räknas, det är hur du tar det som spelar roll.

Up the irons!

Ytterligheternas man.

2010-05-09T10:40:00.003+02:00

Sov liiiitte för länge i dag. Sonen vet hur han ska tissla upp för att inte väcka de sina. Smyger försiktigt förbi så man kan slå Disney kanalen och mysa helt i fred. När jag själv komm upp vid 09-tiden så var han aningen hungrig. Jag sa åt honom att bara för att inte jag eller pappa var uppe så var väl inte kylskåpet låst för det.

Hans blodsocker nivå var inte allt för bra för att inleda en diskussion. Allt blir väldigt galet då.

-Men faaannnn, jag är skit hungrig och du e dum mamma som inte låter mig äta ischolkad!!!
Om jag inte får ischoklad så tänker jag steka ägg och bacon!!

Ja men så bra då. Han får inte ischoklad och tänker laga sin mat själv. Mamma har ingen invädning om den saken alls.

Sur som en klase citroner steker han sitt ägg och bacon. Under tillagningens gång så frostas väl isen upp en aning och han börjar väl inse att det hela var aningen galet.

-Det är faktiskt ditt fel mamma att ischokladen har stått sen jul och ruttnat, hade jag fått äta ischoklad precis när jag ville så hade det här aldrig hänt. Då hade den varit slut för länge sen.

Så sant så sant. Då hade den nog varit slut redan på juldagen antar jag. Men nu blev den avglömd och åter funnen i Maj, det som gömms i snö kommer fram i tö heter det ju. Och visst kan jag ta på mit rollen som den som skapar allt det onda i världen om det nu känns bättre för min snart 9-årige son :-)

Precis lagom tills att äggen och baconen är färdiga så säger han,
- Ja jag tänker då inte svälta ihjäl bara för att ni sover, jag ska allt lära mig att klara mig själv. Bacon och ägg är en fin trucker måltid och på det klarar man sig långt.

Kan en moders hjärta bli mera än mjukt och varmt. Ett av mina mål i min fostran är att mina barn ska knuffas ut i livet på egna ben, de ska klara med och motgångar och jag vill känna att de klarar sig fint utan att vara beroende av sina föräldrar. Självklart kommer jag stötta och ge goda råd. Men det är de själva som kommer få fatta sina egna beslut och skapa sin framtid, det kan jag inte göra så mycket åt. Tänk att lite ägg och bacon skulle bli ett kvitto för mig att det jag under uppväxten försökt visa dom nu har slagit rot.

Att tonåringen redan är på god väg i den riktningen jag visar har jag redan kännt för länge sen. Sonen är nu inte långt efter. Jag älskar mina fina barn. Jag vet att dom vaktar framtiden med förstånd och vaksamhet. De har sin integritet fast juten som i cement, dom har en människosyn med förstånd om att alla inte föds till världen med samma förutsättningar, de har en vilja att lära sig saker och försöka förstå hur saker och ting är i samhället.

Men det har inte varit lätt alla gånger. Många fallgropar under vägens gång. Men att livet har blivit så här och att jag vill ge mina barn just det här har många olika orsaker och anledninger. I min familj så har det här varit det enda och det som kännts rätt. När man får sina egna små så är det inte bara ett blankt blad man ska fostra. Det är en egen person med helt egna personligheter och kännslighet för vissa saker. Samt att man som förälder också har olika förutsättningar för att orka och driva saker i fostrande syfte.

Har aldrig riktigt köpt argumentet att barnen blir som du är, inte det du säger. Men eftersom vi nu har en liten/stor tjej som nu har med stormsteg kommut upp i åldern så ser jag på henne mer och mer hur färgad hon är av oss. Hennes resonemang, hennes sätt att hantera sin lillebror. Värderingar hon har och hur hon diskuterar kring olika saker. Så visst stämmer det helt, barnen blir som du är, inte det du säger.

Önskar i bland att jag under de mest stormande stunderna hade fattat det. Attt jag kanske kunde ha lutat mig lite tillbaka och tänkt på de visa orden. Med vissa barn möter man mera motstånd, andra paserar tonåren mera obemärkt. Vi råkade få extra allt av den dosen, men trots att kännslan av att ha sett döden i vitögat under mer än en gång så måste jag ju säga att vi står ju här i dag. Ännu är det inte över men jag tror nog att vi är igenom det absolut värsta.

Jag önskar att jag kunde ge alla förtvivlade mammor och pappor hopp. Jag önskar så att jag kunde berätta om det mäst fasansfulla och det som gav oss hopp och tron på att vi måste klara det hela. I våran historia så har vi så mycket inbakade galna saker som är så svårt att reda i. Det har även varit svårt för den sk expertisen att fatta och se det hela för vad det är. Vi har inte passat in i en endaste mall av det hela. Trots att jag vet med säkerhet att vi är många med liknande historier.

Vad jag kan se i dag är mera en röd tråd genom hela mitt liv, jag kan se varför jag har handlat som jag gjort. Jag kan se allt som livets pussel. Jag förstår varför många har ställt sig frågande till hur vi har klarat det. Jag har ju knappt förstått själv varför vi har gjort det eller hur vi har gjort det. Endel gånger så har jag fått perspektiv på vårat liv på det mest märkliga vis. I bland har man hört vänner och bekanta talat om sina liv och frustration och oror. Jag föringar det inte ett dugg och jag kan verkligen känna med dom, men jag kan då också se hur vi lever och hur vi har levt och jag har i bland önskat att mina problem skulle vara lika som deras i stället för tusen gånger värre. Hade jag haft det dom har hade jag haft semester, men nu blev inte mitt liv så.

Jag kan inte göra något något mera än att känna mig jävligt stark och vis. Jag kan inte vara bitter för att det blev så här för oss. Är det bortkastade år? Nej så kan jag inte se det, men jag kan se våra år som en anknytande process. Banden vi har skapat är starkare än det starkaste i världen. Inget kommer någonsin att kunna förstöra och förgöra.

Tänk vad lite bacon och ägg kan göra :-)

När kriget kom.

2010-05-07T15:00:00.003+02:00

Talade med min morfar i dag. Han växte upp på gränsen mellan Norge och Sverige. Det är så ofattbart för mig att han var med och upplevde och såg när kriget kom. Hitler härjade runt och hans soldater skulle ta över, så var tanken. Sverige blev aldrig angripna, hur och varför Sverige förskonades kan man ju fundera på. Kanske var det så att hemliga affärer pågick och Tyskland behövde Sverige för sin egen vinning och i syfte att så småningom kunna föra ett krig i syfte att vinna och ta maketen.

Men om man som min morfar lever på gränsen mellan Norge och Sverige så var man i högsta grad mycket involverad i vad Tyskarna gjorde i Norge. Morfar berättar om hur krigsplan flög väldigt lågt och alla såg det hela. Kanske var det Norskar eller Tyskar det vet jag inte, men det var ändå ett krig på andra sidan gränsen inte långt i från oss i Sverige.

Att tala om kriget och tyskarna skulle man passa sig för att göra. Mentaliteten var väl sån att det man inte talade om det fanns inte. Morfar beträttar om otrolig fattigdom, han talar om ransoneringskuponger och om hur det kan kännas med riktig äkta hunger. Han berättar också om att han och hans syskon endast hade en uppsättning kläder. På vintern när det var dax att tvätta kläderna fick alla barnen gå och lägga sig för att inte frysa när kläderna skulle tvättas.

" Jag kommer i håg allt, säger han och med en mycket alvarsam eftertänksam blick tittar han ut genom fönstret"

Han berättar om ryssen och om de norskar som kom och bosatte sig i byn. När mörkläggningsgardinerna satt i fönstret så blev allt kolsvart. Men det var då man vågade ta fram radion i från sitt gömställe, det var absolut förbjudet att ha en radio, men många hade det ändå för att kunna lyssna och få information om vad som hände på andra sidan gränden.

Grann frun packade väskan flera gånger för att ge sig av i från byn. Vart hon skulle visste inte morfar men hon var så rädd för tyskarna på andra sidan gränsen. Hon var säker på att de vilket ögonblick som helst skulle tåga in även i Sverige. Men tyskarna kom aldrig. De allierade fick stopp på det hela. Trots att freden kom så fortsatte det svåra fattiga livet. Det tog lån tid för att återuppbygga allt som förstörts.

Jag frågade morfar om ryssen kunde tänkas vara en spion men det trodde inte morfar på alls.
-Fan, han åkte väl i väg och fiskade och försvann under några veckor då och då, men i helvete heller att ryssen var spion, han kunde ju knappt tala.
Men kanske var han en rysk spion utsänd att hålla koll på läget vid gränsen, vem vet vad han gjorde på sina fisketurer? Vem kunde man lita på i ett land som var så nära ett krig som Sverige var just då ?

Morfar har än i dag lite svårt att tala om det hela. Men han är fortfarande ett av de vittnen i från andra världskriget som fortfarande finns vid liv och kan berätta om hur det var och vad som hände vid gränsen.

Dagens uppgift.

2010-05-05T07:53:00.002+02:00

I dag ska jag göra något som inte är allt för enkelt. Jag ska skriva ett brev till alla som varit med. Ett brev där jag ska berätta hur det känndes. Ett brev där all min sorg, förtvivlan och tankar om hopp och framtid sätts på pränt.

Jag ska beskriva min rädsla,min utmattning och frustration.Jag ska berätta varför Iron Maiden har räddat livet på mig och gett mig styrka. Jag ska skriva om kännslan av att inte bli lyssnad på,jag ska skriva hur det känns att inte ha sin frihet och sitt liv i fred.

Just nu ser jag mina målbilder klart och tydligt framför mig. Jag värmer upp med den musiken som brukar ge mig flyt i mitt skrivande. Jag vill framkalla kännslor, det kommer rycka och slita inombords,det kommer göra jävligt ont. Men ur det som gör så förbannat ont kommer det konstruktiva skrivandet. Det här brevet kommer att vara ett av det viktigaste i mitt liv. Mäst för min egen del,det måste bli rätt. Men så längde det handlar om mig,min sanning,mina kännslor så blir det ju rätt. Men orden måste förmedla det rätta.

Jag ska börja nu. Up the irons!!

Det är många år sen nu.

2010-05-03T20:31:00.004+02:00

Dagarna går, åren blir minnen. Det är länge sen nu. Jag saknar och jag tänker på dig ofta. Hur skulle det sett ut nu? Vad hade vi talat om nu när jag har blivit vuxen. Hade vi delat politiska åsikter, tycke och smak om andra saker? Jag vet inte, jag minns dig som den du var under min barndom och ungdom. Hade det varit annorlunda i dag? Jag delar alla mina dagar med dig, varje dag tänker jag på dig. Jag försvarar allt som du lärde mig att var viktigt. Jag försvarar de mina.

Tvivlen kommer i bland. Men att tvivla är sunt. Det ger nya tanker och kanske ideer. Rädslan kommer väldigt ofta, det är också sunt. Rädslan gör dig eftertänksam. Det viktiga är att behålla modet, modet som gör att man vågar. Vad har man att förlora när man redan har förlorat allt? Kan det någonsin bli sämre. Kan man någonsin bli mer rädd och ledsen. Bara man vågar så kommer man någonstans. I bland blir det fel i bland blir det rätt men man fassnar inte i kvicksanden, det är då man bli bitter. Bitterheten fräter och är farlig. Bitterheten smittar av sig på andra i närheten.

Du är så otroligt älskad och mycket saknad, jag har sakna dig i 16 år nu. Snart kommer dagen som vi alla mins. Det var dagen som var börja till något värre, större och ännu mera offatbart. Det visste jag inte då som tur var. I dag vet jag, och jag är glad för att du slapp undan det hela. Någon vill att jag ska vara här och uträtta saker. Min uppgift i livet blir tydligare, men målet och varför kan jag inte svara på. En dag så kommer det tillbaka det man ger. Ger man gott får man gott, ger man ont så kommer det att göra ont. För varje dag som går är det en dag till historian. För varje ny dag jag vaknar så är det min framtid. Så länge jag vaknar så måste jag tro på framtiden.

Allt för nu.

Polis,polis,potatis gris!

2010-04-29T10:07:00.004+02:00

Samtalade men min älskade lillasyster i går. Kom in på Sveriges rättsliga system med des brister och fördelar. Vart brister det i de fallen där det går galet? Jag vågar påstå att det i många fall är de katastrofala förundersökningarna som polisen kunde gjort bra mycket bättre som grundar för mycket problem. Kanske är det så att polisen tror sig åka ut på ett "vanligt rutinärende" dokumenterar händelsen där efter som en simpel vanlig händelse i deras vardagliga yrkesliv, sen visar det sig att fallet var bra mycket mera komplicerat än så när väl alla inblandade skall berätta om sakfrågan i Tingsrätten.

Väl i Tingsrätten kan man inte fatta en fällande dom eftersom mistanken om brott ska ställas utom allt rimligt tvivel när man har en förundersökning som liknar en sida ryckt ur en Kalle Anka tidning. Alltså måste man fria i stället för fälla.

På tapeten just nu har vi tre ganska färska saker i våra minnen. Vi har Sture Bergvall (Tomas Qvick), vi har Mats Alm och vi har Anders Eklund.

I Qvick fallet så tycks det hela vara så uppenbart att man ville sätta dit en mördare så man tog till alla medel för att fälla. Är det nu så att sanningen håller på att uppdagas så ser jag en hutlös stor förbannad fara för hela vårat samhälle. Om man har klarat av att dömma en person för så grova saker som mord, inte bara ett utan flera, och pressat detta genom alla säkerhets åtgärder som säg vidtas så ser jag inget annat än att vi lever i anarki och absolut inte en demokrati. Inget är över huvudtaget rättssäkert och allt sker på lösa boliner. I det här fallet talar vi om mord, tanken kommer ju snabbt till hur många har blivit dömda på samma premisser fasten för aningen mildare anklagelse? Hur många har dömts för brott där det borde vara en fällande dom för att bevisen är ställda utom allt rimligt tvivel,men sen är det egentligen bara bluff och förbannad lögn?

Vi har Mats Alm som nekar. Där bevisen för att få en fällande dom inte håller. Men enligt media så förändrar han sin historia och mysiska saker kommer fram, men dödsorsaken för Linda Chen kan inte fastställas. Hur har förundersökningen skötts i det här fallet?

Vi har Anders Eklund som många år före han greps mördat en ung människa, han har varit på fri fot tills den dagen en hobby fotograf av en ren händelse testar sin kamera. Samabretet krin polisen i Sverige länsgränser mellan visar sig vara katatsrofal och Eklund har kunnat lullat runt som en fri man trots sitt dåd.

Tre väldigt unika fall i Sveriges kriminal historia men några gemensamma faktorer. Alla tre är knutna till Dalarna på ett eller annat sätt. Är detta endast en slump eller är det en springande punkt på något vis? Kan man se skillnader i att man ganska så fort kunde fälla Jan-Erik Brandt i Äppelbo för mordet på sin sambo? Vad fattade polisen för beslut där? Äppelbo fallet och Linda Chen fallet tycks ha likheter. De som misstänks ha begått brotten går ut i kvällspressen och beskriver sin förtvivlan över sina älskade kvinnors försvinnande. I båda fallen nekar männen,men kanske skulle man kunna klura på hur man hanterade Äppelbofallet och ha nytta av det i Linda Chen fallet? Kanske är det så att man redan gör det, det har jag ingen aning om. Men om man ser till hur man hanterade Mats Eklund och info poliser sins emellan så känns det som att det hela är ytterst inpinkade revir.

Kan vara så att Leif GW kommer och hemsöker mig och bankar mig i huvudet med en knölpåk för mitt jävla dumma resonemang och synsätt som jag igentligen inte har en aning om. Att basera sina teorier och fakta på vad pressen säger är väl det mäst korkade man kan göra. Män ändå, jag kan inte låta bli att fundera på saken och laborera runt i tanken med mina egna teorier och tolkningar. Det tycks ju ändå vara så att polisen och lagens långa arm har fritt spelrum att bete sig som de vill och hitta på saker.Om nu Leffe dyker upp så ska jag iaf försöka hinna med att be om en autograf före han mosar ner mig i en köttkvarn och mal sönder mig. Jag gillar iaf Leif GW Persson, sen får han tycka vad han vill om mig ;-)

Är det en ny musiker på gång?

2010-04-26T14:10:00.003+02:00

Sonen kom hem i dag med andan i halsen och solsken i blick. Han berättade med glädje att klassen varit på besök hos musikskolan. Och han hade nu klart för sig vilket instrument han skulle spela.

-Mammmmmaaaaa, jag vet vad jag vill spela för instrument. Det är som en trumpet fasten man drar som en pinne fram och tillbaka!
-Jaha är det Trombon du menar?
-Ja så heter det, det vill jag börja träna på.

Sväljer ner mitt skratt. Det hela kom liksom het oförhappandes och väldigt brått på. Hummm ......trombon av alla instrument i hela världen? Kunde han liksom inte ha funderat en stund på gitarr eller piano, ja kanske fiol till och med. Nej då inte min son inte, han gör det på sitt eget vis och bryr sig aldrig över annat än det han själv tycker. En mycket bra egenskap. Om det nu ska kosta oss vakna mornar med en liten kille övandes på sin trombon så får det väl lov att göra det då. Tycker att sonens egna beslut och vägar hen tar skall suportas till 100%.

Han berättar också att han testat ett instrument som liknar en fiol men som står på en pinne man har i backen. Kommer fram till att det är Cello han talar om. Så kanske är det aningen lindrigare för familjen om han ändrar sig i frågan kring val av instrument till cello. Men jag lovar att vi är den första familjen genom tiderna som kommer att sända in en intresse anmälan där just Trombon står som förstahands val på blanketten. Ja då får det väl vara så då,men nog ska jag prova att få över honom till cello i stället :-)

Helgen är slut.

2010-04-26T06:52:00.002+02:00

Helgens dagar har bjudit på fint väder. Det har varit en intensviv helg med många saker att göra. Stundom är det verkligen slitsamt när hela familjen är hemma med sina olika viljor, olika grad av ork och tålamod samtidigt som man ska samsa om den lediga tiden och försöka göra det man vill görapå.

En liten kusin har tillbringat sin tid här hos sin moster och det har varit ett gott sällskap åt sonen, åt oss andra också förstås. Hela lördagen, i från kl 11 på förmiddagen till 20 på kvällen tillbringade dom sin tid ute och grejade med alla möjliga saker.

Dottern fixade i ordning cykeln så hon kom hem på fredagaftonen hemcyklandes i från ungdomsgården. Det var aningen underligt att inte ha den hämtningstiden att passa, men så skönt att slippa ge sig av ut i bilen kl 23 för hämtning. Och som vanligt skötte hon sin tid och kom hem när det var avtalat. Middagesmaten på Fredagen blev grillat, den första vidbrända kotteletten för året :-) Måste köpa nya lavastenar till grillen så att värmen blir jämn och fin, det är en konst att grilla kött så att det blir bra och J brukar sköta den sysslan klanderfritt.

På Lördagen åkte jag och dottern till grannkommunens stora secondhand butik för att kolla in utbudet. Hon hittade iaf en fin tröja där och sonen fick lite nya paltor också. Väldigt stor skiljnad på hur grabbar och tjejer sliter kläder. Dottern växte nog ur varenda plagg när hon var yngre medans sonen verkligen sliter ut det eller det går hål på andra sätt i hans kläder. Tur att det finns secondhand till bra priser :-)

På Söndagen var det dax för familjen att vara lite kyrkliga. Sonens firade scouternas dag St: Georg (tror jag det heter) i kyrkan. Han fick också lite nya märken att sätta fast på sin scoutskjorta. Scouterna bjussade på lite sång och med en liten pjäs visade dom vad det innebär att vara en scout. Tycker att det hela är en mycket vettig fin aktivitet och jag hoppas att han vidhåller detta intresset. men det tror jag nog att han gör,skogen och naturen är det han gillar bäst.

Efter besöket i Kyrkan så åkte vi hem och käkade en bit mat sen var det dax för kusinen och sonen att ännu en gång ge sig av. Den här gången var det kultur på schemat. De besökte Dalasinfoniettan som spelade endast i Petsson och Findus tema. Flipp eller flopp? Jag vet inte för det var ingen av dom som sa så mycket om det hela när dom kom hem igen.

Och nu plötsligt är det Måndag morgon och en ny vecka startar. Helg och ledigt innebär inte vila. I dag är jag glad för att jag får åka på jobb och ta igen mig en stund. Det var ett tag sen jag jobbade nu. Har varit hemma i en vecka. Skönt att komma ut och få lite ny luft. Har verkligen svårt att förstå de människor som inte vill jobba utan tycker att det är höjden av vad livet vill ge att gå hemma dag ut och dag in. Men det är klart, säkert finns det en anledning till att det är så för dom också.

Up the irons!!

3D, en nyttig drog !

2010-04-24T17:17:00.002+02:00

Film för mig har blivit ett sätt att hantera det vardagliga väldigt svåra livet. I bland så får jag bara bestämma att nu är det slutfunderat för dagen på det svåra jobbiga. Då måste jag se en film. Klicka av det vanliga förnuftet och slå på filmcentrum i hjärnan. Liksom en verklighetsflykt i vild panik in i filmens värld.

I bland är det svårt att ändå fokusera och koncentrera sig på rullen men för det mästa går det kalasbra. Är en utvecklad strategi för att försätta en del av hjärnan i narkos för en liten stund. Nu mer är oftast filmer ca 2 tim långa, för mig passar det utmärkt.

Sen kom jag ytterligare ett snäpp högre i filmens värld. När familjen besökte Sataden så gick vi på Cosmonova, jösses vad det föll mig i smaken. Jag var ju liksom med i hela filmen och det var en mycket annorlunda film upplevelse. Att se på en film på 3D vis var både mycket yrslande, och medryckande. Helt enkelt skit fränt.

Men detta fenomen med 3D är ju inget nytt precis. Vem minns inte TV-Piraterna? Jag gör det iaf mycket klart och tydligt.
Jag köpte en TV-Piraterna påse på Hemköp, i den låg ett par glasögon man skulle sätta på sig när detta programm skulle visas under kommande helg. Mina vänner snackade om det och alla ville ha en TV-piraterna påse. Och jag fick minsann en av min morfar jag, gissa om Smina briljerade med detta. Pressen utlovade en speciell TV upplevelse och så blev det. Det kastades saker som tex en hammare som skulle se ut att komma ut genom TV rutan. Sveriges alla TV-piraterna tittare drog efter andan och det talades om både bland vuxna och barn nästkommande vardag. Detta var en fatastsik sak.

Ska jag se nästa 3D film? Svaret blir enkelt, klart att jag ska :-)

Goda investeringar.

2010-04-23T12:41:00.003+02:00

I går så handlade jag material ala old school. Köpte ett vanligt linjerat block samt två pennor. Även en snygg mapp till det hela så att jag kan förvara det hela väl. Ordning och reda är tanken,sen känner jag ju mig själv allt för bra.....

I detta blocket skall uppslag till bloggen noteras. Blocket skall förlja med mig i vardagen vart än jag går. Precis som om det vore ett ciggpaket och en tändare. För hur ofta glommer jag ciggen hemma? Händer kanske någon gång per år. Sorgligt men väldigt sant.

Detta blocket ska vara ett klotterplank i fickformat. Har uppnått en så pass hög ålder så att jag inte orkar dra runt på byn och klottra och skriva min tagg på husväggarna. Gjorde det inte heller när jag var yngra skall poängteras. Det linjerade blocket känns bättre både för samvetet och skattebetalarnas plånbok.

Jag får så många tankar och uppslag när jag är ute på minsa mindre utfärder, och lika fort som dom kom är dom borta. Tänkte att det skulle bli enklare om man hade ett ställe att kvickt notera det hela. Tanken är i alla fall väldigt god.

Ska ockå ta tag i det nya foto projektet för att dokumentera så att det blir flera fina bilder här.

Nu ska jag inviga mitt nya block, ska riktigt känna på det nya, fina och helt oskrivan och låta tankarna flöda. Kanske blir det redan i dag ett nytt uppslag. Om inte annat så kanske jag tar ett foto på mina nya skrivarsaker för att sedan visa er vilken ordning det är på Smina just för stunden.

Up the irons !!

Några tänkvärda ord.

2010-04-23T00:09:00.000+02:00

Everybody's doing the best they can.

Everybody does what each must do.

We all make choices we have to make

based on who & what we are

& what we've each been thru.

Hammerfall - Last Man Standing

2010-04-22T20:37:00.000+02:00

En låt och text som betyder otroligt mycket för mig. Jag ska inte falla, jag ska stå. Jag gjorde ett fel val för många år sedan. Men jag ska inte fall. Hjälp mig att orka.

Jag är för snygg för pop, därför lyssnar jag på hårdrock!

2010-04-21T08:32:00.003+02:00

Lite lagom kaxigt och ett litet ställningstagande i från min sida. Gruppen på facebook bara växer och många med hårdrocken i sina hjärtan och själ ansluter sig. En gnutta allvar ligger det ändå i det hela. Kan se det gå hand i hand med att jag tycker så väldigt illa om folks förutfattade meningar,dömmande tankar och åsikter om andras liv. Andra människor som tror sig veta allt och ha lösningar på det mästa. Ojojoj om det ändå skulle vara så enkelt.

Ännu värre är det när personenr som sitter på myndighetsutövande poster verkligen har bestämt sig för en sanning och sen kör på det spåret. Min närmaste tanke kommer då till Socialtjänsten. Myndighetsutövandet sker på basis egna uppfattningar och tolkningar,tjopp beslut fattas på det. Kan då också innebära att tvång utfärdas.

Socialtjänsten kanske gör ett hembesök lite då och då samt bestämmer mötestider på kontoret. Hur ska man då kunna se helheten i en familj eller hur en person fungerar och har det? Omöjligt! Trots att klienten berättar och håller sig till sanningen om hur livet fungerar/inte fungerar så är det ändå omöjligt att se det hela om man inte är närvarande i händelsernas centrum. Vilka beslut fattas på endbart egna referenser och upplvelser under socionomens tidigare liv? Det är inte mätbart och troligen mycket svårt att få fram, men som det serut just i dag är detta ett högst troligt senario eftersom terapeutiska samtal inte förekommer under utbilldningen till socionom. Alltså har man ingen aning om själv varför man reagerar som man gör på vissa saker. Om man inte är en jävligt självkritisk person som verkligen är medveten om saken och på eget bevåg jobbar stenhårt för det.

Jag har varit med i svängen under så många år så jag tycker verkligen synd om socionomerna som i sin enfalld jobbar så hårt med tron om att de hjälper människor i nöd och kris. Säkert är det några som får hjälp men jag vet också många som känner sig fullständigt överkörda av den här myndigheten. Inte för att personerna blir nekade sina krav och inte får som dom vill utan för att dom känner sig inte lyssnade på och att ingen förstår vad det är dom säger. Det är upplevelsen många har.

Jag har en plan för lösning på det hela. En nyordning inom hela Sveriges socialtjänst. Visst låter det bra?

Så klart ska det vara en grupp som enbart jobbar väldigt nära personerna i behov av hjälp och stöd i vardagen. En arbetsgrupp som är delaktig och ser vardagen i sin helhet. Därefter ska man försöka finna lösningar för varje individ vad det nu må vara. Den här arbetsgruppen ska ha utbilldningar som beteendevetenskap och andra närliggande skolningar. Samt ingå i ett nära samarbete i en familj eller hos en person som en hjälp inte HOT.

Förändringens vind blåser.

Up the irons!

Underligt hur saker och ting händer.

2010-04-19T10:17:00.003+02:00

ÅR 2004

Funderar på vad som bestämmer.Vem sitter och avgör livets lott för oss människor? Dagen J körde av vägen och kliver ur bilen utan en liten skada eller blåmärke på kroppen. Hur kommer sig det? Det kunde lika gärna ha gått galet. Men det gick bra. Något säger mig att vi har skyddsänglar med oss som vet vilken riktning det hela ska ta. Dagen då J körde av vägen fick skyddsänglarna jobba hårt. Det var dagen då dom visade oss att vi ska vara rädda om varandra,vi vet inte vad som komma skall eller när det sker.

Kärlek och respekt.

Kalla den änglamarken, himlajorden eller vad du vill....

2010-04-18T12:44:00.002+02:00

Själv kallar jag det hela en trist vanlig vardag. Jobbar eftermiddag i dag och det i sig är ju kalas. Men Söndagar i sig är förbannat tråkiga och trista. Alla hushållsprojekten som hopar sig får mig att bli yrslig. Det är så tråkigt att ständigt veta att man ALDRIG blir klar. Samtidigt som dottern i lugn och ro jäser i soffan med den ständiga kommentaren,"Ooooooorrrkkaa, jag SKA sen".
Funderar på när det där sen är? När fan ska man liksom få tummen ur och visa en liten gnutta av en hjälpande hand här hemma?

Jag måste ha missat utnämningen och diplomet där modern fick den stora äran att ta reda på all skit som smetar sig fast i hushållet. Det grisas till den förbannelsen ner och jag blir tokig. Så mycket annat roligt och trevligt som kunde göras i stället för att det är vissa i hemmet som ska plocka och skapa ordning och reda.

Åååhhhh vad jag önskade att jag kanske hade orken och tiden över till en kvällskurs. I princip så vet jag att det inte skulle vara problem för mig, J är en klippa och sköter skutan precis lika bra som jag. För honom är det inte ett dugg underligt att dela på det hela, snarare skulle han bli glad om jag tog mig för något och gav mig av ut på egna äventyr. Han kanske behöver en paus i från den gode Smina med sin svajande sinnes stämmning och väldigt nära kontakt till sina kännslor.Men det har han aldrig rakt ut talatom precis.

På något vis så är det så att jag har tagit på mig den rollen av att styra skutan själv, speciellt under kaos och katastrof. Det är inte J som ska reda i den soppen det är ju jag och det är ju på min lott att se till att det hela stillar sig när det väl händer. Heller inget som J någonsin har bett mig om att göra.

Det är svårt att ta sig för saker som strider mot det man känner inombords. Men det krävs mycket mod och mycket envishet för att bevisa för sig själv att det går bra och att man klarar det hela trots att man släpper kontrollen. Till en början så är det inte så begagligt och fridfullt precis. Men då måste man ha mantrat i skallen, jag är här och råder inte över omständigheterna där.

Det är mycket mycket svårt och känns inte alls avkopplande på något vis. Men en promenad i blad kan vara en början på mera frigörelse i från den kontroellen man har åtagit sig. Gruvsamt att ge sig av på jobb i bland och veta att nu är jag borta i 7-8 timmar och kan inte göra ett dugg åt saken.

Nu är det dax för att göra sig redo för några timmars jobb. Hoppas på en lugn och fin eftermiddag/kväll.

Har slutat sura nu.

2010-04-16T14:30:00.002+02:00

I stället så är jag bara så trött. Inte hundra i kroppen och några större projekt är det inte tal om. Skit trist och jobbigt att vara förbannad men tydligen är det ändå nödvändigt mellan varven.

Sonen har kommit hem i från skolan och har med sig en vän. Just nu är dom ute och leker och kanske är det två lergubbar som kommer in om en stund. Hans simundervisning hade gått bra i dag. Han tycker själv att han bara blir bättre och bättre och det är ju tur att han känner det så. I går var han på fotvård efter att ha dragit på sig ett kraftigt nageltrång. Men i dag känndes det bara fint och bekymmret var som bortblåst för honom.

Undrar jag om jag ska ta och sträcka ut mig på soffan en stund och kanske slummra i någon minut. All skiten som jag bör ta reda på är säkert kvar till sen. Tror inte att den går i väg av sig själv.

Och så får man börja dagen med att bli så jävla förbannad.

2010-04-16T09:26:00.003+02:00

Lackar fullständigt ur. Förösker vara förstående, försöker skapa förutsättningar, försöker ta mig fan ALLT och det under en väldigt lång tid. Men skramlar det till och någon polett som faller ner?

Nej inte en tillstymmelse till det.Tålamodet tryter och frågan jag ställer mig är vad jag ska göra åt saken? Skita i det och låta det gå åt helvete. Det är nog det enda jag kan göra. Orkar fan inte trampa runt i kvicksand längre. Det värsta är att i bland kommer det hoppfulla tankar och lika fort så inser man att det har bara varit ett falsarium. Besvikelsen och tårarna kommer, lurad ännu en gång. Förd bakom ljuset och hur ska man någonsin kunna lita på att det som sägs och lovas är sanningen?

Det är väldigt dyrköpt att säga saker och sen inte stå för det. En dag är man mycket enamen och det kanske är då saker kommer i kapp. Den dagen är det förset.´Det är den dagen man ser och förstår vilket pris det hela hade.

Att stå ensam är ett hårt straff.

Det går hit det går dit det går runt en liten bit......

2010-04-15T23:09:00.002+02:00

Tjo fidelittan hatt!

Nu har mitt skrivar flöde hammnat på mode knappen on. Har ett uppdämt behov av att skriva, kanske för att det senaste dagarna inte har inehållit så mycket som en bokstav i skrift eller läsning. Det har varit chack matt för en liten stund.Men nu börjar det komma åter, den där kännslan av att idag är jag stark, i dag klarar jag allt.

Fick just en väldigt stor insikt. Det var en mycket välkommen insikt och plötsligt så förstår jag ett samnabd så väldigt klart och tydligt. Att samnabdet är som det är ser jag just nu som solklart. Men det har jag inte kunnat göra tidigare. Insikten i sig är väldigt enkel att förstå bara man får lite hjälp på traven. Inte alls något underligt eller konstigt men något som har skapat stora problem. Nu har jag ord på det hela och kan beskriva det. Det är skönt.

Tack världen för att jag fick den gåvan att kunna tänka och vara vidsynt. Tack världen för att jag kan se saker och förstå. Tack världen för att jag har modet inom mig att våga se saker för vad det är och är beredd på att förändra det hela.

Tack.

Våren är fin men innebär också Pollen attack.

2010-04-15T15:34:00.002+02:00

Våren är inte en fröjd för alla trots solen och de fina långa dagarna. Dottern har en allergi av den grövsta sorten då det gäller gräs. Hon är också allergisk mot hund och det är ju ingen höjdare eftersom det bor två stycken i vårat hus. Hundarna försöker vi hitta en lösning på men hur gör man för att undvika gräset under sommarens alla månader?

Många år har hon lidit på det viset allergiska människor gör som har de värsta sortens allergi. Hon har varit helt igensvullen i ögonen, nyser, huvuvärk, trött, orkeslös och sommaren som borde vara så rolig har kanske i bland varit mera en plåga än fröjd för henne. Vi har gått igenom hela Apotekets sortiment på saker som kan lindra dessa symtom, men inget har gett den hjälpen som hon behöver.

Men sen hittade vi en sak som kanske kommer att kunna hjälpa henne för resten av livet. En typ av vaccination som tas som en smälttablett under tungan dagligen i 3 år. Vaccination genom spruta var inget bra alternativ för oss då vi bor helt fel geografiskt och detta kan endas ges på sjukhuset i Falun.

Tabletten hon nu har heter Grazax. Den inehåller frystrokat gräs och meningen med den är att den ska trigga igång allergin lite grann varjedag för att kroppen så småningom ska aceptera det hela och inte reagera på gräs. När hon tar sin tablett så kliar det långt in i hörselgångarna och i hela munnen. I bland blir det också små blåsor på läpparna och hon riktigt lider av den här lilla tabletten. Hon sväller upp på läpparna och kring munnen men efter 15 min så avtar det hela tack och lov.

Försöker peppa henne att stå ut och tänka på att det kanske en dag blir bättre och att sommrarna så småningom kommer att vara mera behagliga för henne än tidigare. Jag hoppas så att hon ska få hjälp av det här och aldrig mera behöva lida så mycket som hon gjort tidigare.

Hennes Diabetes är också en autoimunsjukdom,kroppen är alltså allergisk mot sig själv och går till angrepp på det som igentligen är som det ska. I det här fallet de insulinproducerande cellerna. Kanske har hennes allergi mot gräs ett samband med hennes diabetse, eller kanske är det tvärtt om. Det är heller inte alls ovanligt att diabetiker får glutenintolerans som också är en autoimunsjukdom. Jag hoppas att vi slipper den biten iaf.

Det är mycket med det jordiska och inte så lätt att hänga med i alla svängarna när det hela blir knas och gör som det vill. Jag citerar sonen som en gång sa " Tänk att min syster har så mycket fel, själv har jag bara opererat mina hörselgångar för jag hörde så dåligt,det blev ju bra på en gång. Sen har jag ju fel på synen förståss och har glasögon,men det räknas ju knappt". Vilket litet gullhjärta han är :-)

En reseberättelse om när familjen åkte till Satden.

2010-04-15T07:45:00.002+02:00

Har inte haft det rätta kännslo flödet för att kunna skriva tidigare men i dag gör jag mig på ett försök.

Under barnens påsklov så bestämde vi att en liten semester för hela familjen skulle göra oss gott. Huvudstaden fick bli vårat resmål, ett ställe där alla av oss kunde finna trevliga saker att uppleva och kika på. Dottern var på jakt efter shopping, jag själv ville bara ha en kravlös semester men obestämde mål lika så J. Sonen suktade mäst efter ett stort varuhus med leksaker och det bestämdes på ett tidigt plan att hans önskan absolut skulle uppfyllas.

Till staden skulle vi resa på tåg och bara det känndes aningen spännande. Jag är inte så resvan då jag är en väldigt hemkär person så det var också lite magskav för min del på morgonen föra att alla skulle hinna med tåget. Packningen var klar dagen före och det var bara att kliv ur sängen och käka frukost för alla.

Tyckte nog att J tog det för lugnt med sin kaffekopp på morgonkvisten och både jag och dottern föste på honom så påtalade att han minsann fick lov att rapppa på då vi inte hade all tid i världen. Rälsbussen väntade minsann inte!!!

I kön på Hemköp så fälle J den därpande kommentaren att det är ju först om 1 tim bussen går så vi har liksom ingen panik alls för att hinna med rälsbussen!!

Vad fan!! Här har jag och dottern under hela morgonen trott att tåget går 8.30 medans det visst går9.30. Inte underligt att J tog det så fasligt lugnt med sitt morgonkaffe. Men det är ju iaf bättre att vara för tidig än för sent. Familjen får sig ett gott skratt och som vanligt är det väl kära mor i huset som inte kan läsa en tidtabell. Är inte först gången det blir fel :-)

Hela tågresan går bra trots endel medresenärer som kanske är en aning störande för familjens försök att ha en avkopplande stund på tåget mot staden. I Vansbro hoppar en mamma på med sin lilla son och drar i gång en I Pod på hög volym där det spelas Moraträsk samt Anna Books ABC. Det hela pågår i princip ända till Borlänge och vi känner väl oss aningen darriga i tålamodsnerven.

Bytet i Borlänge går fint och vi har lite tid för toa besök och en bensträckare. När tåget sen stannar i Säter så kommer nästa väsen ombord, inte lugn och frid nu heller. Det är ett gäng damer på ca 8 pers som festar på och ska med en Finlandsfärja, alltså får vi ha dom med oss ända till Stockholm. Det skålas glatt i vin och cider och volymen är ganska så hög. Hela familjen vet nu allt om damernas planer, vilka av dom som söker nya män, vilka som är osams med vem på deras jobb och hur deras barn har det och mår och vilka grannar som gör vad. Plus mycket mera. Det var bara damerna och familjen i cupèn så det var aningen svårt att undgå vad det snackades om.

Väl i Stockholm så låser vi in våran packning på Centralen, inom loppet av 2 minuter hinner J tappa kvittot till boxen. Paniken hinner inte bryta ut fören kvittot är åter funnet,tack för det televerket. Strosar sen ut i staden och allt vad det innebär. Känner ganska så omgående att konceptet stad inte är min grej. Alla människor, höga ljud och bara massa skynda. Nej Smina kan inte förmå sig att känna sig trygg i den här miljön. Samtidigt är det väldigt roligt att studera stadens människor och känna kulturen skilja sig åt. Jag känner mig verkligen tappad bakom en vagn och det är väl just precis vad jag är också.

Besöker Kulturhuset för att kika på en fotoutställning. Det är Japans innevånare som på ett vackert sätt har dokumenterats. Men även där så känner jag mig verkligen som en helidiot. Ett mera kulturellt kunnande(vad jag tror) par står bervid mig och talar om en av bilderna. " Jag funderar på vad fotagrafen vill säga med den här bilden,han har fångat ett uttryck i barnens ansikte som känns ångest laddat och bilden säger mig att det är människor i kris och nöd. Men vad är det han vill säga med den här bilden?". Nu ser ju inte jag det utan bara ett barn på en bild med ett väldigt asiatiskt utseende som ser trött ut. Det är vad jag ser och kanske är det det enda fotografen tog foto på, vad vet jag? men visst känner jag mig verkligen i fel forum när jag hör paret diskutera och fundera. Bilden var iaf väldigt fina och mer än så kan inte jag värdera det hela.

Kulturhuset är roligt att gå runt i. Mycket spännande saker och endel eftertanke om olika saker kommer upp. Men jag känner att jag skulle ha haft min oranga basker och Gudrun Sjöden byxorna i plysch med de stroa blommorna på för att passa in. Eventuellt en palestina sjal också, då hade jag kunnat kännt mig lite mera lika de mera kulturellt etabliserade människorna. Är det mina egna fördommar som kommer upp i det tänket eller är det så att man måste ha den stilen för att passa in bra inom kulturens värld?

Efter några timmars sömn på hotellet så ger sig familjen ut på nya äventyr. Det är nu Naturhistoriska museet som skall besökas. Det är en fröjd för hela familjen att vara där. barnen är på G och intresserar sig för allt. Dinousarieskelett,människans hjärta, Sveriges djur och natur och allt som visas. Vi går på Cosmonova och ser en 3D film som får oss att darra till, speciellt sonen som fick ett stort gap av ett urdjur precis framför näsan. Han sa sen att han darrade till och svetten rann. Men att det var spännande att vara på en sån film, trots att han darrade lite och blev rädd. Att gå igenom hela Naturhistoriska tog i princip hela dagen för oss. Och alla var så glada och nöjda för att ha varit där på besök.

Sista dagen före avfärd hem blev det ett besök på Historiska museet. Detta var också av stort intresse för barnen. Där såg vi fornfynd i från våra egna hemtrakter, fynd i från Sollerön samt i från den mörkaste skogen i norra delen av våran egen Kommun. Själv hittade jag också mina egna ringar i guld rummet. Det var roligt att se orginalet och läsa lite om dom. Dom är hittade under utgrävningar i den Södra delen av Sverige och båda är i från -80 e.Kr. har lite svårt att ta in det fakta men så är det. Mina ringar är gjutna i former efter orginalringarna och är exakta kopior av de som ligger i guldrummet på historiska museet. Jag har aldrig sett någon mer än jag som har dom båda. Så jag gissar att de är aningen unika. I shoppen på museet så kunde man köpa dom båda och prislappen var mycket högre än vad jag har gett för dom. Skulle jag ha köpt dom båda där skulle jag ha fått betala ca 14.000 kr. Tanken om att sälja dom slog mig genast men vad ska jag köpa i stället då? Behåller dom nog ett tag till tror jag. Min första ring fick jag av min släkt när jag fyllde 20 år. Den andra gjorde jag av skrotguld som jag ropade in på auktion på nätet till ett mycket billigt pris.

Vi har också besökt olika ställen för att få mat i magen. Hard rock caffe,Pub Anchor och Jensens böffhus är några av de haken vi besökt. Det absolut bästa haket där vi kännde oss mäst hemma var Pub Anchor, Stockholms älsta hårdrocks pläjs. Hela familjen trivdes i miljön och bland de andra gästerna,maten var toppen god. Pub Anchor kan räkna med flera besök i från oss helt klart! Kan vara så att det blir ett besök av enbart de vuxna i familjen också så småningom :-)

Dottern köpte en fin klänning på Blue Fox, affären där de piercade och tuppkams prydda handlar sina attribut. Sonen fick göra ett besök i en leksaks affär och köpte sig en plastget samt tillhörande killing. Det tyckte han var det bästa köpet ever och jag kan ju inte påstå att hans packning blev så mycket tyngre då geten var liks sror som en tändsticksask och killingen ännu mindre. Men han var nöjd och det är ju huvudsaken. Själv köpte jag inte ett jota men jag kommer leva på minnen av resan under en lång tid. Det var så roligt och trevligt och vi har skrattat oss igenom dagarna i staden. Hoppas att vi snart kan ge oss av igen, men visst är det skönt att komma hem.

Up the irons!!

Gör det ont när knoppar brister?

2010-04-13T17:44:00.002+02:00

Nu är det defenitivt. Ingen återvändo.

2010-04-05T13:52:00.002+02:00

Nu är det dax!! Inget kan liksom längre skylas undan längre. Ingen ursäkt eller försvar finns. Det omöjliga har blivit ett faktum med stora konsekvenser, så som det oftast blir av att inte ta tag i saker. Ljusare dagar och stundom solsken är en av den bidragande orsakerna till det hela.
Många av oss gillar det medans natten fortfarande är min bästa vän. Den tysta stilla natten med sitt trygga mörker, ja det är väl så det har varit i hela mitt liv.

Önskar så att jag hade ett telefon nummer att ringa och be om hjälp i min förtvivlan. Någon som kom till mig och bara sa, Okej, jag fixar det här. Men ett sånt tele nummer har jag inte. Och jag vet att det hela kommer kännas skönt när det sen är över. Det är då man kan klappa om sig själv och säga inom sig vad bra man är. Men eftersom det helatiden har flyttats fram av mig själv så blir det mycket mera och tyngre nu när det väl är dax. Mycket svårare och jobbigare att ta sig igenom liksom.

Det är NU eller ALDRIG som gäller. Jag väljer att genomföra det hela nu. Det är bara att bita i det sura äpplet och stålsätta sig själv. Tränga undan tankar som att det skulle vara mycket behagligare med att åka till en vän för en kopp kaffe. Men nej det går inte. Jag är tvungen.

Smina ska städa !!

Man talar ofta om att glädjas åt små saker.

2010-04-04T22:14:00.002+02:00

Små saker som förgyller vardagen kan verkligen vara olika för oss alla. Vissa av oss kanske är glada för att vi vaknar och kan gå upp ur sängen. Anndra kanske blir glada över ett telefonsamtal i från en vän. Några uppskattar solen mer endel gillar regnet. Men är det sann genuin glädje. Kommer det tårar för att det vardagliga uppskattas så väldigt mycket?

I kväll kom det strilande tårar på mina kinder av lycka och av glädje ända i från mitt hjärta. Så hårt som vi tillsamans kämpar, så mycket som vi betalar och i dag som kom ett kvitto på att vi är de som ska komma igenom det här med starka raka ryggar,en enda genemsam stark familj.

Några om mina arbetskompisar samtalade i dag om att kunna förlåta. Människor som på de mäst grymma sätt drabbats av elände på olika vis samtalade om att förlåta i ett TVprogram, detta var det inledande i mina arbetskompisars diskussion.

Jag sa aldrig något om det hela i dag på jobbet. Kännde att jag kanske inte hade så mycket att säga. Hur ska man kunna förlåta någon som under många år angripit mig och mina närmaste på de mäst konstruktiva sätten du kan komma på. Hur ska jag ,ärligt rakt och uppriktigt mot mig själv,kunna ge en förlåtelse för allt som vi gått igenom?

Är jag en dålig människa som inte kan förlåta? Själv kan jag inte se det så. Jag ser det som att vi har drabbats på ett sätt som absolut är något utöver det vanliga och vi står upp i det hela än i dag. Vi alla är vid liv och vi alla kämpar som djur för att kunna få det bra en dag. Vi har ett sikte framåt och vi tänker inte ge vika för den/de makterna som hela tiden flåsar oss i nacken.

I dag fick jag den äran och glädjen att se vad det är vi vinner när vi kommer i mål. Jag fick se skymten av det jag vet att vi har. I dag fick jag känna hur det känns att vara en helt vanlig familj. I dag har det varit glädje !!

Jag blev glad över en helt vanlig kväll utan märkvärdigheter alls men för oss något helt utöver det valiga.

Tack, kärlek och kramar.

Inte speciellt förvånad.

2010-04-04T16:39:00.002+02:00

Kollade en sajt där man kunde se vad sina namn betydde. Kollade upp min dotters namn och vad står det? Jo en del i hennes namn betyder makt/kraft och den andra halvan betyder kamp/strid.
Hade blivit mycket häpen om det hade betytt from som ett lam eller tam som en hund :-)
Men jag älskar det lilla livet som har så mycket att säga världen. Jag älskar den vackraste utav alla "bråkstakar" man kan tänka sig. Jag älskar henne i från roten av mitt hjärta ända ut till minsta lilla del av mig. En stark person som bara behöver en liten knuff i riktningen framåt så blir det bra. När hon har växt upp och blivit stor så glöm inte vems dotter det är :-)

En kopp kaffe.

2010-04-03T11:13:00.000+02:00

Tar mig en kopp kaffe och tar mig en stund för eftertanke. Är livet så svart eller vitt? Är det inte många nyanser och färger? Det här med normer och hur man ska vara för att passa in kommer ständigt upp som fundering hos mig.

Same same but different.

2010-04-02T12:49:00.002+02:00

Fick hem det bästa av alla rockmagasin man kan tänka sig, Swedenrock tidningen. Mycket läsning och regäla reportagen om allehanda olika band och andra intressanta saker. I månadens tidning gör Sölvesborgs kommun reklam för just sin kommun,helt otroligt smart och listigt gjort av Kommunen.

Swedenrock festivalen går av stapeln i det lilla,lilla samhället Norje som alltså tillhör Sölversborgs kommun.

Sölvesborg,en fantastiskt smart kommun.

I Norje bor det ca 800 personer och får under en festival somma ca 35 000 extra besökare!! Det lilla samhället klarar det hela med bravur måste jag säga. Allt är väl genomtänkt och fixat av SRF ledningen. Parkeringar, ordningsvakter ja allt man kan tänka sig.

Alla har hakat på när det gäller att tjäna pengar på att det blir 35 000 rockande gäster som vill ha allehanda service. Hembyggdsgården säljer frukost, PRO Mjällby säljer grillad korv. Tanter i från Rödakorset skrammalr med sina bössor. Man kan köpa is i en trädgård för att kyla ölen på campingen, man kan för en liten summa pengar hyra sig en skön dusch hemma hos någon. Ja alla är verkligen PÅ när det gäller festivlabesökarnas olika behov. Det lilla samhället har fattat galoppen av att få så många besökare under några dagar till sin lilla by, oavsett vad man sen tycker om musiken som spelas.

Bytte några ord med en äldre dam och frågade vad hon tyckte hon sa, -Jo först i början var jag lite rädd för er, en del av er ser ju lite skrämmande ut. Men sen så förstog jag att ni alla är snälla och jag har aldrig blivit illa behandlad. Nu tycker jag att det är roligt att gå runt här och titta på hur ni ser ut, så många olika frisyrer och lustiga kläder. Fantasin är det minsann inge fel på.

Kramade om tanten och sa att hon knappast behövde vara rädd. Jag sa också åt henne att jag tyckte att det var så roligt att höra att hon övervunnit sin rädsla och vågat sig ut för att se att det inte alls var någon fara att vistas bland hårdrockande människor. Hon önskade mig en trevlig festival och hoppades att jag skulle bli nöjd över mitt besök i Norje, sen gick vi åt varitt håll. Den tanten gjorde intryck på mig och det är ett av alla festival minnen jag bär med mig.

Det som är ännu trevligare att se är att Sölvesborgs Kommun har fattat att SRF som arangemange är stort. I sin reklam för Kommunen utnyttjar man detta faktum och visar sin stolthet för att SRF går av stapeln i just sin kommun. Om man då ser till den komunen jag bor i så är det för mig helt otroligt att Sölvesborg kan,törs och VILL involvera sig med en hårdrocksfestival. Detta innebär alltså att hela festivalen som arrangemang verkligen är ett mycket seriöst projekt,vilket jag aldrig heller har tvivlat på för den kännslan för man i från första gången man sätter ner foten på backen i Norje. Det anndra är att kommunen VILL visa det som erbjuds och verkligen är med SRF ledningen och inte mot, som man ofta får en kännsla av att min kommun är när det gäller nytänkande och utvecklande ideer.

I min kommun har vi då ett liknande arrangemange fasten det gäller en annan typ av musik,det är dansband det handlar om men antalet gäster är ungefär det samma som på SRF. Vad jag tycker om dansmusik i sig hör inte hit men jag kan se så stora olikheter i dessa två ganska jämförbara arrangemang.

SRF är en helt egen rörelse och företag. Vilket jag tycker att är helt perfekt. När jag försöker fundera på vem som är arrangör för Dansbandsveckan så kan jag inte lika tydligt säga vem som står för det? Troligen är det MIF som förening som gör det. Men den gränsen är mycket utsuddad måste jag säga. Jag är övertygad om att mycket av våra skattepengar i Kommunen faller in under arrangemang Dansbandsvecka, vilket är OTROLIGT fel.

Har under årens lopp hört och själv sett att det är mycket tydligt att MIF vill ha monopol på fenomenet Dansbandsvecka vilket är för jävligt. Och i mina ögon sett fungerar inte kringarrangemangen alls. Parkeringar för bilister existerar inte och det är proppar av parkerande bilar överallt. Vilket i sig skulle vid tex en brand leda till en katastrof för utryckningsfordon som INTE tar sig fram. SRF har avhjälpt det problemet med att låta privata bussföretag köra vissa turer för att frakta folk, plus skapat enorma områden för parkerande bilar.

Under kvällar och helger har vi ingen läkare här i våran by,då det är mäst med dansgäster och kanske någon som tagit sig en öl eller två för mycket och skadat sig. SRF har löst det genom att Rödakorset har ett sjukvårdstält där utbilldad personal iaf kan göra en första bedömmning av en skada.

Under den sena natt timmen när dansgästerna kommer hem till sina campingområden är det fritt fram för att göra vad man vill, om man nu vill det. Ingen personal har koll på vad som händer och sker. SRF har löst det genom att ha patrulerande campingvärdar dygnet runt för att hålla ordning och svara på frågor som gästerna kanske har.

För alla knallar och försäljare av mat är det fritt fram att maila SRF för att boka en plats för det man vill sälja. Så är det INTE på Dansbandsveckan eftersom MIF säljer bla sina hamburgare och har Monopol på det hela. Varför är det endast en krögare som ska ha rätten att bedriva försäljning i Grönlandsparken, speciellt efter många påpekanden av tillsynsmyndigheterna? Svaret är enkelt, Monopolet MIF.

Nej fan, ta en titt på hur Sweden rock bedriver sin verksamhet och kom aldrig till mig och påstå att hårdrock tillhör den mindre vetandes musik som avarten av människor lyssnar på.

Up the irons!!

Brustabletten och ont i huvudet.

2010-04-01T14:11:00.002+02:00

DET BANKAR HÅRT I MITT HUVUD........... men snart kanske det blir bättre.

Jag ska snart ge mig av på lite jobb. Skulle vilja krypa ner i sängen och inte röra en fena. Men det fungerar ju inte riktigt så då. Brustabletterna kanske kan hjälpa mig att få bort den väldigt påträngande skallebanken.

Var hos frisören och fixade en ny fin frippe i går och det blev väldigt fint och jag är nöjd. Färgade även brynen en aning. Har redan väldigt mörka bryn men på något sätt så blir dom mera markerade om man får färg på dom. Min frissa tycker att det är bra så då tycker jag det också :-)

Sällan som jag själv funderar och ser det hela lika klart och tydligt som min frissa, men det kan vara roligt att försöka förbättra det man har. Har aldrig haft smink eller andra produkter i mitt nylle, har aldrig haft tålamodet att bruka mig av smink.

Har alltid varit så att det ytliga för mig inte betyder något,kanske också har ett samband med att jag aldrig har engagerat mig så värst mycket i produkter som ska smetas in i ansiktet. Visst är det i bland väldigt stiligt med en fin make up, det säger jag inget om. Men jag kan inte förstå varför man inte ska vara glad för den man är och gömma sig bakom en mask av väldigt dyra produkter som de stora sminkproducenterna håvar in pengar på?

Jag tycker om att ha snygga frissyrer och färgar det gärna, kanske även de som tycker att det är lika galet som jag om smink, vad vet jag.

Jag kanske är ett pucko som i min värld går runt och tycker att jag duger precis som jag är och om någon stör sig på mitt yttre så får dom väl blunda då. För mig känns det väldigt skönt. Har iaf avväpnat mig i från kraven på att vara andra till lags och behaga andra med att se ut som sminkproducenterna tycker att man ska göra.

Har fullt upp med att hålla ordning på mina mera viktiga saker i livet och hur skulle det då bli om jag tvingades dra runt på en sminkväska med hjul för att orka leva och gå ut?

Jag försöker gå i spetsen för att vara tjock, osminkad och stilig. Och det fungerar faktiskt :-)

I går på det lilla fiket kom en snäll vänlig människa och sa så väldigt fin jag var i min frisyr,hon tyckte att det passade mig och att det var en cool frippe.

Kan det beror på att jag ända i från hjärta och själ själv känner mig fin och utstrålar min självkännsla i det? Det är just precis det jag tror. Jag tror att mitt kroppsspråk mycket väl berättar för alla att här har vi en tjock,osminkad människa som känner sig vacker och då blir det vackert.

Jag tar min plats på jorden och jag vägrar gömma mig bakom något. Jag vägrar tillåta någon att bestämma hur jag ska se ut och vad som passar sig. Jag vägrar låta sminkjättarna håva in pengar i från mig.

Up the irons!!

Om att blogga.

2010-03-31T20:54:00.004+02:00

BLOGGAR BLOGGAR
bloggar
BLOGGAR

BLOGGAR
BLOGGAR

Många olika bloggar hittar man ute i cyberspace. Man kan läsa om människors alla typer av liv och sätt att leva. I bland stöter man på bloggar som får tårarna att tränga på. I bland kan det vara så att man skrattar eller så kan man se stundens allvar. Allt i skrift och mer eller mindre dagboks form. Man möter människors innersta tankar och funderingar många gånger och det tycker jag att är intressant och spännande.

Det är lättare att via bloggen öppna sitt hjärta och att sen diskutera det vidare genom kommentarer och andras funderingar om saken.

Man känner det som om man är bland vänner. Det är synd att det sällan dikuteras vardagligt om lika mycket livsfrågor som på bloggarna. Har funderat på att starta en cirkel under temat livsfrågor. Syftet skulle då vara att på ett lätsamt sätt tala om saker i vardagen, roligt som tumgsamt. Inga problem kanske skulle lösas men där det på något sätt skulle vara en mötesplats för människor att samtala med nya individer med sikte på att reflektera och fundera och hjälpa varanndra framåt.

Kan jag så mycket mera?

2010-03-31T17:48:00.002+02:00

Känner mig ledsen, funderar på om jag kan så mycket mer än så här?
Det här kanske är början på slutet ? Tiden rinner i väg och för varje gång så går jag sönder i hjärta och själ.

Har försökt hjälpa dig, men .......

Hört på stan.

2010-03-30T20:01:00.003+02:00

I dag har jag hört den roligaste komplikationen en förkylning kan ge. I själva verket kanske det inte är roligt alls,men eftersom jag inte förväntade mig detta så blev det väldigt mycket mera roligt.

Jag har ju hört att förkylning kan ge väldigt svidande näsvingar, kanske nyser man så att tårarna kommer eller så kan man också ha huvudvärk. Det är ju mera vanliga effekter av en kraftig förkylning.

Samtalet började så här:

-ÅÅååå herre gud så förkyld jag är. I går så var det värre men som tur är är det något bättre i dag.

-Ja det är ju väldigt bra att du känner dig bättre,jag har hört att det är många som har kraftiga förkylningar nu.

-Ja visst är det tur att jag redan har blivit bättre, men jag ska säga dig att i går nös jag så kraftigt och mycket så att jag fick ont i ändtarmen.

Det var just i det ögonblicket jag kännde hur jag fick en otrolig vilja att skratta rakt ut och skrattade gjorde jag också. Det var så skönt att få häva ur sig ett garv i de måtten mätta. Det var nog sämre för personen med förkylning och ändtarms besvär.

Har lovat att inte röja personens identitet, så kanske är det någon jag känner eller så är det bara något jag hörde på stan ;-)

Blir svårt att hitta en fin bild till det här blogg inlägget. Men jag väljer en som får symbolisera några visa ord. I bland så ska man se i backspegeln och lära sig av historian man bär med sig, samtidigt så måste man fortsätta framåt.

Up the irons!

Nya tider.

2010-03-29T11:44:00.001+02:00

I dag tog jag mina sparpengar och köpte en ny kamera. Jag vill ha en levande blogg och då är det tjusigt att ha bilder i bland tycker jag. Det blir mera på riktigt då :-)
Även om jag lever och existerar i högsta grad.
Vi gör ett test nu då med det första korten.

Sockerkaka och scout-auktion.

2010-03-28T15:07:00.002+02:00

I dag ska sonens scoutkår ha den årliga auktionen. Jag har då blivit tilldelad att baka 1st sockerkaka :-/
Jag som verkligen INTE kan det här med bakning !! Det man tycker att är otrevligt skjuter man gärna framför sig,och nu i sista sekunden ska det bakas. Inget smart drag igentligen om det skulle misslyckas. Har inte en chans att försöka mig på en ny kaka om den nu skulle brinna upp eller ett UFO skulle landa mitt i den. Vad som hällst kan hända när jag ska baka så inget förvånar mig.
Tack och lov erbjuder sig dottern att baka för hon kan.
Nu står det en fin färdig sockerkaka på svalning och bara väntar på att få bli paketerad. :-)
Jag kan nu pusta ut och ladda plånkan för en afton med scouterna och massor av lotter och kanske andra trevliga saker att köpa.

Emotionell omsorgssvikt.

2010-03-27T09:33:00.003+01:00

Emotionell osorgssvikt är ett mycket nytt ord i mitt ordföråd.Jag har sedan många år tillbaka sett effekterna av det hela och även försökt att påpeka detta för berörda parter, jag har bara inte haft ordet för att kunna göra mig förstådd. Ingen har lyssnat på mig eller haft den kunskapen om vad detta innebär.

Det känns väldigt befriande och samtidigt väldigt ledsamt när jag nu hittar BRIS uttalande om det hela och vad dom ser och nu kräver av det svenska samhället. Om det hade varit så att detta hade varit ett kännt faktum sedan tidigare och kanske mera införstått hos dom som ska hjälpa till hade det skonat oss en hel del. Jag kan inte ändra våran historia men jag kan hjälpa anndra att aldrig komma i den här situationen som vi har hammnat i. Det får bli mitt sätt att gå vidare i det här och göra något bra av allt elände.

Jag läser på BRIS sida :"Därför kräver BRIS att samhället inte längre blundar för dessa utsatta barns situation. I lagstiftning och rättspraxis måste tydligt markeras att det är lika oacceptabelt med psykiskt våld mot barn som med fysiskt våld."

Vad är då psykiskt våld? Det är väldigt svårt att sätta fingret på vad just psykiskt våld innebär. Många gånger handlar det om kännslor och stämmningar. Det hadlar om outtalade regler,kanske att man inte får prata om mamma när man är hos pappa. Kanske är det så att barnet får höra att man är precis lika vidrig och äcklig som sin mamma. Kanske är det så att barnet inte vågar berätta om roliga saker man har gjort hos mamma för att man vet att pappa då blir arg. Kanske får man år ut och år in höra att mamma tar pappas pengar för att jag måste betala underhåll till henne för dig.
Kanske är det så att pappa lovar massor med saker som aldrig hålls. Det kan vara så också att pappa aldrig,aldrig ställer upp när det verkligen gäller utan hittar på saker som att det är dyrt med bensin och han har inte tid för att delta i stora händelser kring barnen,och sen också talar om att jag vill inte vara i samma rum som din mamma. Kanske är det också så att pappa talar om för barnet att han ångrar varendea sekund med barnets mamma och önskar att han aldrig hade träffat barnets mamma.

Det här är just vad en del av det som kallas emotionell omsorgssvikt handlar om. Tänker man sig då det hela under en tid på ca 12 år så kan man förstå vilka skador och kännslomässigt kaos det ger ett barn.

"Det är lätt att tänka att barn inte påverkas lika starkt av psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt som av fysisk misshandel och sexuella övergrepp. Men så är inte fallet, kanske snarare tvärtom.
Några barn vänder sin förtvivlan utåt, vilket kan ta sig destruktiva uttryck i form av att de bråkar i skolan och med sina vänner. Skolarbetet drabbas ofta negativt. Andra vänder det mot sig själva i form av självskadebeteende och ätstörningar. Många av barnen drabbas på längre sikt av dåligt självförtroende, depression, ångest och självmordstankar. Internationell forskning visar dessutom att barnen riskerar att drabbas av störningar i kognitiv, social och även fysisk utveckling"

Kan inte annat än bara säga been there done that.

BRIS hela skrivelse kan man läsa här
http://www.bris.se/?pageID=28&id=948&pageOffset=0

En vanlig Homo sapiens.

2010-03-26T08:01:00.002+01:00

Sovit ganska bra under natten faktiskt. Lakanet låg på sin plats, sällan att det händer. Har jag inte trasslat in mig själv i det så brukar det ligga i en hög på golvet eller i fotändan. Har en himmla aktivitet för mig medans jag sover och det har jag nog haft mer eller mindre under hela mitt liv.

Som barn var jag en nattvandrare och skrämde mor och far med att knalla runt i sömnen. Har också ätit köttbullar en gång sovandes,hur det nu går till men gick till det gjorde det.Mamma fick lov att spärra för trappen i från övervåningen så att jag inte under mina vandringar skulle trampasnett och fara ner där,tror iof att man har full koll när man är ute och går i sömnen. Jag har aldrig gjort mig illa eller rammlat.Vilket jag borde ha gjort efter som jag var en frekvent vandrare under en lång tid om det nu skulle vara så att man inte hade koll.

Är ledig och det känns iof ganska bra och kravlöst men ack så slitsamt ändå. Stressad över borde saker men sen blir det inget ändå. Kom på att det kanske är så att ett påskris borde fixas och kanske en tupp eller så. Ja vi får väl se hur det blir med den saken.

Funderar på så många saker. Får ingen struktur i skallen det är liksom som popcorn. Får ideer och vill så mycket men sen kommer jag ingen stans. Kanske borde jag anlita en bra vägledar för att komma framåt. Vet en bra som jobbar i kommunen och ska jag dit jag vill så behöver jag en knuff i ryggen och en lite mera strukturerad hjärna som hjälper mig. Ska försöka sätta i hop material som jag kan bruka mig av för att berätta och visa det jag vill visa världen. När jag läste Svenska C så övade vi på framföranden och hur en bra talare ska tala för att få fram sitt budskap. Ännu en sån där sak som jag inte riktigt fattade varför jag gjorde då men som i dag visar sig i att jag har otrolig nytta av.

Nu ska jag ta mig en frukost på det lokala lilla Cafet.

Up the irons!

ÄNTLIGEN som Gert Fylking säger.

2010-03-25T10:43:00.002+01:00

I dagens tidning FK 25/3-10 kan jag läsa en artikel om Socialnämndens ordförande i Falun Lilian Eriksson. Rakt upp och ner säger hon det som jag personligen är skarpt kritisk mot och jag läser i tidningen,

"Det är hon som har det sista ordetnär exempelvis ett barn måste omhändertas eller om en persson gått så djupt i drogmissbruk att denne inte kan ta hand om sig själv.
-Ja,det är ju det som är så konstigt med lagstiftningen vi har, att en politiker utan några krav på utbildning i ämnetska kunna vara den som avgör. Men det är klart jag fattar intebeslut i tomma luften, utan det har gjorts en fullödig utredning först."

Lilian Eriksson själv tycker att det är underligt att man ska ha det sista ordet om människors liv utan utbilldning och i den frågan är Lilian och jag rörande överens. Det är ta mig fan helt bedrövligt om jag får säga det själv.Lilian Eriksson och landets överiga ordföranden i Socialnämnden sitter på mandatet att besluta om tvångsingripanden på anndra människor,vuxna som barn,utan att ha en utbilldning!! Det är INTE klokt!

Det Lilian och jag INTE är rörande överens är att det före ett beslut hos Lilian skulle ha genomförts en fullödig utredning. Utredningarna som genoförs är godtyckliga och endast utredarens egen idee om vad som händer och sker. Inte alls objektiva.

Många människor jag möter tror att det är utredarna på socialkontoren landet runt som fattar beslut om tvångsingripanden på människor. Så dåligt informerade är faktiskt folk trots år 2010. Men det är bara deras förslag som sen framställs för nämndens orfförande och orföranden tar sen beslut om det hela. Alltså en person som Lilian som inte har en utbilldning alls. Rättsäkert och ett tryggt samhälle? Nej, det kan jag inte tycka och kommer aldrig heller att göra så länge det är på det här viset.

Undervisning och kultur.

2010-03-25T08:26:00.002+01:00

I dagens lokala blaska så läser jag att adopterade barn har rätt till undervisning i det språk vars land de är födda i. Det var en ny vetskap för mig. Funderar då lite på om vårat lokala språk räknas som modersmål?
Troligen gör det inte det eftersom det inte är ett officiellt språk. Men jag tycker ändå att möjligheten att få undervisning i det borde finnas.

Vi har inte bara en unik dialekt utan ett eget språk och det är ju alldeles förtjusande underbart värdefullt. På högskolor och universitet kan man studera det hela,många har intressa av det. Genom vårat unika språk kan man lära sig massor om våran histora och nutid. Så varför borde man inte då kunna undervisa i våra skolor för att bevara det kulturellt betingand språkskatt vi fortfarande har kvar?

Språk är föränderlig och ett levande ting. Nya ord tillkommer och en del försvinner bort.I dag är det väl ingen som säger "standhol",vi säger rastplats.I dag är det knappast någon som brukar sig av en "mâlâ" utan vi brukar oss av en visp.

Språk är nyckeln till ett samhälle och dess struktur. Språk är ett sätt att förstå saker i sin egen kultur och ett så otroligt viktigt sätt för att själv kunna förmedla sig och göra sig förstådd bland de som brukar sig av språket vardagligt.

Dottern skulle gå till ungdomsgården och en vänlig människa frågade henne " Skâ du ut på?" Dottern förstog inte riktigt vad det hela innebar och betydelsen i det hela. Orden i sig förstog hon men vad innebär ut på?

Tyvärr så tillhör jag en generation som inte talar det lokalaspråket. Det var omodernt när jag växte upp och fick inte talas i skolan. Vi skulle tala Svenska och fröken blev sträng om någon i klassen yppade en osvensk mening under lektionstid. Så var det då.

Up the irons!!

Smina på vita duken!

2010-03-24T21:08:00.002+01:00

Nu menar jag inte avsupen på den vita linne duken utan faktsikt på den stora Bio duken. I dag var det premiär för dokumentärfilmen jag och dottern medverkar i. Min lillasyster är också med på ett hörn.

I morgon blir det offentlig visning på det hela i Falun. Visningen i dag var till för att filmskaparen skulle få feedback och reflektioner över sin film.

Publiken hade tyckt att jag var så lugn och sansad och pratade på ett bra, lugnt och lättförståligt sätt!!!! Jag har då ALDRIG hört på maken !! Kan ju säga som så att det absolut INTE känndes på det viset under själva inspelningen. Jag kännde mig som en fåntratt som bara spydde ur mig obegripligheter i ett enda virrvarr. Men visst blir jag hjärtans glad av att höra de fina orden.
Kanske har jag en skådespelar talang ändå :-)

Har varit med i en teaterpjäs tidigare i mitt liv. Då räknar jag inte de teatrarna som klassen satte upp och visade för föräldrar och syskon. Jag kan stoltsera med att jag varit med i en uppsättning som sålde slut och fick gjöra en extra föreställning. Det ni är inget som går av för hackor :-)

Det var ett projekt vi hade genom ungdomsgårde. Vi repade och stog i och fick i hop en hel Show. Intresset för att se våran show gjorde att det såldes slut föreställning efter föreställning som vi visade i den lokala folkparken. Trodde knappt att det bodde så många människor i byn :-)

Det var en rolig tid och jag hade en roll som Polis hör och häpna :-) Den här polisen gjorde en soundback sketch. Alltså gjorde jag mitt framträdande till massor av roliga ljud och hade inte en endaste replik. Men det svåra i det hela var att repa in sketchen så att ljuden och det jag gjorde hände på samma gång.
Det var inte lätt kan jag säga att hälla nerverna i styr på premiärdagen och fullständigt fokusera på mina inövade rörelser och göra allt i sin ordning. Men det gick bra och publikens ljubel hördes nog långt utanför lokalen.

Det var tider det, kan väl säga som så att jag nu mer har gett mig in i dokumäntärfilmens värld. Det är just där jag nu mera lyser som en stjärna. Filmen kommer snart på en Bio nära dig.

Up the irons :-)

Det tisslas och tasslas på byn.

2010-03-24T15:02:00.003+01:00

Tänk om alla dessa tissliga tassliga folk kunde städa framför sin egen dörr före det talades om anndra.
Tänk om tisslarna kunde lägga sin energi på att försöka förstå,fundera och reflektera över sitt eget sätt att vara.

Tisslarna kan i bland göra livet svårt för anndra människor genom att delge anndra tisslare det dom tror är sanningen. Som en löpeld sprider sig det hela och man kan i bland fundera på vad tisslarna säger om mig till varanndra.

Tisslarna borde testa ordspråket " Före du tycker något och har en egen åsikt och uppfattning så prova att gå i mina skor"

Jag måste vara det opptimala tisslarämnet nere på byn.Likt Hänt Extras rubriker och gottande i människors sorg och misstag måste tisslarna tycka att jag är mycket intressant samtalsämne och måla upp sin bild av mitt liv.

Jösses säger jag bara.Önskar så att jag verkligen kunde ha ett spännande liv som var värt att diskutera om nere på byn. Önskar så att jag hade ett liv där den finslipade familjära lyckan var total och inte det minsta moln på himmlen i sikte.
Jag önskar så att jag kunde glassa fram och vara den perfekta utav alla perfekta och spatsera fram i livet med ett leende på läpparna likt en modell. Jag önskar så att jag hade noll problem att lösa och att varje natt var fylld med sömn och inte oro för nästa dag.

Eller är det just det jag önskar mig??? Om det skulle vara annorlunda så skulle det ju inte vara just mitt liv. Vems liv skulle jag då leva? Är det någon som på riktigt undekommer det hela och lever helt perfekt och problemfritt?

Och du som tisslar om mig och tror dig veta glömm inte att det kanske är dig som det tisslas om nästa gång.

Björnmannen.

2010-03-23T16:04:00.003+01:00

MAMMMA KOOOOOOMMMMMMM....ropar sonen i från sjukbädden vid Tvn.
-Det här programmet måste du se mamma det är så bra, jag har sett det förut hos mormor och nu har jag tryckt på inspelning.

Programmet handlar om en man som under 20 års tid varit bosatt ute i ingemansland i Canada. Han har under sina 20 år ute i skogen lärt känna vilda björnar. Dom har blivit en del av hans liv och väldig nära vänskapsband har knytits. Han har lärt känna varenda individ i hans närhet.

Mannen plockar bär i skogen för att göra sylt på och samtidigt så visar han en björnhona med unge dom fina bären som smakar gott. Han visar honan sina bästa bärställen och jag är säker på att hon inte glömmer det. Jag blir aldeles rörd av den scenen och tårarna är inte långt i från. Björnmannen har ett lyckligt liv som han valt själv och vill leva.

Problemet är att det enligt lag är förbjudet att mata vilda björnar och detta har nu gjort att polisen flyger ut till honom titt som tätt och vill verkligen sätta dit honom. Myndigheterna kräver att han ska sätta upp elstängsel runt sitt hus och han säger då: Den dagen jag slår på strömmen i stängslet så är det slut på det här, det är vad jag talar om för björnarna.

Funderar stilla vem som lider av att den här mannen som bott ute i skogen under alla åren verkligen skadar genom att leva sitt liv?

Ord som individuellt,individanpassat och självbestämmanderätt är för mig ord som låter väldigt vackert men när det gäller betyder det inget. Jag vet det av egen erfarenhet och när man ser ett program som det här blir det ännu mera tydligt, trots att det är i från ett land långt,långt bort i från Sverige.

Frihet är det ingen som har, vi är fångade i vårat eget samhälle. Där lagar,regler och myndigheter kryper allt närmare in på oss in i vårat mäst privata liv. Första gången jag hörde talas om att det skulle bli tvång för pappor att vara föräldraledig halva tiden så trodde jag inte mina öron. Ingen myndighet borde få bestämma om pappan ska vara hemma med sitt barn i från dag ett,eller inget alls. Det borde vara självklart att varje familj avgör precis hur dom vill ha det och vad som passar bäst.

Staten vill ställa oss medborgare i precis samma kö och pressa oss igenom samma dörr. Och sen kör dom gärna med ord som "för barnens bästa". Vi medborgare blir mer och mera omyndigförklarade. Sakta sakta smyger vi in på en samhälls struktur likt den i länder där Kommunismen härjar. Demokratin suddas sakta ut .........

Tjo fidelittan hatt !!

2010-03-23T09:08:00.003+01:00

Det väldigt ångestfyllda vårdcentralsbesöket gick fint. Nästan så att jag skulle ha haft ett fint klistermärke för min bragd, men jag fick klara mig med darrande ben och en plastmugg vatten.

Tonårs dottern är ute på Prao så jag körde henne i morse. Halva dagen ska hon vara ungdomsledare och andra halvan Präst. Den tjejen slutar aldrig att förvåna mig måste jag säga. Jag tycker att hon är modig och cool som gör detta,präs är nog kanse inte allt för vanligt som prao plats.

Talas endel om hennes konfirmations vara eller icke vara. Hon tvivlar och jag tycker att det är bra. Tycker att det känns som jag har lyckats med att få henne till eftertanke och att det är viktigt att veta varför man gör det. Vad hon än väljer att göra så är det helt okej. Men det här är nog det första beslutet som hon får fatta helt själv. Utan någon som hällst inblandning i från min sida. Kanske är det därför hon tycker att det är så svårt. Hela den här konfirmations grejen har hon fått ansvara för utan min inblandning. Det enda kravet jag ställt är hon ska veta och förstå varför hon väljer att göra det hon gör, vad det nu är blir, och att hon ska vara medveten om att det helt är hennes grej.

Sonen är hemma med en aning svid i strupen. För övrigt är han på topp. Han jäser i soffan och begär väldigt ofta och gärna room service. Han har kikat runt på nätet efter de prylarna han sammlar på. Han har snöat in på Schleich sammlar saker. Just nu har han några kor, hund, kanin men önskar sig SÅ mycket mera. Men eftersom det just är sammlar saker så kostar det en hel del så han vill gärna arbeta ihop lite pengar för att kunna investera.

-Mamma jag vill gärna ha den här bondgården, hur mycket kostar den?
-Kära barn den är jätte dyr och kostar 1 200 kr.
-Hur mycket måste jag jobba då?
-Ganska mycket och väldigt länge.
-Oj då!

Efter en stund så kommer sonen till mig med ett strålande leende på läpparna.

-Nu mamma har jag ringt till pappa på jobbet och frågat när han får lön. Han får lön på Fredag så kan vi köpa bondgården då? Jag lovar att arbeta av pengarna och jag kan städa kaninburarna alldeles själv.

Att vara lite småsjuk ger tydligen väldigt konstruktiva ideer och det är ju väldigt bra :-)

Ska snart läsa lite med sonen. I dag ska vi kika i lexikonet för exotiska djur och plugga in deras latinska namn, allt är helt på sonens egna villkor och intresse. Men visst är det lite roligt att veta vad en Rattus Rattus är. Och att det susar runt en Djävuls pungråtta i Amazonas hade jag inte den blekaste aning om tidigare, men nu vet jag. Kanske dax för Jeopardy?

2010-03-22T17:32:00.000+01:00

ORKAR INGE MER NU !!

Röka, kröka och göka !

2010-03-22T08:58:00.004+01:00

Tänker tillbaka på min ungdomstid. En för mig ganska sorglig tid men vissa inslag av glädje och trevliga minnen. Jag tog den svåra vägen ut i livet. I dag svär jag ve och förbannelse för det. Allt blev så mycket svårare och allt har har konsekvenser så är det. Fördelen med att ha levt hårt är att man kan ha nytta av det när man minst anar det. Jag vill inte att min tid ute i perforin ska gå om intet jag vill att den tiden på något sätt skall vara mig till nytta i dag. Jag vill inte se att den perioden i livet skulle vara onödig.

Jag skövlade många själar på vägen under min framfart.Och jag har bett om förlåt och mer än så kan jag inte göra. I dag skäms jag för mitt sätt och det jag gjort mot min familj.Jag gjorde dom alla så illa och det smärtar mig i mitt hjärta något helt otroligt mycket.

Jag önskar att min pappa hade varit i livet och att vi en gång för alla kunde ha rett ut det hela. Att jag hade fått säga förlåt till honom också ända i från mitt hjärta till honom. Men jag hann aldrig med det riktigt även om det hela hade lugnat ner sig betydligt före han dog.

Det är först i dag jag själv förstår och kan se vad det var som gjorde mig till den jag då var. Det är med en vuxens ögon och en egen ransakan om hur det hela blev så illa som det blev. Det är först i dag jag riktigt kan förstå.

Tillsist kom valet av vilken väg i livet jag skulle gå. Jag valde livets väg, jag ville leva ett liv med alla fina guldkorn och en vardag med glädje. Det var då jag fick lov att börja reparera det som jag hade gjort sönder. Det var då jag var mogen och redo för att förstå och inse, det var dax för mig att vakna upp.

I dag har 15 år gått och jag är stolt och stark. Men jag kommer aldrig att glömma och jag kommer alltid bära med mig minnen av en tid där det kunde ha gått riktigt illa för mig. Mina skyddsänglar hade fullt upp för att driva mig framåt och jag inser i dag att jag sitter här för att jag har något att förmedla till världen. Vad det är jag ska göra börjar sakta ta form. Bilden av det hela börjar klarna. Min tro är att jag inte är här av en slump och att inget händer mig utan att det är en mening med det hela. I bland är meningen väldigt svår att se. Men när man minst anar det så kommer det en insikt och man förstår.

Skandalen och jakten på en mördare.

2010-03-19T08:35:00.003+01:00

Följer spänt Qvicks resningsansökningar. Och det tycks ju hittas nya saker som en gång i tiden råkade sopas under mattan. Åklagare C. Fanderkwast sopade på bra ;-)
Men nu är tiden inne minsann. Det blåser rejält i toppen för sveriges rättsväsenden samt politiker.

Att den benbit som hittades och sa sig vara beviset för att Qvick hade mördat flickan visar sig inte alls vara en benbit. Den här "benbiten" har aldrigt någonsin änns tillhört ett levande väsaen av något slag, säger expertisen i dag. Alltså kan det inte vara en benbit och jag ställer mig frågan vad fan är det då?

Dokument som tidigare har slarvatsbort tycks också nu dyka upp. Mycket intressant. Och jag frågar mig vad hela den här historian handlar om. Det enda jag kommer framt till i dagsläget är status,rövslickeri,pengar och politsikt total haveri.

Frågan är om det hela någonsin kommer upp i dagsljus, jag tror inte det. Det är för många starka krafter inblandade i det här som håller varanndra bakom ryggen. Det hela påminner mig lite om millenium triologin och kanske är det en Lisbeth Salander vi behöver för att få fram mycket mer av det som ligger i det fördålda. Det hela är en skandal som saknar motstycke.

Kommer inte uttala mig om Qvick som person och det får alla andra tycka och tänka vad dom vill om. Men att dömma en person för 8 mord på helt lösa boliner och påhittade bevis samt framtvingade bevis det är väldigt oroväckande.

Om det nu tycksa vara som den nya bevisningen framhäver är detta ett justitiemord som saknar motstycke.
Lever vi i en trygg säker demokrati? Är vi så skyddade och säkra som det påstås att vi är? Är vårat samhälle så öppet och offentligt som det sägs vara?
Jag är skeptisk.

Up the irons!

Middag på Hotellet.

2010-03-18T20:32:00.002+01:00

Kl 17.00 möttes vi på Hotellet och käkade cowboybuffe. Super gott som alltid på favorit stället i mitt hemma :-)

Hade ett möte under samma veva och det gick väldigt bra att utföra detta samtidigt. Jobbade mellan 08-16 i mina fantastiskt perfekta balansskor. Jag är mäkta impad av vad den lite mera rundade sulan kan åstakomma. Har snackat mig varm hos mina arbetskompisar om de här fula dyra men ack så supersköna skorna.

Många har blivit förvånade över att jag har köpt dom hos den lokala skohandlaren och inte hos en speciell skospecialist. Men jag är säker på att hade jag inte investerat i de här hade jag snart fått lov att uppsöka en ortoped.

Förövrigt har dagen runnit fram som rinnande vatten, det är så skönt.

Önskelista.

2010-03-17T09:35:00.002+01:00

drömmar kan man alltid.....

1. En super värsting musikanläggning
2. En motorcyckel med tillhörande Mc kort
3. En kaffe maskin
4. En musikanläggning till bilen
5. En liten dejt med Bruce, rockens snyggaste man
6. En fin festival sommar med perfekt festival väder
7. En massa skratt, kärlek och glädje
8. En lagom strid ström med jobb
9. En knä operation inom kort

......... är det så mycket begärt?

Att vara i kännslan och verkligen mena det man säger.

2010-03-17T08:09:00.002+01:00

Finurligt nog så har vi människor inte bara ett verbalt språk utan ett kroppspråk som kanske är det som talar mäst.
Att försöka säga saker till någon och inte helt 110 mena det är sånt som vi ofta gör. Menar inte att vi ljuger utan att vi mer inte har kommit till den punkten då det verkligen är ovillkorligt med det vi säger.Att vi har hittat den punkten där vi på riktigt absolut menar det som vi verbalt säger.

Som att tjata på barnen att städa sitt rum tex. Det gör man ju allt som oftast och man tycker till slut att man har tjatat hål i sklallen på sig själv och inget händer.Och självkart så menar man ju det när man säger det. Men sen kommer man till punkten då man kan känna att nu jävlar är det nog och nu ska det städas. Och vips så händer det. Och först då har man sakt en sak och verkligen menat det fullt ut.

I våran familj så tränar vi på detta gång på gång på gång. Att vara i kännslan och mena det vi säger. Om inte kännslan och orken infinner sig är det ingen ide att försöka, skapar bara ledsamheter.

Att vara i kännslan och mena det gäller det samma när det handlar om bra saker också. Det ska komma i från hjärtat. I bland så vill man säga bra saker för att det just är bra. Men kännslan måste också vara med i det hela.

Det är inte alltid så enkelt att vara människa, men det är jävligt mycket jobbigare att inte försöka göra något åt saken och inte försöka utvecklas till att bli ännu bättre.

Up the irons !

Har nu balanserat runt ett arbetspass.

2010-03-16T22:43:00.003+01:00

Balanssko is da shit!!
Ångrar mig bittert att jag inte köpt ett par skor av den här typen tidigare. Känner av några små muskelgrupper som har blivt uppväckta. Känner mig inte trött i benen eller är änns svullen runt anklarna.

Synd att skon är väldigt ful och ganska dyr, tror att det hindrar många till inköp av dessa. Men jag lovar att det är en god investering.

Jag är nöjd. :-)

Up the irons.

Det här är INGEN balanssko men en sko jag gärna vill ha. Faller mig i smaken :-)

The nuber of the beast.

2010-03-16T08:22:00.003+01:00

Idelt lyssnar jag på Iron Maiden, det som är familjens husband mer eller mindre. Grottar ner mig i allt fakta man kan få tag på via nätet. Kan vara roligt att veta allt i från vilka stängar Mr Harris spelar sina ljuva bastoner på till hur bra
Mr McBrain är på golf.

Iron Maiden är ett band med en otrolig integritet och om deras privata liv utanför scenen håller dom varmt bevarade i sina hjärtan, synd för mig.

Samtidigt så blir jag imponerad av det. Att ha varit ett band sen -75 och lyckas markera vad som tillhör det privata samt det som delges fansen och media. Under den senaste dokumentärfilmen jag såg sa inte Janick Gers många ord, knappt några alls.Han vet att han spelar gitarr som en gud och behöver inte göra någon sak av det.

Iron Maiden vet att man är ett av världens bästa band och behöver inte göra så stor affär av det. Det är respekt !

Tänker då på Blondinbellor och annat skit som florerar runt i dagens media brus. Människor som tar till allt i sin makt för att få en sekund eller två av uppmärksamhet. I samma sekund som dom visades i media lika fort glömdes dom bort. Men det är klart ska man mästa sig med dom stora dunder jättarna i kändisvärlden så måsta man väl ta till alla grepp. Bete sig som en IQ-fiskmås i Tv för att göra sig ett namn. Nu mer känns det inte änns speciellt chockande att se den ena såpan efter den andra där människor sänker sig till nivåer som är så låga att dom inte når upp ovanför min skosula änns.

"Jo men jag vill vara med i paradise Hotel och spela eftersatt i min mentalitet för jag tycker att det är roligt". Jo men visst är det fantastiskt roligt att verkligen visa upp sin regragerade blonderade hjärna inför hela världen. Det ger respekt och så klart så blir man högaktad i kändis världen för vad man har åstakommit, vad det nu var? Knulla i TV med slemmig karl kanske, eller var det att säga att man inte äter kött för att kossor är söta fasten dom luktar äckligt?

På min himmel kommer Iron Maiden och Elvis Presley vara två av dom som gjorde det på riktigt.

Up the irons!

Balanssssskoor, låter det coolt? Nej inte så värst.

2010-03-16T07:07:00.004+01:00

Testade för en tid sen en sko som skulle vara det absolut optimala för kroppen, en sk balansko. I mitt tyckande en sko med en design likt foppa tofflorna, alltså otroligt fula.

Sulan är rundad och man ska väl i pricip gunga sig fram i världen menar dom. Det hela ska vara perfekt för rygg och knän enligt sko handlaren. Är ju precis vad jag behöver men ska jag bita i det sura äpplet och köpa mig ett par?

Inte nog med att dom är fula dom är svindyra också. Tänk om jag blir missnöjd och inte alls gillar dom? I mina ögon kommer dom ju aldrig att bli snygga men det är just om det där med funktionen, fungerar dom på mig?

Man ska få en upprät hållning och många av de små musklerna som man aldrig brukar sig av ska visst få sig en liten omgång. Skohandlaren berättar om en man som varit in i butiken och tackat så hjärtligt för han hade fått en ny fru tack vara dom där skorna. Frun hade blivit mycket bättre i sin rygg och hade slutat gnälla och var nu mera en mycket piggare och alretare fru.

Om det hela skulle inträffa mig så är den smärre summan pengar för ett par verkligen inget att resonera om. Att bli pigg och alert för att man köpt dyra fula skor låter ju toppen. Det är bara för mig att fäjsa det hela och inse att en fin snygg sko med tjusig klack aldrig i mitt liv kommer kunna placeras på min fot. Jag föddes dömd till att ständigt vara bärare av en fotriktig klackfri sko, skit tråkigt men sant.

Och där står jag.

2010-03-14T21:22:00.003+01:00

Inget kan jag göra åt saken fasten jag så gärna vill. Jag vill inte stå och se på en älskad människa ruttna bort. Men så är det. Ett faktum jag måste möta vareviga dag. Detta ligger utanför min makt, även om jag är så nära och borde kunna skydda, hjälpa och stöja. Får ingen tillåtelse att göra det, bir avvisad och oftast utskälld att jag inte fattar eller bryr mig.

Om du bara visste hur mycket jag bryr mig.
Om du bara visste hur mycket jag försöker.
Om du bara visste vad ont det gör i mig.
Om du bara visste vad det hela kommer att sluta, jag har sett och förlorat en gång i mitt liv.
Om du bara visste vilken smärta jag går och lägger mig med varje kväll.
Om du bara visste och försökte lyssna på mig.
Om du bara kunde ta den handen jag sträcker ut till dig varje dag.
Om du bara kunde lyssna på mig för en sekund.

Det du gör är dyrköpt.
Kanske står vi inte kvar en vacker dag.
Och den dagen du ångrar dig kan det vara försent, kanske inte går att återkalla det då.
Vem ska hjälpa mig?
Vem försöker förstå mig?
Vem ger mig en livlina?

Jag är ensammen. Och en dag kommer du ockå vara det om du inte tänker efter nu.
Jag säger det här av kärlek, inte av förakt och vrede. Mera frustration och ångest.
Lyssna på mig och försök förstå.

Dagen i dag.

2010-03-13T08:59:00.002+01:00

Uppe i arla morgonstund sett ur den här familjens perspektiv.Sonen ska med Scouterna på utfärd och dotter ska i väg men konfirmanderna på ett stort musik evenemang för ungdommar.

J och Smina blir hemma helt själva under en Lördag, det händer ju sällan eller nästan aldrig. Första tanken som slog mig var att det kanske skulle vara ett perfekt läge för att röja lite, sen kom jag på vad fan ska jag göra det för? Kan inte jag få göra vad jag vill utan att behöva pssa tider och ha ett vuxet ansvar för en stund ?

Är det skammligt att säga att det kommer att bli superskönt att få vara lite i fred och inte slippa fundera på så värst mycket. Är säker på att barnen också tycker att det är skit skönt att slippa morsan för en stund.

Funderade lite på att det skulle vara bra att starta en liten föräldrargrupp. En liten grupp som behandlar ämnet föräldrarksap när det INTE går så bra. Hur fan gör man när det rosaskrimmrande molnen och de små rosetterna byts ut mot andra betydligt tuffare saker? Det är inte kriminellt att ha panik och bara vilja vråla ut att det var fan i mig inte så här jag ville ha livet och snart säger jag upp mig som förälder. Men det är tabu att yttra sånna saker. Det är skamligt att säga att man fan inte orkar länger. Det är skamligt att känna vanmakt och att det någonstans på vägen gick helt åt helvete fel.

Som förälder är det en oskriven lag att man ska göra allt för sina barn och älska dom villkorslöst och ställa upp för dom, det ses som en uppgift man tar på sig när man blir förälder, och det gör man men möter även gränser som förälder i ren självbevarlesedrift om det går nog så långt. Jag tror många tabubelagda tankar trycker många mammor och pappor som dom aldrig vågar berätta om för någon i rädsla för att ses som en dålig förälder.

Att ha en grupp med föräldrar som förstår och kan stötta skulle vara fint. Där man inte blir dömd utan bara lyssnad på, kanske kan man utbyta goda erfarenheter och tips. Eller bara i förvivlan gråta ur sig en liten stund.
Ska fortsätta fundera på mina egna tankar och kolla på lite möjligheter.

Nu är det dax för den lilla scouten att ge sig av.

Den revolten, den revolten.

2010-03-12T23:18:00.002+01:00

Har man en tonårsdotter så får man verkligen känna på vad livet har att ge. Både av glada stunder och väldigt, väldigt jobbiga stunder.

I dag har vi haft många glada studner. Det är något som inte är det vanliga i våran familj pga många olika andra orsaker och demoner utanför våran makt.

Jag och J gick i väg på Hotellet för att äta gott och ha en trevlig stund. Dottern erbjöd sig att vakta lillebror och då så klart mot ersättning. Jo man tackar ja vilka fina affärs erbjudande man kan få mellan varven. Dealen gjordes upp och kl 17.00 drog vi i väg.

I dag har hon visat mig sina absolut vassaste sida, en sida som jag under ALLA åren har vetat om. Under alla åren har jag sett min dotter som en knivskarp hjärna och en mycket klok och förnuftig ung dam. I dag satte hon spiken i kistan och visade världen sin absolut bästa sida, så som hon aldrig har visat skolan att hon kan.Och jag är så glad.

Hon har gjort ett fint arbete i skolan och de orden jag gav till henne visade sig vara ganska så precis likt dom hennes mentor gav henne. Jag sa " Det du har skrivit är mycket bra och det ligger på en väldigt hög nivå, du har gjort ett mycket bra jobb".

Dottern sa då att det var ungefär så som mentorn också hade sakt. Det värmer så att någon uppmärksammade hennes bragd och allt det jobb hon kostat på sig att göra under den här uppgiften.

När vi kom hem i från hotellet så hade hon bäddat ner lillebror och hon själv tycte att kvällen hade gått bra. Hon har rastat hundarna och lyckats med att sköta om det mästa.

Sen säger hon till mig " Mamma jag har klippt mitt hår". Funderar på hur hon klippt sig och det visar sig att hon har brukat sig av Js rakapparat och fixat bort håret på sidorna. Tycker att min dotter har åstakommit en cool fin frippe och hon själv känner sig väldigt glad och nöjd. Funderar lite högt och säger " Undrar hur många mammor i världen som hejar på sina ungar till att raka sv sig håret ?" Ser min lilla fina flicka le genom spegelbilden i fönstert och jag känner en otrolig samhörighet med mitt barn. Hon känner på något vis att jag förstår och det gör jag absolut ända in i hjärtat.

Hon säger också precis dom orden som jag brukar säga " Håret växer väl ut".

Att fixa med frippen i våran familj är inget sätt att försöka revolter på mot sina föräldrar. Det kommer det aldrig att bli. Just det är något som inte biter på mig. Har själv under årens lopp haft alla möjliga och omöjliga frisyrer och för mig var det just ett uttryck och ingen revolt mot vuxenvärlden, jag ville bara ha en cool frisyr. Jag tar med mig min referens till mitt barn och det känns bra.

Jag önskar mina barn allt gott här i världen. I bland är livet förbannat svårt. men det finns ocksp bra dagar som den här.

Kärlek till er barn, ända i från mitt innersta till er var och en.

Hur gör Smina?

2010-03-12T08:52:00.002+01:00

Jag tycker att tanke experiment är roliga och samtidigt är det en övning för mig att försöka ifrångå mina egna referenser och ramar. Övningen är av största vikt. Varje gång jag går till jobbet möter jag unika personer som så klart har sina egna ramar för vad som är bra eller dåligt utifrån sitt perspektiv. Alltså helt annorlunda mot det jag kan tycka är det optivala i livet, och det är ju inte bara på jobbet det här uppstår utan under alla möten med människor eftersom alla är vi unika.

Det är jävligt lätt att häva ur sig att alla är unika och så ska det få vara. Oftast så tycker jag mig kunna höra det i samahnhang då man fortfarande tycker att den unika man mött gör det hela på ett okej sätt. Att man ändå någonstans gillar det unika hos den personen, då är det väldigt enkelt att säga att vi alla är unika och så ska det få vara och att det är bra.

Sen kommer vi till personen som är unik på ett sätt som vi inte gillar, då är denna posetiva anda kring det unika ganska fort bortblåst. Då är det väldigt lätt att vi börjar dömma och tycker illa om i stället för att intressera oss ännu mera för denna personen. Vi tar avstånd och vill verkligen inte ha med personen att göra. Vi börjar gärna snacka om hur galen människan är och hur dum i skallen man kan vara osv.

Jag är inget undantag i det här fallet. Men skiljnaden kanske är att jag är medveten om det hela och försöker jobba på det hos mig själv som andra aldrig änns kommer att reflektera över. Jag gör en personlig inre resa som det heter i dag i modernt uttryckt.

Det är här det är en konst att så långt det går avkoda sina egna värderingar och referenser och försöka sig på att sätta sig in i den personen man möters vardag och liv. Det är svårt, mycket svårt. Men för att starta någonstans i det hela så försöker jag se på mig och min familj utifrån. Vad gör vi hur ser mina familj ut och vad har vi för referenser och ramar som vi tycker att är helt normala.

Eftersom vi ser oss själva som helt normala och lever i det familjesystem vi gör så kan det redan här bli problem att skärskåda sig själv för att försöka se det unika i just våran familj. Vi känner oss helt enkelt precis som en vanlig familj.

Men under våra år i kaos och kris har vi fått testat saker som gör oss unika i dag. Saker som vi har blivit tvingade till att gå igenom. Absolut inget som någonsin har varit ett nöje men som i dag är stor kunskap och en ganska skön trygghet att man har fixat. Vi har mött oss själva i det avgrundsdjupaste mörker. Vi har stapplat omkring i det slemmigaste vidrigaste träsket, vi har utmattats till milimetern nära kolaps. Vi har mött vårat inre som inte så många tvingas göra.

Även om vi före kaoset var en liberal familj så har vi värderat om mycket. Både kring medmänniskor och våra egna värderingar.

Och det mäst usla ordspråket jag vet är " Bemöt andra som du själv vill bli bemött"
Hur fan ska någon med sina referenser som inte lever mitt liv någonsin veta hur jag vill bli bemött?

Nej jag vill införa mera mera aceptans för olikheter, jag vill införa respektfullhet mot andra och förståelse för att människor är och förblir olika. Och framförallt väcka en nyfikenhet och vilja till att föröska se och förstå att människor ofta har en orsak och anledning till att dom gör som dom gör.

Och framförallt att den posetiva andan kring att vara unik gäller alla oavsett om det är någon man inte tycker om.

Up the irons !! :-)

Jordens undergång.

2010-03-12T07:31:00.002+01:00

Huset skakade och det dånade utanför. Hela famijen plus hundar vaknade av detta oväsen. Hundarna skällde som galningar och klockan fördmodas vara vid 04.00.

Sonen ropade med en sömndrucken rösat och frågade om det åskar. Men icke. Det var snön i från taket som gav sig av ner på backen. Under raset tog det med sig vindskivan på farstukvisten.

Vilka enorma krafter i detta lilla snöras. Skulle verkligen inte vilja drabbas av en lavin,det är nog ingen som skulle vilja det.

Men det är ju ändå ett tecken på att våren är på väg.

The never neverland.

2010-03-11T08:27:00.002+01:00

Kollade lite på en dokumentär om Metallica i går. Talades om "The black album" skivan som heter Metallica kort och gott.

Bob Rocks kom in som skivproducent där i början av 90-talet och förändrade hela Metallicas sound och där med också deras fortsatta karriär. Endel fans lämnade, nya tillkomm och andra stannade.

Låten Enter Sandman sattes på hårdrocks himmlen och albumet sålde som smör i solsken.
James Hetfield kom i från ett religiöst hem med en pappa som aktivt läste Bibeln och proklamerade för sin tro. James säger själv i dokumentären att han under sitt liv valde en anan väg att gå.

Mycket av Metallicas texter handlar om det mörka och alvarsamma i livet. Det handlar ofta om livet, döden det vi människor ständigt ställs inför, nämligen våra egna rädslor.

Inte så mycket annorlunda mot anan poesi, skiljnaden är att Metallica råkar vara ett metal band i från USA, alltså inte lika tjusigt som de stora poeterna världen över. Tror kanske inte att Metallica som band har någon större lust att bjudas in till de finare rummen. Men för människor som intresserar sig för poesi skulle det kunna vara ett nytt grepp att ta för att utveckla sitt eget tänkande och funderinagar i existensiella frågor.

Skulle vara intressant att bjuda in till en poesiafton, tända lite ljus i kandelabrarna och bjuda på ett glas vin. Utan musik bara läsa nägra texter ur Metallicas reportuar för att höra vad som som sägs om det hela. Så klart ska inte åhörarna vara bevandrade i hårdrockensvärld, utan kanske en aning fientliga mot musiken.

Ska nog ta och bjuda in kulturnämnden på en poesikväll :-)

Konsten att justera ett kännsloflöde.

2010-03-10T09:30:00.002+01:00

Präktig tjusig rubrik. Man kan också säga att man är JÄVLIGT förbannad. Kan nog lätt uppfattas som en bitterfitta för er läsare. Men under mina aggresivaste stunder blir skrivandet mer flödande och det som kommer ut i ord hjälper mig att stilla nervsystemet en aning.

Provocerad av det Svenska systemet kring hjälpbehövande människor. Katastrofalt!
Jävligt förbannad på mycket och det är dax för en ny reform och en stor jävla revulution i det här träsket !

Skärskådar man hela systemet ser man brister som i slutet förstör och förgör människor. Att det hela fortgår i det dolda beror nog till stor del på att ingen orkar ta tag i det. Många drabbade är redan svaga och utsatt, kanske missbrukande människor, kanske människor som inte vet sina rättigheter och hur det går till i den här branchen. Många lägger sig platt för en aktoritär och tror att det dom säger är hugget i sten och så klart borde dom i sin yrkesroll veta vad dom talar om.

Återkommer helatiden till att det socialaskyddsnät det sägs att vi har i detta land inte existerar. Vill påstå att det är INTE rättsäkert på något vis. Godtyckliga regler och mycket personliga åsikter avgör människors framtid.

Men sen kom det hela till mig. Och jag protesterade väldigt högt och ljudligt. Jag har den turen att jag vet och kan den demokratiska ordningen, jag vet och kan läsa en lagtext. Jag vet och kan tala för min sak. Jag har ett ordnat liv, inget missbruk, inget anat att skämmas för. Det var här det gick snett i manualen för dom. Det var i det ögonblicket deras maktutövande började. Det var i det ögonblicket någon bestämde sig för att notoriskt tro att det jag sakt/sa var fel. Men efter många år så har det visat sig att jag hade rätt. Har aldrig haft fel om mina föraningar.

Ligger ingen prestige i det från min sida, men det har gjort väldigt ont i min familj. Det har tagit oanade vändningar och skapat så mycket lidande helt i onödan. Det har inte bara varit en demon att förinta, det har även varit flera under resans gång som vi i från början trodde att skulle hjälpa oss.

Frågar man i dag varför så får man bara det enkal simpla jävligt fåniga svaret, ja men vi har våra lagar att gå efter, vi kunde inte göra på andra sätt. In my ass säger jag då. I dag fungerar det fint. Och det fungerar med den hjälpen jag bad om för flera år sen. På Söndag är det exakt tre jävla år sen jag bad om den hjälpen som vi nyligen fått.

Hur kommer det sig att den hjälpen jag bad om för tre år sedan fungerar med deras lagar och regler i dag när det inte gjorde det då?

I dag är jag bara så inerligt förbannad........

BUP vad står det för?

2010-03-09T07:56:00.003+01:00

Merparten av människor vill påstå att det är förkortningen av Barn och ungdoms psykiatri, det kommer ingen någonsin att få mig att tro,se eller tycka !!
Riskerar nu en anstormning av föräldrar som vekligen tycker att detta är det optimala och det bästa som kunde hända i deras barn/ungdommars liv och jag acepterar det. Själv ser jag något helt anat.

Vad är det kuratorerna på BUP kan se under ett besök hos dom på ca 1 tim? Är det någonisn möjligt att i efterhand återberätta om händelser och hur själva kännslan och stämmningen under händelsen var? Varför dessa händelser uppstår och vad som blev konsekvensen av det hela? Nej det är ALDRIG möjligt att återge en helhetsbild av något när inte samspel,stämmningar och kännslor syns. Varken för en vuxen person eller ett barn/ungdom.

Kännslorna man har just under händelsen och stämmningen kan man aldrig återge så enkelt är det. Så länge inte BUP personen är med i vardagen och ser helhetsbilden så vill jag påstå att dom ALDRIG får en helhetsbild och alltså ALDRIG kan hjälpa på rätt sätt fullt ut.

Eventuellt kan jag tänka mig att endel stödsamtal hos BUP kan som det heter just stödja. Men lösningsfokuserade målbilder och andra hjälper kan dom aldrig ge fullt ut eftersom dom inte är på plats när saker händer.

Bara det vansinnet att vi som bor här ska åka 8 mil enkel resa för ett besök hos BUP är ju helt åt helvete. Redan i detta läget så är det alltså inte ett samtal som sker naturligt. Vi ska vara lediga i från jobbet ( har alla möjlighet och råd med det?) samt att det blir mycket märkbart att just den här ungdomen/barnet inte är i skolan och frågor ställs så klart kring det av kompisarna. Och så klart möter ungdomen ännu ett hinder med att komma efter i undervisningen och ännu en signal på att "jag är inte tillräcklig och det är fel på mig" kommer med detta.

Ännu en fråga som jag ställer mig är vad det är BUP utgår i från? Det kan ju knappast vara utifrån varje enkiljd familj eftersom dom inte är hemma i min vardag och ser och lär känna mig. Det måste helt enkelt vara just det som böckerna har läst dom och utifrån det ger tips, och ideer om hur jag ska hantera det hela för att hjälpa mitt barn. Vilken familj lever efter skolboken? Vilken familj är den andra likt?

Utgår man i stället i från att varje familj är unik och lär känna den familijen i sin vardagliga miljö så har man plötsligt ett helt anat läga. Först då vill jag påstå att man kan börja hjälpa. Alla familjer är en gruppering av människor som ska samverka utifrån just den familjen man är.

Jag tycker INTE att BUPs roll är att gissa sig till saker och tro sig veta. Men just så blir det eftersom BUP aldrig är med i den vardagliga familjesituationen. Det är också väldigt lätt att som förälder svälja vertenda ord som BUP säger eftersom man är i ett stort behov av hjälp när man kommer till ett ställe som BUP. Orken och kraften sinar otroligt mycket när man har ett barn som inte mår bra. Och så klart tror man att expertisen bestitter kunskapen och man glömmer så lätt att den enda experten i det här samanhanget är familjen själv, ingen anan.
Det är också väldigt lätt att som hjälpbehövande lägga sig platt ner och låta det man tror är det enda rätta ta hand om de stora svåra problemen. Det kan kännas skönt att låta BUP ta över ens liv och styra och rodda i det hela när man inte längre orkar som förälder.

Vi kommer få en generation BUP tvättade ungar och familjer. Familjer som trodde dom fick hjälp och sen visar det sig så småningom att så inte alls var fallet.Ingen som löst kärnan av det som orsakat problemet. Jag hoppas och tro att det hela kommer resultera i en helt ny syn på det hela för så här kan vi INTE ha det.

Jag gick min väg, jag vågade och jag lyssnade på det som jag själv trodde på och det blev bra.

Jag gjorde det :-(

2010-03-08T11:54:00.002+01:00

Orkade inte se faran i vitögat i dag. Jag ringde och ändrade läkartiden för min ben visning. Fan så dumt!! Det kom som en reflex bara och vips hade jag avbokat tiden.

Men å andra sidan är det lika bra att ta hela mitt renomveringsobjekt under samma läkar tid. Navelbråck, benet och eventuellt urinvägsinfektion eller så hade det varit kanoners att redan i dag fått det hela överstökat och uppklarat en gång för alla.

Men nu är det gjort och jag får fortsätta att gruva mig ännu lite längre.

Har under helgen fyllt år och jag har blivit grattulerad kungligt. Har fått fina presenter och hälsningar i från alla olika håll. Tycker om att ungås under enklare former. Stora tillställningar ligger inte för mig. Till sommaren tänkte jag sätta ut en liten blänkare på lämpligt ställe och bjuda in alla de som vill komma. Skriva ett klockslag då grillen tänds sen får de som vill delta.

Skulle ju vara bra trist om ingen kom men jag trivs bra i mitt eget sällskap så det är väl kanske värt ett försök.

Har stora planer och önkningar inför denna sommaren. Har väl efter en väldigt insnöad vinter drömt om en solig sommar många gånger. Jag hoppas att vädrets makter nu tycker att vi här är värda en fin sommar. Och sen framförallt att man tar tag i det man tänker göra och planerar och inte invaggas i den faksla tron om att man har så gott om tid på sig. Snart kommer ännu en höst och mörkare tider.

Ska jobba i dag kl 15.00 och slutar i morgon. Det känns lite motigt just nu även om jag trivs fint på jobbet. Men jag har jobbat inttensivt under en tid nu och det blir väldigt märkbart hur energireserven sinar.

Jag vill vara hemma i fred och lyssna på min musik och dricka mina tusen koppar kaffe helt utan krav, då trivs jag och enegrinivån ökar en aning.

Nu ska jag kika på en film som jag skulle ha sett i går. Men då fick vi inte i gång apparaten så att det gick att se filmen. Och plötsligt tyngdes mina ögonlocka av bly tunga tyngder och föll i hop. Känner aldrig hur trött jag är......plötsligt så sover jag.

Ja men vad fannnn.....!!!

2010-03-06T13:41:00.002+01:00

Ska man förfalla och haverera fullkommligt bara för att man fyller 34 år och börja komma upp sig i åldern?
Något runt navelpartiet har kännts annorlunda under en tid. Något som likosm inte har varit där tidigare men som uppenbarligen är där NU?!?!

Okej, eftersom jag verkligen INTE tycker att det känns trevligt att vara ett objekt för en doktor så har jag inte sökt för denna underlighet kring navelpartiet. Googel är min bästa vän :-)

Navelbråck kan bildas där navelsträngen suttit eftersom det alltid blir ett hål i bukväggen efter navelsträngen. När valpen .....ja men vad nu då? Valepn...inser kvickt att jag kommit till Tollarklubbens hemsida och där hör jag inte hemma.

Kanske det ändå skulle kännas bättre att besöka den väldigt långa lokala veterinären för att visa upp min navel än än doktorn?

Risken är att veterinären föreslår avlivning före operation, jag är ju snart 34 år och förfaller. Känns som om det bara går utför och ålderskrämporna tillkommer.

Borde även söka upp en optiker men det är jag ännu inte så orolig och ängslig för. Om nu inte optikern kommer med beskedet om att det är dax för progresiva glasögon. Då slutar jag fylla år här och nu !!

Sminas hemligheter.

2010-03-05T11:49:00.002+01:00

Alla bär vi väl på hemligheter bevarade djupt i våra hjärtan. Endel personen är alltid hemlighetsfulla medans jag själv känner mig som en ganska så öppen bok. Jag är en aning burdus i min framtoning och tar mycket plats, inte enbart pga min fysiska storlek utan liksom med mitt sätt att vara.

Fy i bland känner jag att jag kan skrämma ihjäl de mera lågmälda individerna, i bland tycker jag mig se deras uppspärrade ögon och kan nästan känna hur dom tänker
" herre gud vilken gapig människa". Men det är inte min mening och avsikt alls. Jag vill gärna att alla ska få vara med på samma vilkor så mitt sätt att vara försösker jag att tänka på.

Det väldigt få personer vet är att Smina är en otroligt blyg person. Inte alls så tuff som det i bland kan ge sken av. Har väldigt svårt att känna mig bekväm bland okända personer. Mingel partyn är en big NO NO för mig. Tur att jag sällan eller aldrig har varit bjuden på sånna tillställningar.

Hade tidigare väldigt svårt att tala med okända personer via telefonen, nu är det bortövat mer eller mindre. Tidigare blev jag så blyg så jag hörde inte vad personen i andra ändan försökte förmedla och ofta blev det helt knasigt och så klart ännu mera pinsamt.

På Måndag har jag en läkartid. Jag måste visa mitt ben. Och detta är något jag redan känner stora skälvan för. Har faktiskt redan gråtit en skvätt för just detta faktum. På Måndag ska en okänd person se mig så som ingan anan någon sin ser mig.

Eftersom jag under min yrkeskarriär har vårdat andra människor på ett eller anat sätt så vet jag att man aldrig funderar på hur människorna man hjälper serut. Man har själv sett alla olika varianter och aldrig tyckt att någon sett underlig ut på något sätt. Men som bekant är halvemetern mellan sitt eget förnuft i skallen och det man känner i hjärtat en OTROLIGT lång halvemeter.

Även den tuffaste hårdrockaren är väldigt ynklig och rädd i bland.......

Jag är så BRA !!!

2010-03-04T13:07:00.002+01:00

Ja kan ni tänka er, Smina är och förblir kanon bra! Detta fakum är odiskutabelt tycker hon själv iaf. Att vara bra innebär för mig att man måste kunna se sina dåliga sidor och förstå sitt sätt att agera och vara i vissa situationer. Att vara bra innebär också att man måste kunna säga föråt, jag hade fel. Mycket svåra saker att säga trots att det inte innehåller så många krångliga ord. Strävan efter att göra gott är en egenskap som jag försöker sträva efter, inte så svår men ändå något att fundera över.

Frågan är vad är en dålig människa? Jag kan inte svara på det,men jag vet vilka egenskaper jag inte tycker om hos andra människor.Men för den sakens skulle innebär det ju inte att personen är dålig bara för att jag inte gillar det den gör. Jag avväger och sätter upp det som är okej hos andra efter mina egna referenser och uppfostran. Och för mig blir det så klart det rätta.

Att svara hallå i telefonen är en sak som jag går i gång på, så gör man INTE av artighet mot den som ringer. Man svarar med sitt namn av den enkla anledningen att den som ringer då snabbt vet vem den talar med och att den kanske också får en hint om att den kommit rätt. Kan detta ha att göra med att min mamma en gång i tiden jobbade för Televerket och svarade på mängder av samtal under en arbetsdag? Troligen är det så, hon har helt enkelt lärt oss barn på något sätt hur man svarar i telefonen på ett rekorderligt vis. Detta innebär ju inte att jag gör rätt och dom som svara hallå gör fel.

Nästa etapp i detta blir att jag måste sluta bli påverkad av de som svara hallå. Och vem äger då problemet? Jo det är ju hos mig det ligger, inte hos den som säger hallå.

Detta är en piss i havet mot allt man möter under en vardag och i sitt samspel med andra människor. Att reflektera och fundera är ett otroligt jobb och en inre resa. I bland så avundas jag dom människorna som aldrig skänker en tanke på varför man agerar som man gör. Dom lullar på till dödsdagen med en filosofi om att alla andra är knäppa i huvudet och själv har man under hela sitt liv knallat fram på den rätta stigen och rårder inte över andras agerande och det man upplevt som jobbigt, det är ju de andras fel inte mitt.

Det skulle vara skönt att mellan varven vara en sådan individ, att slå av tankarna och funderingarna kring sin omvärld och sig själv.

Men någonstans ekar ordspråket att en fjärils vingslag kan skapa en våg på andra sidan jordklotet. Funderar i bland på hur jag genom att bara vara Smina har påverkat andra och kommer att påverka. Vad har jag för roll och uppgift här på tellus......Ooohhh my Lord, nu blev det för mycket. Nu är det dax för att fixa käk.

Im a star.

2010-03-03T21:54:00.002+01:00

Filmade och trixade här hemma i dag. Inte bara att dra i gång en filmkamera för de som trodde det. Här snackades det vitbalans och zebrafäjs.....troligen har jag inte någon koll alls känns det som.

Dottern filmades under gårdagen och det hela gick fint. Filmteamet och dottern befann sig på ungdomsgården tydligen inga bra ljuskällor där men jag förstår väl att ljusskygga tonåringar trivs bra i det.

Snart ska jag gjuta min hand i cement ser ni....jag ska sätta min prägel och alla kan se det hela i Hall of Fame, eller så går jag ut och bara gör en snöängel och nöjer mig med det, vi får se :-)

I dag blir Smina filmstjärna.

2010-03-03T12:16:00.003+01:00

Snart kommer filmteamet och ska dokumentera mig nu och for ever. Känns lite så där läskigt att veta att så småningom ska jag visas på den stora duken. Mitt vardagliga liv ska dokumenteras och många ska kika och lyssna på vad just jag har att säga.

Nu måste det rökas en liten sväng och snabbt ta en en kopp kaffe......

Den hårdrocken,den hårdrocken...

2010-03-02T12:32:00.002+01:00

Jag är själens krigare med kärlek som vapen.....

Helgen är nu avklarad.

2010-03-01T10:26:00.002+01:00

Helgen har gått i festlighetens tecken. J är nu 40 år fyllda och detta har vi firat. På lördags kvällen käkade vi god mat och hade trevligt på Hotellet. På Söndag var det en del kaffegäster som kom för att gratta.

På Söndags kvällen såg vi en film i värsta skräckandan. Tror att vi alla var spända som fiolsträngar men bra var den. Påminde mycket om 80-talets skräckisar och var uppbyggd på samma sätt som på den tiden då det begav sig.

Sen kretsar väl livet kring snö som det har gjort under de senaste månaderna. Fick god hjälp av min systers man i går kväll och ta mig fan så snöar det inte i dag igen. Det är mycket enkelt att hålla sig för skratt vill jag lova.

Nu är det sportlov för barnen. Sonen har en plan om att åka till mormor och dottern har sina egna planer. Endel av hennes tid ska iaf tillbringas på ungdomsgården så mycket vet jag.

Själv är jag bara så fasligt trött och sliten hela tiden. Orken energin är svår att hitta. Är helt enkelt slut som artist. Funderar på om jag snart är tvungen att uppsöka läkare. Det är jobbigt när allt man ska ta sig för känns som enorma hinder och oövervinnerliga berg. Allt är betyngande och jobbigt. Kanske blir det bättre när solen snart börjar kika fram, jag hoppas det.

Syskonkärlek.

2010-02-27T11:42:00.003+01:00

J har inga syskon så han vet inte hur det känns. Men jag har en lillasyster och jag vet hur det känns :-)
Försöker förklara för J hur mysigt det är att trackasera sitt syskon. Det liksom bubblar i kroppen när man retas och det känns bara så jätte roligt. Den sadistiska sidan får sannerligen utlopp och man testar den yttersta gränsen till max. Hur långt kan man och törs man retas?

Just nu står sonen och blåser med en visselpipa i sin fjortissysters öra när hon ser på TV. Detta kan vara förenat med dödenn. ALLA som varit en trött fjortis vet väl hur roligt det kan vara.

Jag måste ju säga att sonen är begåvad med mycket mod och verkligen inte känner fruktan för att se faran i vitögat. Jag skulle aldrig våga blåsa i en visselpipa i fjortisdotterns öra :-/

Jag kan känna i från båda sidorna, jag har haft en lillasyster och jag har även varit fjortisen som fått utstå ett småsyskon. Min lillasyster försöker i dag få det helöa som att framstå som om hon var ett offer utsatt för den värsta syrran i världen. Men jag har en annan uppfattning.......J han vet inget om detta med syskon.

En tillbaka blick.

2010-02-27T11:11:00.002+01:00

I morgon fylle min J 40 år. Under de senaste 11 åren har vi hängt i hop. pingsthelgen vi träffades känns som i går. Men vi har hängt i samma kompisgäng och kännt varandra ytligt långt före det. Så den där pingsthelgen när vi förenades i en mängd av öl och massor av festligheter var vi inte helt obekanta för varandra.

Pingsthelgen hemma hos oss betyeder marknad och karuseller och fest!
Det var vid radiobilarnas blinkande lampor det hände. Och på den vägen har det sen fortastt i 11 år.Våra genemsamma vänner blev aningen förvånade över detta tilltag och det hela var nog aningen otippat i från många håll :-)

1999 började vi vårat gemensamma liv. Milenium firades in med alla panik som det innebar. Skulle datorer, klockor och hela världen få spel? Inget speciellt hände det nyåret utan var mäst som alla andra nyår,den som hade mäst spel av alla var nog jag. Fick bittert erfara vilken man jag hade valt att leva med. Under detta viktiga millenium nyår hade han glömt raketerna. Han glömde allt det nyåret. När vi kom hem i taxin(på den tiden fanns det taxi i byn) så visade det sig att han hade glömt plånboken på festen. Jag var minst sakt mindre glad men han tog det hela med ro och löste det hela.

Under en tid bodde vi i en hyreshus länga likt ett familjärt kollektiv. Där hade vi en trevlig tid. I den gemensama lokalen hade vi många trevliga partyn och i bastun filosoferade vi om livet många gånger.

2001 kom sonen, den varmaste sommaren i manna minne och den lilla rackaren bestämde sig för att ligga kvar i magen lite extre, närmare bestämt ca 2 veckor. Det var svettigt. Vi har under dom här 11 åren köpt och sålt hus. J har kört av vägen och olyckand kunde ha slutat med döden, vi har varit på endel minnesvärda konserter och festivaler.....ja mycket har det blivit.,

Och i morgon är det dax för ännu en milstålpe. 40-åredagen ska avklaras men efter önskan i från jubelaren ska det ske ytterste stillsamt. I kväll går vi på Hotell och firar dagen med en god bit mat och trevligt umgänge.

Att knacka skallen i betong.

2010-02-26T08:13:00.002+01:00

Orken,lusten,energin är borta. Helt jävla jätte borta!!

Vi fortsätter i kärlekens tecken.

2010-02-24T14:17:00.003+01:00

Sonen kom hem i från skolan och vi pratade lite om ditt och datt.

-Mamma,kärlek är den starkaste kraften i världen.
-Jaha, vad är det som får dig att tycka det?
-Ja meeeeennnn det känner jag väl.

Sen var det samtalet slut.
Och här sitter mamma och bara förundras över sin 8 åriga lilla polje som är så vis,klok och smart. Tårar kommer också på mammas kind :-)

Kärlek måste ju få finnas, precis som knott, mygg och älg sa han en gång....men nu är det några år sen.

Man kan ju fundera på om han har en hemlig kontakt med Tomas Di Leva. Båda tycks vara kärlekens krigare :-)

Kärleksförklaring

2010-02-24T11:45:00.003+01:00

Jag citerar min dotter " Jag älskar mormor lika mycket som blåbärssoppa, och soppa tycker jag mycket om"

Aningen kylslaget....som alla andra dagar.

2010-02-24T07:37:00.002+01:00

28 jävligt kalla grader visar kvicksilvret på i dag. Det kan ju få vilken grottmänniska som hällst att frysa. Känns aningen provocerande men vem ska man bli förbannad på? Är ju knappast någon jag känner som rår för det här klimatet. Kylan ställer till mycket merjobb än vanligt och i dag känns det som om det är nog med det som brukar vara. Vem vinner på att jag går runt och surar som en citron och väser och fräser? Ingen vinner på det framförallt inte jag själv. Det är mycket energislöseri med att sura, så är det men fan så svårt att låta bli att förlika sig med en klase citroner.

Men det är svårt att jubla och le och brista ut i allsköns sång och säga " Men så trevligt, det är -28 grader ute och det är så roligt och behagligt att ha det så här kallt och trevligt. Det gör inget att bilen inte startar och att fingrarna fryser fast vid vedklabben.Att vattnet i huset fryser i ledningarna ger bara trevliga utmaningar för jag har all tid i världen för att hålla på med sånt. Det känns så kittlande roligt i näsan när man går ut och näshåren fryser fast i snoren".

Jag har väldigt svårt att ta kylan i från den ljusa sidan kan man säga. Det är då jag måste drömma mig bort. Jag måste framkalla minnesbilder om vad som komma skall, det är bara 105 dagar kvar tills Swedenrock himmlen öppnar sina portar. Bara lite mera än 100 dagar kvar tills jag kliver in i en dröm och får vara där under fyra dygn.

Trots en festival som skall besökas före Swedenrock så är det något speciellt med just Swedenrock, det kan inte hjälpas. Att packa sina saker i ryggsäcken och ge sig av dom väldigt många och långa milen neråt i landet är en obeskrivlig kännsla. Lika obeskrivligt är det när sista bandet har spelat och allt blir tyst och stilla. Varje år gråter jag och tänker att det nu är början på en ny nedräkning inför nästa års festival och det hela känns aningen ångestfullt och verkligen inte behagligt. Man ska kiljas i från sina festivalvänner, man ska bearbeta alla musikupplevelser och framförallt ska man hem till den trista vardagen.

Nu ska jag bädda ner mig en stund. Fundera på livet och kanske komma på en nu lösning på världens alla problem.

En slagen hjälte, det är jag det :-/

2010-02-22T16:29:00.002+01:00

Efter ett litet skutt in i bilen så väckte jag den björn som iaf halvsov en stund. Ett knak sen var smärtan verkligen fullkommlig. HELVETE......sen blixtrade det för ögonen. Så ont så att tårarna kom. Knät gav vika igen och det gjorde förbannat ont. Men så där 20 min före ett arbetspass så ringer man inte och "sjukskriver" sig. Det var bara att bryta i hop en liten stund sen på det igen. Och det fungerade skapligt. I dag har inflamationen tilltagit och knät känns brännhett och febern kom som ett litet brev på posten. Och snorig är jag också. Så jag vet inte vad som står för vad men antar att allt hör i hop. Det gror ju baciller och skit i samma kropp så samband har det säkert.

I bland viskar också en och annan fågel att Smina eventuellt kanske också är aningen utmattad av allt kaos under dom senaste åren men se det örat har nedsatt hörsel. Hör ingenting jag.

Kanske är det så att det nu ter sig aningen fysiskt och man är hyperkännslig för det minsta lilla och kroppen reagerar med det röda larmet omgående.

Försökte mota Olle i grinden under förmidagen med tabletter och preparat av olika slag men det hjälpte inte. Smina är en slagen hjälte i dag och det är bara att inse fakta.

Har under min liggning i soffan verkligen grottat ner mig i självömkan träsket. Fy fan så synd om mig det blev plötsligt. Offerkoftan känndes varm och behaglig att ta på sig under dom små febersvängarna. Och som alltid när jag tar på mig offerkoftan så vänder det efter en stund till ren ilska. Tycker inte om att känna mig besegrad och då jävlar blixtrar det och jag blir så förbannad. Inte lätt att leva med en Smina för de närmaste, men sån är jag och dom vet det och dom står pall.

Varför är frågan som ställs. Varför i hela helvete skulle livet bli så här för oss? Varför skulle allt bli så svårt. Varför får drakar och demoner härja fritt och skörda massor av offer på sin väg? Har ännu inget svar men en dag så har jag......

Vid 16-tiden ringer det ett samtal som får mitt hjärta att helt åter komma ner på jorden och åter igen bli förankrad i livet och offerkoftan slängs bort. Min älskade dotter ringer och samtalet vi har värmer mig tusen gånger mera än en eld. Så klok, förnuftik,stark och säker på sin sak är hon. Plötsligt kommer jag på vad det är vi tillsamans kämpar för. Det ska bli BRA och vi är på väg.

Samtidigt så ska man inte skämmans för att offekoftan stundvis åker på. Det ger en stund för eftertanke och reflektion. Och visst måsta man i bland få grotta ner sig. Vilken hjälte i hela världen är alltid på topp?

Motivation zero.

2010-02-21T12:02:00.002+01:00

Vill bara vara för en liten stund. Vill inte vara vuxen och ha dom kraven som ställs. Känner att jag vill vara den som blir omhändertagen och att någon annan styr upp det hela.

Nu råkar den magiska siffran på mitt födelsebevis vara 1976 så jag klassas in i ett fack där man ska kallas vuxen. Där med innebär det att man också ska göra ALLT som krävs, om inte får man inte vara med.

Betala räkningar
Laga mat
Städa
Jobba
Möten
Planera
Strukturera
Tänka
Framtid
Dåtid
Stark
Modig
Förebild
Tvätta
Handla
Snö
Diskutera
Lösa
Hjälpa
Stötta
Tider

............. jag minns den tiden jag var liten och cyklade runt i mitt kvarter.

Det var då.

2010-02-20T09:23:00.002+01:00

För snart 11 år sedan kom jag in i den här familjen med eget bagage, barn och hela faderullan.

Jag blev varmt välkommnad och det har aldrig diskuterats om jag och mitt barn har tillhört familjen eller inte. Det har varit självklart att så har vi gjort, aldrig haft kännslan av att vi har varit något annat än familjemedlemmar. Båda barnen har varit barnbarn och älskade för just det.

Tack kära du för allt du givit mig under åren. Du kommer vara saknad men ändå väl bevarad i våra hjärtan. Tack.

Målbilder och fokusering.

2010-02-18T07:21:00.002+01:00

Att inte veta,att inte ha kontrollen är otroligt otäckt. Ångest nivån kan lätt stiga och hjärtat slår fortare. Hårt bankar det, i bland kan det nästan kännas som om hjärtslagen hörs.

Tårarna kommer och man kan känna sig liten i världen. Inmålad i ett hörn ska jag ännu en gång föra talan på ett sakligt och bra sätt om en livsviktig sak. jag ÄR rädd!

Får tröst i min musik.Lyssnar ofta och mycket på Fear of the dark.

Tävlingen.

2010-02-16T07:42:00.003+01:00

Sent i går sändes tävlingsbidraget i från oss in. Just nu är vi en av de tävlande som tampas om att vinna en spelning av Sabaton hemma hos sig själv. Kravet var gott om plats för turne bussen,inte allt för kännsliga grannar samt en lokal att befinna sig i under spelningen. Haa..jag har alltid gillat mina lador och uthus extra mycket, visste väl att det var bra att ha sånna :-)

Alla snälla grannar vet jag att skulle finna det helt okej med lite hårdrock under några timmar (fasten jag har iof inte frågat ännu). Om någon i grannskapet skulle ogilla det hela så tinar dom säkert upp efter att ha hört det ljuva tonerna en liten stund. Och skrivet i sten är det ju att alla grannarna är inbjudna på festen så klart.

Planen är att jordkällaren får bli bar,känns ganska så hårdrock. Utedass har vi om nöden kräver det och en väldigt stooorrr lada som får bli konsert lokal. Fan det kan ju knappast bli bättre !!

2010-02-14T22:35:00.002+01:00

En insikt om hur det kan vara har kommit till mig. Insikter och Ahaaa upplevelser är bra saker och i bland kan det kännas som en smäll rakt i nyllet att känna ahhhaaa uplevelser.

Vad har jag lärt mig kan man fundera på? Alla vet nog att det är mycket tärande och energikrävande att ha en svår period i livet. Detta är utmattande och väldigt jobbigt. Som en frätande syra far det jobbiga runt i blodet och åsamkar en hel del underligheter både psykiskt och fysiskt. Tappa minnet, ont i ryggen, kolsyreliknade pettrande kännsla i kinderna, synrubbningar osv. Kroppen SKRIKER rakt ut och signalerar om att det inte är bra. Om dessa underigheter talas det ofta om så det är inte så väldigt obekant. Stresssymptom,trauma eller ja man kan döpa det till mycket.

Men sen kommer stadiet som det inte skrivs så ofta om i tidningarna. Ett stadium som var lite mindre bekant för min del. Vad händer när kroppen under många år har varit inställd på beredskap och uppe i högvarv dygnet runt och det hela plötsligt förändras till det bättre?

Tjo fidelittan hatt så borde väl alla symptomen vara som bortblåsta och allt ska väl vara frid och fröjd, allt är ju bra nu eller hur? Men se så smidigt och enkelt är inte livet. Nu ska det nya hanteras och all uppdämd oro och kännslolivet ska nu normalisera sig till det vanliga.Och vad fan är nu det normala då? Det har man ju glömt av efter några år i kaos?!?!

Att skratta i från hjärtat med 100% glädje utan en gnutta av bakomliggande oro det mina vänner är otroligt energikrävande. Min lilla ahha grej är alltså att vara glad, harmonisk och normaliserad i sitt kännsloliv ÄR otroligt enegikrävande.

Kännslolivet är oavsett kännslor som ett bankkonto. Man ger (betala) och man får(inkaserar) energi helt enkelt. Detta vet ju många av oss redan. Men att också må bra och ha det lungt och tryggt runt sig kostar en hel del på kännslokontot. Kanske kan det just nu vara mera krävande eftersom jag har varit minus på kännslokontot under en så lång tid så att det ännu inte har hunnit bli en balans mellan utgift och inkomst, därför känns allt ännu som endast utgifter.

För mig är den stora överaskningen den att det kan vara så otroligt jobbigt att ha det lungt kring sig. Hade en föreställning om att energin skulle komma tillbaka som ett brev på posten och att det utifrån det skulle gå sin gilla gång så sakterligen framåt.Och visst går det framåt men jag blir lite ledsen över att det inte är stabilare på kännslokontot.

Knepigt, underligt och mycket frustrerande att kontot inte fylls på i den takten som livet börjar rätta till sig igen. Ska man kolapsa när man är i mål när man inte har gjort det tidigare under resans gång? I helvete heller jag ska !! Skall icke falla offer för det hårda livet. Jag vägrar se mig besegrad av drakar och demoner!!

Livet är inte lätt att leva varken när det är svårt eller lite lättare.

I will never surender!

Dagen i dag.

2010-02-14T06:24:00.002+01:00

Alla hjärtans dag i dag. En bra dag för den dagen ska man ju ha alla dagar tycker jag.
I fredags firade jag mig själv för jag tycker att jag är så bra. Köpten en bok skriven av Jonas Gardell och sa varsågod till mig själv. Jag blev väldigt glad för den presenten minsann :-)
Har redan hunnit med och tappat bort den också men jag hittade den i natt. Den hade kilat ner sig i skarven mellan madrasserna i sängden. Nästan så att man kan kalla det den hemliga skarven då man kan hitta lite allt möjligt bra och ha där. Har fyndat väckarklockor,böcker,förr i tiden var det nappar man hittade där, strumpor,hundleksaker och kanske ett och annan dammkorn också i bland.

För en tid sen ringde det en kvinna och erbjöd sig städa sängen, en soffa eller mattor. Hon tyckte att det var ett fint erbjudande som jag absolut inte skulle tacka nej till. Jag tackade vänligen men bestämt nej ändå.

Jag vill inte ha en städpatrull i min säg, mattor äger jag inga. Och skulle hon ha städat soffan så hade hon kunnat städat bort ett och annat barn eller en hund eftersom de till stor del av den vakna tid tillbringar den just i soffan.

Men det e klart, en ny städad säng hade ju varit toppen att ha när inget annat i huset är städat, hade man kanske kunnat bockat för en liten sak på att göra listan.

Men i dag blir det ändå inga bockar på den, nu åker jag på jobbet medans ni andra sover sött.

Trevlig alla hjärtansdag på er i dag och alla andra dagar.