Slut på VM.

Känner ingen sorg för att fotbolls VM nu är avslutat. Känner mera för de människorna i Sydafrika som det hela börjar för,eller snarare är precis är som vanligt för. Alla de som bor i sjul byggda av vad man kan hitta och använda sin fantasi för att få ihop till ett litet kyffe.

Alla de människorna som såg arenorna byggas för pengar i svindlande summor medans deras lilla bostad knappt höll i hop. Jag vill tro på de som menar att detta var starten på en nu era för Sydafrika. Jag hoppas och vill så gärna tro det, snälla gör mig inte ledsen och besviken.

De stora stjärnorna spelade på arenorna medens de riktiga stjärnorna sparkade boll eller något som liknade en boll på de dammiga, sandiga öppna ytorna mellan skjulen. För mig är en riktig stjärna någon som varje dag kämpar för att överleva. Varje dag på ruinesbrant står de människorna och kämpar för att mätta sina barns magar och kanske drömmer om ett liv i lyxs som för mig är vardag.

Det är då jag får en djävulsk skulld när jag tänker på hur mycket frisk driksvatten jag med hjälp av en pump pumpar upp rakt in i min pool. Jag bär för fan inte vattnet själv änns. Medans jag läser min tidning så sköter sig allt själv och jag sitter njutningsfullt på lagom solig plats och pillar mig i naveln. När törsten gör sig påmind knallar jag med lätta steg in i köket och spolar i lite kallt vatten och tar mig ett glas saft.

Ska jag skämmas för att jag har det så mycket bättre än många i Sydafrika? Är det mitt fel att jag har det så mycket bättre än dom? Nej ta mig fan det är heller. Och jag kommer inte att skämmas för det. men jag skullle och borde skämmas ordentligt om jag inte brydde mig. Som en hund med svanen mellan benen borde jag skämmas om jag inte insåg och visade dessa människor respekt och genom det lilla jag kan göra verkligen göra det.

Jag kan ge mina barn en vettig sund fostran, jag kan ge mina barn värderingar och en egen förmåga till slutledning om rätt och fel i världen. Jag kan själv gå först och visa dom vägen om att människors lika värde inte bara är snygga polerade ord utan även något som man verkligen kan leva efter. Jag kan vara den som bromsar upp och vägleder mina barn under större frågor och jag har det mandatet att ge mina barn frihet under ansvar. Jag kan försöka uppmuntra mina barn att vara nyfiken och vilja veta om hur människor världen över faktiskt har det och att det är roligt att undersöka andra kulturer och lära känna människor.

Tillsamans kan vi hjälpas åt och driva världen dit vi vill ha den. Men då kommer frågan, har vi den bästa utav alla världar och är det så att vi vet så väl vad som är så bra för anndra människor? Vid närmare eftertanke så tror jag att vi är ett mera U-land på många fronter än man först kan ana och tro.

Skrapar man på Sveriges yta så spricker det ganska så fort. Kanske är det så att vi borde lära oss av de människorna i skjulen i stället. I fina Sverige kan man bli så ensamen och osynlig som man bara kan tänka sig. Frågan är blir man det bland sina grannar i Sydafrika ?