Brain storm inför bokens manus.

Kära Örebroare......så sa Kungen när han besökte Arboga. Även den bästaste utav kungar kan göra lite fel i bland. Så även Smina. Jag kan göra så fel så fel och i bland blir det general knas. Men jag kan inte mer än göra om och göra rätt. Historian går inte att ändra, bara framtiden.

Att förlika sig med detta kan i bland framkalla skam, ångest och hjärtklappning. Det kan i bland vara så svårt att bära. Människor som sårats, vänskapsband som svikits och framförallt det svek man gör mot sig själv när man sviker andra.

Jag har en mörk historia men jag har också en ljus framtid, det vet jag säkert.Stundom tvivel stundom hopp men efter varje knäck en kännsla av en ljus framtid.

I mina tankar och mitt innre har jag sparkat Satan i röven, vrålat fuck face dra åt helvete och lämna mig i fred jag vill leva, inte plågas till döds. Felval för många herrans år sen och jag gav satan en fribiljett att åka med mig på livets tåg, då förstog jag inte. I dag ångrar jag mig bittert.

Jag har gått igenom hela mitt kännsloregister mer än tusen gånger vill jag lova. Jag har själv mött mitt mörkaste innersta, det är en äcklig träskmark att stappla runt i. Frätande och bara vidrigt. Jag är en snäll person, en människa som alltid försökt det bästa men i bland gjort fel. Men sen en dag så kom kännslan, jag tänkte tankar jag aldrig har uttalat i ord. Vad hade jag at förlora, jag hade ju redan tapat allt. Inget spelade någon roll, absolut inget.

Men sen kom det, den dagen jag ville bestämma över min fripasagerare. Kampen och striden på kniven började. Jag lyssnade på min favorit musik och försökte hitta styrkan. Allt som oftast låg jag i fosterställning och bara grät och darrade.....NEEEJJJJJ......jag vill inte dö. Jag vill bara leva och ha lugn och ro.

Jag sökte tröst och stöd, men vem skulle kunna förstå? Vem skulle kunna det när jag inte gjorde det själv ? Ville ju så gärna berätta och bli tröstad. Men efter en tid så insåg jag att ingen kunde hjälpa mig. Jag var ensam i träsket och stapplade. Det har var mitt slag mot demoner och andar. Det var bara jag som kunde få ett slut på det.

Stunder av misströstan har varit så jobbiga. Stunder där jag trodde på riktigt att det var mitt livs lott att ha ett helvete. Jag förlikade mig med det hela och tänkte väl att det var så här det blev med mitt liv.

Men sen kom styrkan, det ska fan inte vara så här. Det ska fan inte få gå till på det här viset. Bestämde mig för att det ska vara bra. Nu får det ta mig fan vara nog för en gång skull. Jag ska ta tillbaka makten och livet för mig och dom mina ska vara bra. Om det så är att jag inte orkar stå upprätt på mina ben så ska jag strida. Jag ska slåss för mig och min fina familj tills den dagen mitt hjärta slutar slå.


Min bok kommer handla om hur jag tänkte i dom svåraste stundera. Boken kommer att beskriva händelser ur mitt liv sen 13 år tillbaka. Jag ska berätta om hur det känns i hjärta och själ att be om hjälp och sträcka ut sin hand och komma inför ännu värre saker än det värsta tänkbara man kan föreställa sig. Jag kommer rikta stark kritik till samhället som säger sig hjälpa i svåra situationer. Jag är inte bitter och tänker inte hänga ut människor personligen utan hur fel jag tycker det hela är i deras yrkes proffesion. Jag har inget syfte att hämnas, jag har ett syfte att försöka hjälpa alla inblandade arter att förstå och lära sig av sina misstag och kanske inbringa hopp hos andra i liknande situationer.

Jag vill förändra synsätt och det systemet som säger sig vara de sociala skyddsnät vi har i Sverige. Jag vill uppmärksamma alla medborgarna om hur det hela går till och hur förbannat fel det är. Ingen vet före man varit ner på botten och vänt. Jag har vänt, jag ser varje dag så mycket ljusare, jag har en själaro som jag glömt hur känndes efter så många år i rädsla och förtvivlan. Jag vet hur det kan vara.

Jag tänker använda mig av det svåra till att visa världen att det går att överleva det hela. Det går att stå ut, trots att det känns som att andas i en plastpåse. Jag har planer och en ljus tro på framtiden för mig och min familj.

Up the irons !! / Smina