Ingen kan köpa livet.

Men visst skulle det vara lätt som en plätt om man kunde gå till affären och köpa en burk lycka, eller varför inte en blandbruk med lycka och glädje.
Många droger marknadsförs på det viset. Inte alla som inser att det är falsk marknadsföring. Inte alla som känner att det är ett falsarium större än den största lögnen.

Ångesten sliter i bröstet och det enda sättet att fly i från sig själv är att köpa en bruk lycka. Denna burken lycka blir så småningom en förtvinad skalle och ett skitit liv fullkommligt ovärdigt. För endel går det fortare, andra slits mellan drogträsket och det sanna livet under en längre tid. Men majoriteten kommer lika fullt till den punkten då det är drogträsket som blir vardagen.

Att det hela ofta börjar hos små unga människor är inget nytt. Barn i 12 års åldern som sakta börjar sin väg mot drogträsket är inget nytt fenomen, det är kalla fakta. Små barn som börjar sin bana ut till ett liv ovärdigt att leva, ett liv som ingen vill välja men som ändå existerar och finns.

Vart fan befinner sig alla politikerna i den här frågan tro? Vart är alla som säger sig skapa det vackra Sverige där skyddsnät och sociala fina lagar har uppdiktats. Jag tycker inte att det alls är så konstigt att det inte kommer i gång med drogförebyggande åtgärder som det borde. Vem i den styrande toppen är fd tjackpundare som vet exakt vad han/hon talar om? Hur många i den styrande Sverige är barn till knarkande föräldrar? Hur många år har Stadsministern skakat galler på Kumla så att han kan tala om egna erfarenheter?

Jag tror verkligen inte på iden att man kan läsa sig till erfarenheter i en bok när det gäller bemötande av människor som är i utkanterna av samhället. Ge dom som varit dit och vänt frågan, hur fan skulle samhället ha gjort för att du inte skulle ha komit så snett? Hur kunde samhället ha hjälpt dig?

Släng ut Mona och Fredrik 1 månad i Stockholms vinterkyla. Ingen bostad, ingen mat bara en enda uppgift, överlev !

Up the irons.

Slut på VM.

Känner ingen sorg för att fotbolls VM nu är avslutat. Känner mera för de människorna i Sydafrika som det hela börjar för,eller snarare är precis är som vanligt för. Alla de som bor i sjul byggda av vad man kan hitta och använda sin fantasi för att få ihop till ett litet kyffe.

Alla de människorna som såg arenorna byggas för pengar i svindlande summor medans deras lilla bostad knappt höll i hop. Jag vill tro på de som menar att detta var starten på en nu era för Sydafrika. Jag hoppas och vill så gärna tro det, snälla gör mig inte ledsen och besviken.

De stora stjärnorna spelade på arenorna medens de riktiga stjärnorna sparkade boll eller något som liknade en boll på de dammiga, sandiga öppna ytorna mellan skjulen. För mig är en riktig stjärna någon som varje dag kämpar för att överleva. Varje dag på ruinesbrant står de människorna och kämpar för att mätta sina barns magar och kanske drömmer om ett liv i lyxs som för mig är vardag.

Det är då jag får en djävulsk skulld när jag tänker på hur mycket frisk driksvatten jag med hjälp av en pump pumpar upp rakt in i min pool. Jag bär för fan inte vattnet själv änns. Medans jag läser min tidning så sköter sig allt själv och jag sitter njutningsfullt på lagom solig plats och pillar mig i naveln. När törsten gör sig påmind knallar jag med lätta steg in i köket och spolar i lite kallt vatten och tar mig ett glas saft.

Ska jag skämmas för att jag har det så mycket bättre än många i Sydafrika? Är det mitt fel att jag har det så mycket bättre än dom? Nej ta mig fan det är heller. Och jag kommer inte att skämmas för det. men jag skullle och borde skämmas ordentligt om jag inte brydde mig. Som en hund med svanen mellan benen borde jag skämmas om jag inte insåg och visade dessa människor respekt och genom det lilla jag kan göra verkligen göra det.

Jag kan ge mina barn en vettig sund fostran, jag kan ge mina barn värderingar och en egen förmåga till slutledning om rätt och fel i världen. Jag kan själv gå först och visa dom vägen om att människors lika värde inte bara är snygga polerade ord utan även något som man verkligen kan leva efter. Jag kan vara den som bromsar upp och vägleder mina barn under större frågor och jag har det mandatet att ge mina barn frihet under ansvar. Jag kan försöka uppmuntra mina barn att vara nyfiken och vilja veta om hur människor världen över faktiskt har det och att det är roligt att undersöka andra kulturer och lära känna människor.

Tillsamans kan vi hjälpas åt och driva världen dit vi vill ha den. Men då kommer frågan, har vi den bästa utav alla världar och är det så att vi vet så väl vad som är så bra för anndra människor? Vid närmare eftertanke så tror jag att vi är ett mera U-land på många fronter än man först kan ana och tro.

Skrapar man på Sveriges yta så spricker det ganska så fort. Kanske är det så att vi borde lära oss av de människorna i skjulen i stället. I fina Sverige kan man bli så ensamen och osynlig som man bara kan tänka sig. Frågan är blir man det bland sina grannar i Sydafrika ?

Livets frågor.

Det fins så mycket vi inte kan förklara, det finns krafter vi aldrig kan rå på.
Det faktumet ställs vi alla inför. Saker som händer saker vi måste hantera. Då kommer den stora frågan, hur väljer vi att göra?

Det är i den typen av livsfråga som agnarna skiljer sig i från veten. Det är just i det ögonblicket när vi väljer att bli offer eller krigare som är avgörande. Ingen är ett offer före offerkoftan är på.

Att vara ett offer eller krigare väljer man. Snygga tjusiga ord, svårare att genomföra. Men jag vet att det fungerar och skulle så innerligt gärna villja dela med mig av den kännslan till er alla. Precis i det ögonblicket när man är säker på att det är det sista andetaget man drar ner i lungorna, det är då viljan och kampandan kommer i stället. Att bli jävligt förbannad är en drivkraft. Konsten är att förmedla sig lugnt och sakligt, trots att det är härdsmälta i skallen.

Konsten är att balansera likt en lindansare på den tunna linan.

En blick tillbaka.

Kikade på foton och de nyfunna festival vännerna.Vilket gäng !! Festivalfamiljen bara växer och växer. Två nya vänner i från Åland,vilka sköna lirare :-)

Tänk om man skulle ta och bjuda in alla på en fest här hemma. Det skulle bli en brakfest i dagarn tre med. Kanske skulle man sända ut en inbjudan både inrikes och utrikes till alla.

Popcorn till frukost och solsken i blick.

-Mammmmmaaaaaaa,jag vill ha popcorn,utbrister sonen precis efter att han vaknat och sömdrucket kommer knatandes ner för trappan.

Själv har jag sovit på soffan under natten, dels för att det är skönt och dels för att inte störa någon under natten med samtal i från det ljuva festival livet. Dottern lovade att ringa när de kommit till platsen som hon skulle sova på och vid 02.00 fick jag smatal i från henne. Mycket glad och energifylld efter dagens alla upplevelser. Allt var bra men hon var lite trött och frusen. Känner mig helt lugn i själen, hon klarar det bra. Temat på årets festival är Frihet. Och visst vill jag ge henne frihet. Men det innbär också ett ansvar. Och det visar hon mig att hon har och ett samtal för en liten check av läget känns bra.

-Men maaammmmmaaaa får jag poppa popcorn eller?

Ja så klart får man käka popcorn till frulle om man vill. Är inte det också frihet? Det är sommar och strålande sol och lovet ska inehålla endel avsteg i från det vardagliga. Hur många tusen miljoner gånger har man inte tjatat på att frukosten måste ätas upp före avfärden till skolan? Hur många gånger har man inte stått där och mässat om att dagen blir inte bra om inte gröten är uppäten? Så varför inte vara lite wild and crazy och ta en påse popcorn?

Jag vill att mina barn ska känna frihet inom de ramar och gränser som krävs för att fungera i samhället. Friheten är att kunna skapa sitt eget liv,frihet är att ta ansvar för sina handlingar och utifrån det göra sina fria val. Frihet är ett vackert ord men innebär en hel del eftertänksamhet och ansvar.

-Ja du får popa popcorn om du så gärna vill ha det.
-Tack mamma det var snällt, men först så ska jag ta lite flingor och mjölk så att jag inte bli hungrig på en gång. Sen popar jag popcorn.

Det är frihet under ansvar. Även om det handlar om att äta en popcornspåse till frukost.

Sommar och solsken på mina ben.

Har införskaffat mig en lite kortare byxa än den jag brukar ha. Skulle aldrig våga ta på mig en vanlig kortbyxa,skulle känna mig helt naken och blottad. Tur det finns lösningar. I går var det skönt tills åskan stog inför dörren så min lite kortarebyxxa kom väl till pass. Vågade mig på en mopedtur i trafik också. Jäklarns annacka vad jag är vågad :-)

Underligt det där, kan få stora skälvan för att visa benen, men att min vackra dotter ska på festival första gången på egen hand gör mig inte alls så värst ur balans. Det handlar om åratal av uppbyggt förtroende, det handlar om ett steg ut i vuxenvärlden,det handlar om ett genuint musikintresse, det handlar om så mycket mera än att sända i väg sitt barn på festival,det är stort.

Säkerhetskontrollerna runt det hela är ordnade. Hon ska kunna nå mig vid minsta lilla fundering, hon ska veta att jag är vid hennes sida om något skulle bli galet och det vet hon. Jag litar blint på henne, vi har kämpat sida vid sida i många strider och det här förtroendet har byggts upp under resans gång.

Säkert så funderar många andra föräldrar på hur jag kan känna lugn,kanske anser endel att detta är fullkommlig galenskap. Svaret är väl kanska enkelt,har levet endel festivalliv själv under årens lopp,har även haft kidsen med på tillställningar så båda är väl inskolade i vad som gäller,hur man gör ,uppför sig och vad som kan vara faror.

Jag vet att säkerhetstänket kring en festival är enormt. Personal och kringvandrande ordningsvakter är mycket stort. Det är ett tryggt ställe att vara på. Känner större oro inför en storhelg nere på byn där har kidsen ingen att vända sig till.

Det vardagliga vettet och etiketten gäller även under festival. Man sköter sig och beter sig som folk mot andra människor. Man grisar inte runt och spelar apa och allan ballan. Man rättar in sig i leden och gör vad som krävs av en för att vara en del av det trevliga som är tanken med festival. Syftet med det hela är musiken som förenar alla. Mycket alkohol flödar och säkert andra saker också,men det är då det gäller att ha tagit ställning själv. Det är då det gäller att vara modig och stå för det man själv har bestämt sig för. Och i vårat fall tvivlar jag inte en sekund på saken. Musikupplevelsen är för viktig för att lortas bort på andra skitsaker.Musiken i dotterns och våra liv är värdefull,det är hela familjens stora intresse.

I dag sa det köpas festivalmat att ta med, det ska fixas inför avfärden och allt måste klaffa och vara klart. Det ska bli en rolig minnesvärd upplevelse för henne.

Älskade barn,spänn ut dina vingar och flyg. Ge dig av i från hemmets vrå ut i världen. Men glöm inte att du alltid har ett bo att återvända till. Jag älskar dig härifrån och till eveigheten./Mamma.

Always on my mind.

Midsommar i dag.......
Saknar dig så mycket älskade pappa. Små saker som jag borde ha sakt. Saker som vi borde ha gjort.Men jag tog mig aldrig tiden till det. Förstog inte bättre. Tog allt för givet i ungdomens naiva syn på livet. Jag var inte så snäll som jag borde alla gånger men jag älskade dig mer än vad jag då förstog.

Ger dig varma tankar och kärlek vart du nu än är. Du är alltid vid min sida.